Jag saknar min voffsing

En härlig vinterbild på Zorkan (aka Zorro), tagen av Lisa

Inlägg 100

Mitt hundrade blogginlägg, woho! Det borde man egentligen fira...

Angående TPn igår. TP är ett jävla evighetsspel, nog för det är roligt men inte efter att man suttit och fått cp-frågor i två timmar. Så vi spelade aldrig klart, men när vi gav upp va jag i alla fall tvåa - efter pappa såklart (farsgubben min tror att han är smartast, synd att han får "bevisa" i det sånna här stunder). Simon vart faktiskt inte sist, utan Lisa. Men det var riktigt jämnt, så man kan tyvärr inte idiotförklara någon.

Måste även säga - God Bless the långkalsongs. Jag förstår inte hur man skulle överleva sånna här dagar, då termometern visar -18 på morgonen, om det inte vore för dom fula, utslitna underbyxorna. Fast jag körde på mer moderiktiga leggins inknövlade under stuprören; då slipper man i alla fall den där hängiga grenen. Jag förstår inte heller hur jag ska över leva minus trettio-dagarna, om jag tycker det är svinkallt redan nu...

Bubbs (d.v.s. Simon) lärde mig nyss allt han kan om nätpoker. Satt och lirade tre bord på Svenska Spel, och ja - det gick väl hyfsat. Tvåa, etta första två gångerna fast tredje gången blev vi utan cash... Men jag är nöjd ändå!

Näe, nu ska jag fira mitt 100 blogginlägg med lite tjuvstart av pepparkakasbakningen. Eller i alla fall tjuvsmak på pepparkaksdegen ;)
A veo.

Vintermys och förseningar

Trots att den kan vara rå och kall, få näsan att rinna och kinder att förfrysa är det ändå något visst med vintern. Som nu, då jag har varit ute och gått med Sandra i en timme för att göra några ärenden till vårt UF-företag. Då är det så skönt att komma in lite halvfrusen (trots att det bara är -5 grader ute) och värma på lite varm choklad. Skoter, snön, slalom, snowboard, att grilla korv ute över öppen eld och varm choklad - det måste vara sånt som gör att man inte går i ide på vintern.

Vaknade imorse härligt utvilad, efter att jag haft en trött och hängig måndag p.g.a. blodgivningen. Men snart fick jag förklaringen varför jag var så utvilad - klockan var 9.20! Och jag började kl 9.50... Men det kunde ju ha varit värre; det kunde ju ha varit en morgon då man började 8.30 (nu är i och för sig 9.50 det tidigaste jag börjar om dagarna, men förr var det ju annorlunda). Så trots att jag hann sminka mig lite, äta frukost, klä på mig, borta tänderna och pussa på Simon så kom jag bara 20 minuter för sent. Det tycker jag va rätt hyfsat, med tanke på hur seg jag egentligen är på morgonen. Jag hann dock inte duscha, så mitt hår skulle lätt kunna vara med i en Bregottreklam, eller nåt...

Och i kväll ska jag käka middag hos mamma! Simon jobbar kväll och slutar efter 18, och eftersom min mage inte överlever så sena middagar på vardagarna har jag helt enkelt bjudit in mig hos henne. Tur att man har en gullig mamma som kan bidra med sällskap och krubb till en stackars dotter :)

Efter middan blir det TP-kväll. Åh, jag är verkligen en sällskapsspelnörd så jag är taggad till max. Återkommer med resultatet senare - om det nu inte helt går åt helvete...

Love & Blood

Helt seriöst. Hur kan man tycka att bögar är "äckliga"?
Jag slog på tvn för fem minuter sen och såg slutet av Dismissed, som går på MTV, ett program som går ut på att en person ska dejta två stycken samtidigt och sedan ska han eller hon välja vem av de två den vill fortsätta dejta. Och idag var det två bögar som "tävlade" som huvudpersonens gunst, och ja det blev en del hånglande. Och ja, jag tycker att det va supersött! Jag kan verkligen inte förstå den där äckliga biten kring bögar, it's just love FFS.

Imorse var man och gjorde en stor insats för samhället. Jag var och gav blod för första gången. Det gjorde faktiskt inte ont, bara en kort stund då dom stack in den rätt feta nålen. Men jag kikade hela tiden, när han stack in nålen, när blodet rann ner i påsen och när han drog ut nålen. Men så har jag ju också rutin när det gäller sjukhus, nålstick o.s.v., så skulle jag varit sprut-/stickrädd hade jag ändå varit botad nu.

Jaja, nog med ordbajseriet för stunden, nu ska jag ge mig på lite städning.

Crap

Nu är jag ledsen. Riktigt jävla ledsen.
Anledningen? Jo, jag sitter och ser reprisen på Idol (eftersom jag jobbade i fredags och missade programmet). Klart jag visste redan innan att det va Daniel som åkte, och klart att det gjorde mig upprörd redan i fredags då jag fick höra det. Men nu när jag sitter och ser programmet och ser vilken jävla artist han är - ja, vilket geni han är, kan jag inte låta bli att fundera över hur svenska folket är funtade. Han gjorde ju för fan Living on the Edge så jävla bra att det bara inte finns! Hade jag varit hemma i fredags hade jag lugnt kunnat offra några femmor på mobilen, för att han skulle få vara kvar.

Och Andreas, hur fan kan han få vara kvar? Han är ju sämst! Sämst, sämst, sämst. Jag kan inte ens hålla med juryn om att han sjunger som en Gud, han sjunger bara okej enligt mig. Nej, nu hoppas jag om att det blir blondinernas kamp i Globen. Och att Amanda vinner. För även om Maries version av "Weak" va gryyym så är Amanda den större artisen av dom båda - hon har ju t.ex. inte sett bajsnödig ut på scen flera veckor i rad vilket Marie har gjort.

Nu är det omröstningen och jag vill inte se, då kommer jag bara att bli ännu mer upprörd och ledsen. Fyfan.

Ska göra mig i ordning nu och gå en sväng på skyltsöndan innan jag börjar jobba. Hasta la vista.

En härlig vecka

Läs rubriken med en viss känsla av ironi, för den här veckan har verkligen sugit. Som vanligt innan jullovet kommer alla lärare på att det ska göras prov, lämnas in uppgifter och eleverna ska plågs rent allmänt. Inte konstigt att många känner sig knäckt i december, då man inte bara ska hinna köpa julklappar, baka julkakor, laga julmat och julpynta. Nej, man ska även hinna med femtielva grejer i skolan. It sucks.

På det har geckosarna varit besvärliga. Helt plötsligt verkar Metal hatar mig, vilket han visade genom att sprutlakera mig med fekalier (ja, det är ett finare ord för dynga) i onsdagskväll. Och Heavy vägrar äta. Allt hon har ätit på en vecka är en ynka zoophobasmask, medan Metal har trugat i sig typ tio. Så jag har fått oroa mig för mina bebisar i veckan. It sucks.

Och i onsdags kom jag hem från skolan, med en lättnadskänsla över att vi äntligen hade tvättid. Senast vi tvättade var fredag för två veckor sedan, så tvätthögen hade växt till modell gigantisk. Men sen när jag kom ner till tvättstugan var det redan någon som hade börjat tvätta, vilket jag blev väldigt upprörd över tills jag upptäckte att våran tvättid var i tisdags, och inte i onsdags. Så Simon fick spendera kvällen hos pappa för att tvätta upp det viktigaste (jag vägrar använda sockar och trosor mer än en dag!). Dessutom skulle jag försöka boka en ny tvättid idag, men det finns ingen förrän nästa fredag. It sucks.

Som grädde på mosen jobbar jag kväll hela helgen. Kom hem från skolan för en kvart sedan, och tänkte att jag skulle slappna av lite innan jag börjar klockan fyra genom att krypa upp i soffan och äta några godisar och cashewnötter som blev över sedan min och Simons myskväll igår. Men vad hittar jag? En tom godisskål, en tom nötpåse och dessutom var hela Blue Keld-flaskan tömd. Min älskling (som dessutom påstår sig gå på diet) hade alltså hunnit trycka i sig allt gott på lunchen. Men i kylen står fortfarande salladen kvar, som han egentligen skulle äta till lunch. Och ja, it sucks.

Veckans lycka var i alla fall att talet i svenska B nationella gick bra, trots lite nervositet. Så jag håller tummarna för ett MVG. Hoppas, hoppas...

Framtiden är nära

För andra dagen i rad låg det ett utbildningprogram från ett universitet och väntade på dörrmattan då jag kom hem. Det är just då man inser att nu är det nära, snart tar jag studenten och snart måste jag även ha bestämt vad jag vill göra i framtiden. Ska man plugga vidare, jobba ett år eller rent av göra lumpen? Jag får bara ångest av att tänka på det, på alla valmöjligheter och valomöjligheter man ställs inför. På ett sätt känns senariot likt det man stod inför då man gick i nian och skulle välja gymnasieprogram. Skillnaden var dock att då visste man i förväg att man var säker på en plats, vad man än sökte, med sina 305 poäng. Nu har jag man inte ens nära lika stor chans, med tanke på att jag vill läsa journalist eftersom det kräver MVG i stort sett varenda ämne - något jag varken har eller orkar prestera.

Kanske slutar jag som heltidsanställd på Shell livet ut. Fast vid närmare eftertanke, sannolikheten är nästan noll eftersom tanken bara ger ännu mer ångest än vad universitetsstudierna gör. Ååh, vad jobbigt allt känns...

So rock and roll so corporate suit
So damn ugly, so damn cute
So well trained, so animal
So need your love, so fuck you all
I'm not scared of dying I just don't want to
If I stop lying I'd just disappoint you
I come undone

Grattis till mig själv :)

Och nu sitter man återigen i tv-soffan, bänkad framför datorn och väntar på att ens älskade ska komma hem. Egentligen borde jag väl börja göra middan, men eftersom vi bara ska äta sallad orkar jag inte engagera mig nämnvärt än.

Togga, Simons pappa har varit här i eftermiddag sen jag kom hem från Gymmet (woho, jag har varit där två dagar i rad - duktiga, duktiga jag!). Vi drack lite kaffe och så fick vi två glasskålar av han, eftersom jag har lyckats slå sönder en som vi fick av han tidigare. Och igår lovade pappa att han skulle köpa en form med avtagbar botten som man kan baka kladdkaka och liknande i. Pengar är alltså inte allt här i världen - snälla föräldrar är värt desto mer :)

Igårkväll när jag diskade hade jag lånat Simons mp3 och stod och skrålade med i diverse låtar. Tillslut kom Sunrise Avenue - Fairytale gone bad upp och jag tänkte tillbaka på när jag och Simon träffades. Varje gång jag var hos han den första tiden spelade han den, och därför har det blivit "vår låt". Kanske lite tragiskt att ha en "kärleks-låt" som handlar om ett kraschat förhållande, men samtidigt är det mer viktigt att man känner samhörighet och kan tänka tillbaka på allt man gjort när man hör låten, än att det är värsta smördrypande balladen. Sen kan vi väl Fairytale gone bad som ett varnande exempel, att vi måste ta hand om vår relation så att den inte slutar så...

Slutligen vill jag bara gratta mig själv på namnsdagen - jag heter ju Elisabeth i mellannamn. Mamma, pappa och Lisa har grattat mig redan, men Simon vägrar att gratta mig eftersom han anser att den inte är någon "riktig namnsdag" då det kommer till mellannamn. Men vadå, jag heter ju det också!

Dagens geckobilder

Close up på Metal

Reptil möter annan (tatuerad) reptil

Heavy kryper upp från badet

Lugn och ro

Helgen har varit (förvånadsvärt) lugn. Förutom två öl till middan och Idol i fredags har det varit en vit helg. Igår trampade vi runt den där halvtimmen som krävs för att göra stan, sen for vi förbi och fikade glass med chokladsås hos mamma. Och igårkväll myste vi bara och såg film, väldigt slött och väldigt skönt, faktiskt. Jag var inte ens sugen på att festa, trots att Tina påstod att typ halva Lycksele (ungefär 10 pers, alltså) befann sig i alkodimman, och Simon fick förfrågningar om vi hade partaj. Jag börjar kanske att mogna? (Eller vid närmare eftertanke, kanske inte.)

Idag har vi spenderat en och en halv timme av våran dyrbara tid på gymmet. Jag lyckades störa mig på en tjej som var där, som pratade i mobilen i typ en kvart och skrattade hela tiden. Visst, det är ju skitbra och jätteroligt att folk har roligt och garvar, men man blir less när man hört en person schizoskratta i tio minuter. Först skrattade hon ett hurtigt "höhö"-skratt för att sedan övergå till något som liknade ett hästskri. Och de få sekunderna hon inte skrattade klämde hon ur sig "ja, jävlar..." minst tjugo gånger.
Det skulle inte förvåna mig om hon egentligen inte hade någon på andra sidan luren, utan bara pratade med sig själv för hon verkade helt socialt missanpassad (förlåt att jag låter som världens tråkigaste och taskigaste men skulle ni ha varit där så skulle ni ha förstått mig, jag lovar!).

Ikväll är det dags för matning av ödlorna igen. Har lite problem med att få tag i maten, eftersom Umeå är det närmaste man kan hitta syrsor och zoophobasmaskar i och det känns lite onödigt och mycket dyrt att köra 26 mil bara för ödlekrubb. Men då är det tur att det finns änglar, Thiger skulle till Umeå i helgen och ställde upp på att köpa äckelmaskarna! Det är tur att man har fina vänner.

Nej, nu ska jag vara social med Lisa och mamma som har kommit förbi, och även med Heavy och Metal som Lisa sitter och leker med :)

Mer om underverken

Heavy

Metal

Nu har vi just matat Heavy & Metal, eller ja i alla fall försökt. Metal tog en krälande, äckelmask (som faktiskt mer liknar en gul tusenfoting än en larv eller mask, med tanke på att den har just fötter), men Heavy var lite kinkig och verkade mest besvärad. Men med tanke på att de kan ha lite dålig aptit just i samband med en flytt så var det ju bra att vi åtminstonde fick i en av geckosana en äckelmask.
Vi har även låtit de trampat runt i soffan i nästan en timme ikväll, de klättrade på alla kuddar, ryggstöd, armstöd och kroppsdelar (tillhörande både mig och Simon men även varandras) som fanns och var allmänt söta.

Pappa, Linus, Monika och Malin var också förbi och drack kaffe och de tyckte också att våra nya älsklingar var riktigt söta - men vem tycker inte det? :)
Som ni märker handlar min blogg just nu mycket om Heavy & Metal, men jag lovar att det kommer att smyga in annat också, så fort ens liv går tillbaka till det normala och inte bara kretsar kring sötisarna. Men till dess får ni stå ut!
Besos.

Leopardgeckolover

Åh, vad jag tycker om våra små geckos!
Just nu ligger båda två i deras lilla trädgrotta, Metal har sitt huvud vilande på Heavys rygg. Så sött! Och ikväll ska vi mata dom för första gången, det är väl det stora minuset med leopardgeckos, maten alltså. De äter nämligen bara levande föda, såsom syrsor och zoophobasmask. Det är det sistnämnda vi har hemma, och jag kan säga att dom där maskarna är allt annat än fräscha! Om våra små bebisar bara kunde äta de döda syrsorna vi gett dom skulle jag vara mer än nöjd, men de vägrar. Jaja, blir nog ändå rätt fränt att se dom "attackera" äckelmaskarna.

Våra bebisar!

Ursäkta den suddiga kvalitén, men jag måste
bara visa vilka klättrare dom små krabaterna är :)

... som egentligen inte är några bebisar, utan två livserfarna fyraåringar. Men nu känns vi i alla fall som en riktig familj, då vi äntligen fått våra två leopardgeckos vi drömt om.
För övrigt heter de Heavy (honan) och Metal (hannen), och är väldigt sociala och trevliga. Mer bilder kommer sedan, då jag fått tag i en bättre kamera än mobilen.
Jag måste verkligen få en bra digitalkamera i julklapp, känner jag!

Np SvB

Det är inte ofta jag har klivit upp före sju den här terminen, men igår var en sådan dag. Anledning: nationella prov i svenska B. Det var t.o.m. mörkt ute (!), när jag klev upp, annars brukar det i alla fall ha börjat ljusna. Därför älskar jag det faktum att jag har sovmorgon varje dag, man får vakna upp då det inte är ett ogenomskådligt, svart mörker ute som det annars är större delen av dygnet här uppe i norr.
Hur som helst, om provet. Tiden som var avsatt var mellan 8.30-13.30, alltså hela fem timmar. Jag fattar inte att man inte kan få komma när man vill under den tiden, jag höll på somna där jag satt i aulan (jag vet, jag har ingen rutin på att kliva upp "normal" skoltid). Jag sved av hela provet på två timmar, och ja, det gick väl sådär. Till en början var jag jättenöjd med det jag skrev, tills jag började kolla på vad det skulle handla om. Jag hade valt ämnet "Farliga förebilder", men jag hade skrivit förvånadsvärt lite om förebilder, jag inriktade mig mer på mediabilder idag. Så i slutet kladdade jag ner lite mer om det som egentligen förväntades, kanske inte helt lyckat men... Så om de bedömer provet språkmässigt kan jag nog få högt betyg, om de mer går på innehållet så vette fan. Jag får helt enkelt hålla tummarna, eftersom just svenska är mitt triumfämne och jag vill jättegärna ha MVG i det.

Ikväll kanske vi får två till inneboende i lägenheten. Simon hittade nämligen två leopardgeckos med terrarium och allt här i Lycksele, allt till ett överkomligt pris. Så jag hoppas verkligen att vi får köpa de, och att allt upplever förväntningarna. För det vore verkligen trevligt med två små ödlor här hemma :)

Helgens bravader

Känner på mig att det kan bli ett långt inlägg idag, men det är smällar man får ta.

Fredagskvällen var trevlig. Förutom god tacos, trevligt sällskap (mamma, Lisa, Linus, Simon, Jimmy) och att jag fick se idol för en gångs skull färgade även Lisa mitt hår. Egentligen var det bara utväxten som skulle få sig en omgång, men vi passade på att ta hela håret eftersom det hade blekts lite. Men jäklar, det blev ganska stor skillnad ändå, vart mörkare än förra gången trots att det va samma färg. Men snyggt blev det och komplimanger har jag fått också, great!

Hela lördagen var trevlig. Då styrde paret Bergman-Gustafsson (ja, jag och Simon alltså) kosan mot Vännäsby för att gratta svärmora. Blev mycket ätande där, men jag klagar inte. Hann även in en sväng till Umeå för att kolla på leopardgeckos, som vi har planerat att köpa. Och så himla söta dom va! Det va bara bebisar så dom va skitsmå, men ändå inte äckliga som vissa tycks tro. Så fort vi har fixat terrarium och grejer blir det till att köpa två rackare, jag riktigt längtar.
Hittade även ett mönster till balklänningen, så snart kan Karin (min faster) börja sy på den. Kan tyckas vara tidigt då balen går av stapeln i maj, men det är bra att vara ute i god tid så slipper stressa i slutet (fast det lär jag ändå göra, jag känner mig själv så pass bra).

Lördagskvällen var trevlig. Då var vi hos Sandra och Björn och tog en (två, tre) sup(ar). Simon blev som vanligt askalas, men man kunde inte annat än att garva åt han. Själv kändes det som att jag aldrig blev full, men lika förblånat blev det till att ta en snack med toan innan kvällen va slut. Skumt, och framförallt äckligt med tanke på hur mycket jag proppat i mig under dan.

Gårdagen var också trevlig. Efter att vi kommit hem från Vännäsby och hunnit duscha, käka lite och spela kort for vi hem för att uppvakta farsgubben på farsdan. Han fick en skjorta av mig och Lisa. Kan tyckas fantasilöst, men den va jättesnygg. Sen fick vi stoppa fläskfilé och marrängsviss (dock inte samtidigt) i huvet, dock avböjde jag tårtan då jag va jättemätt efter allt ätande i helgen. Har säkert gått upp 20 kg i helgen, utan överdrift (eller, okej. Kanske lite överdrivet). Vart dock riktigt tungt då vi sen for till farfar och grattade han i efterskott, eftersom han fyllde år i onsdags. Eftersom jag inte ville vara otrevlig (hrm..) tog jag en tårtbit där också. Undra hur många kalorier man kan få i sig under en helg? 30.000? 100.000? Näe, jag vill inte ens tänka på det...

Men som sagt, trevligt har man haft det. Och långt blev det här inlägget.
Men det bjú jag på :)

Fredagkväll i idolernas tecken

Så har man äntligen fått se Idol efter två missade veckofinaler. Tråkigt bara att Cristoffer åkte ut, han var min tredje favorit av dom som är kvar. Men jag håller tummarna för att det blir Amanda och Daniel i final, dom är verkligen bäst. Och nej, Amanda är inte överskattad trots lite falska toner här och där. Då är det mycket bättre att ha den utstrålning och "star-quality" (som det så fint heter på Idol-språk) som hon påvisar. Ta Picasso som exempel. Hon sjunger som en gudinna men ser lite missanpassad ut på scenen med sina kvävda poser och hjulbenta stil. Nej, Amanda och Daniel, annars får de va.

Nej, se det snöar...

Åh, imorse va det verkligen mysväder då jag gick till skolan. 2 plusgrader, och snön fullkomligt vräkte ner som små mjuka bomullstussar. I. Love. It.
Så jag vandrade till skolan med ett leende på läpparna och kände mest för att kasta mig ner i snön och rulla runt som en hund i människobajs (okej, ingen snygg metafor, men jag kan tänka mig att man skulle se ut som det om man rullade runt på backen!).
Ja, nu jäklar är det vinter for real.

Jag har faktiskt hittat en kändisparfym som verkligen luktar gott, Christina Aguileras nya. Är nästan lite Agent Provocatuer-varning över den, i alla fall när det gäller flaskan. Men verkligen verkligen näsgodis, yummie.

Nu ska jag och Lisa gå och börja tillaga middan, ska bjuda mamma, Linus, Simon och Jimmy på tacos. Och sen blire Idol för hela slanten, var ju faktiskt tre veckor sedan jag såg en veckofinal sist...

Åsele tur och retur

Igår, onsdag, vart det en roadtrip modell mini. Simon och Togga skulle fara till Åsele för att lämna tillbaka skrutt-mazdan som vi har lånat sen i somras, eftersom vintern har kommit till Norrland och vi har bara sommardäck till den. Så när dom skulle fara kom Togga upp och frågade om jag inte skulle hänga med, och eftersom man inte hade något vettigare för mig slet jag åt mig jackan och hängde på. Var väl inte sådär jättespännande, trots att vi som sagt bara hade sommardäck i vinterföret/halkan. Den enda gången det höll på hända något var när Togga (som körde före) tvärbromsade för att svänga (vid fel infart) in till Simons mormor. Men ja, det var trevligt ändå. Vi vart bjudna på fläskfilé, och eftersom även fast vi käkat uppstekt palt (mumma!) innan vi for kurrade magen lite av lukten så man tackade inte precis nej... Och till det nåra glas rödvin, det var ju trots allt lillördag och Togga skulle ju köra hem så - why not?!
Simons mormor vart jätteglad att vi kom, eftersom hon fyllde år och vi kom förbi oanmälda som en överraskning. Men det var ju perfekt - få lämna igen bilhelvete och gratta henne på en gång. Och att det då vart 20 mil tur och retur på tre timmar kvittade - man är ju faktiskt norrlänning och van vid avstånd ;)

Ikväll har vi käkat raspeballer hos mamma. För er oinvigda kan jag berätta att det är precis som palt, men man lagar till det med potatismjöl istället för vanliga pären, nästan som en "shake and bake-variant" av palt. Och ja, raspeballer är norskt. Hur som helst tyckte jag att det smakade nästan exakt som vanlig palt, gott med andra ord. Tydligen finns det dock inte att köpa i Lycksele, så jag måste beställa det med pappa någon gång då han kör postlastbilen till Vilhelmina. Känns lite enklare än att börja riva en massa potatis och greja. Som ni föresten märker så blev det palt två dagar i rad. Men eftersom man äter det så (nästan alldeles för) sällan funkar det ändå!

Snart är det helg i alla fall. Det känns nästan som att det är på fredagar man verkligen lever upp. I helgen ska vi till Vännäsby och gratta Simons mamma, och på söndag blir det farsdagsmiddag hos pappsen. Så jag kan nog se fram emot tårta både lördag och söndag :)

"... och så tänker du på någon snygging"

Igår anlände skolkorten och skolkatalogen. Det sista skolkortet jag kommer ta ever, om man bortser från studentkortet. Och ja, vad ska man säga? Jag vart nöjd med det enskilda, bortsett från att jag fakesmilar. Men det är så himla irriterande att man typ måste tokle, varför kan man bara inte få slappna av? Näe, då ska det stå nån klämkäck jävel bakom kameran som först ska säga åt en hur man ska sitta, vart man ska titta, hur huvudet ska vara vinklar och hur håret ska ligga, och sedan säga "tänk på någon snygging" (ja, hon säger samma sak varje år!). Jag menar, hur ofta börjar man garva bara för att man tänker på en hottie? Då borde man ju se mer frånvarande ut, eller nåt...
Gruppbilden vart grym, trots att vi bara var sju stycken. Jag sitter visserligen i mitten och ler medan brudarna bakom kör nån slags Charlie's angels-pose, men jag kunde inte gör så mycket mer då jag hade Mini liggande över mig. Fast jag sitter ju och spänner bicepsen, det får räcka - haha!

Och igår fick jag även min första blodgivartid, vilket ändå måste ses som positivt då det tyder på att jag är frisk eftersom jag får ge blod. Lite mindre positivt var att tiden var lagd på en måndag kl. 8.15 - och jag som har sovmorgon till 11.20 på måndagar! Fast i och för sig så får jag väl lite tid och hämta mig lite efteråt, innan jag ska till skolan. Thiger försöker förresten skrämma upp mig inför blodgivningen med en massa snack om jättetjocka kanyler o.dyl. Tur att man är en hårding, mig skrämmer man inte så lätt :)

What a shame

I need to die to feel alive 

Did you ever hear what I told you
Did you ever read what I wrote you
Did you ever listen to what we played
Did you ever let in what the world said
Did we get this far just to feel your hate
Did we play to become only pawns in the game
How blind can you be, don't you see
You chose the long road but we'll be waiting

Bye bye beautiful 

Bye bye, Tarja.

Roligheter och fyllesvin

Jag bara måste publicera min roligaste kommentar hittills under min bloggkarriär. Denna blev skriven med anledning av brödbaket i torsdags (för att få en bakgrundsbild, läs längre ner i bloggen):

Jimmy sa...

Faán...nakenbak...I KNEW IT!

Gott bröd var det i alla fall. Föressten. Har du funderat på att jag lyckas ringa på dörren EXAKT då ni är nakna? Kan...jag säger KAN det ha att göra med att ni ALDRIG verkar ha kläder på er...jävla nudister :)

Haha, vilken klockren bild av jag och Simon - att vi aldrig har på oss kläder. Lovely.

Angående lördan vart det en kortvisit hos Maggi, var rätt trist där. Sedan blev det lite tjaffs och tråkigheter, så jag drog hem. Tryckte i mig en påse chips, såg film och drack öl - måste säga att även en sån kväll har sina kvalitéer. Sedan bokstavligen ramlade Simon in då jag somnat, inte lika roligt. Men det lär bli hämnd på det, nästa gång det är fest ska jag också supa mig dyngrak och komma hem och kasta ur mig dumheter. Kanske jag ska toppa allt med att spy över han också? Ni vet, revenge is a dish best served cold.

För övrigt tycker jag att Kylie Minogue för första gången någonsin har levererat en bra låt, 2 hearts. Trallvänlig utan att vara "lalalala", man får helt enkelt lust att stå och gunga med lite lagomt coolt på ett dansgolv.. Inte illa!

you make me invisible
like sky
and make my day
i feel so wonderful
oh oh oh don't let go

i'd sit in the dark with you
it feels like ive never saw the sun
should i shout for rescue
oh oh oh don't let go
oh oh oh don't let go

What to do?

Måste bara börja nattens blogg med att kommentera en bild jag la upp igår, den då Simon ligger utslagen på soffan. Tur för han att bilden slutar just där hans stjärtskåra ska börja ta form, annars hade det blivit nakedbuttpic på bloggen. Haha!

Idag har man haft en relativt skön arbetsdag, 15-22 är inte så blodigt. Imorgon blir det däremot jobbigare. Har 12-21-passet, det drygaste som finns enligt mig. Dessutom står jag inför ett jobbigt dilemma, bestående av tre valmöjligheter. Nämligen:
1. Lägenhetsfest hos Maggi (eller möjligtvis någon annan), utan utgång. Far jag på en sådan kommer jag dock att vara nyktrast av alla vid ankomsten, och det är inte alltid det roligaste.
2. Utgång, alltså hotellet med andra ord (för er oinvigda finns det bara ett ställe att gå ut på i Lycksele). Där kommer jag dock också vara relativt nykter, eftersom det inte blir tal om någon längre efterfest (man måste ju faktiskt hinna göra sig lite i ordning innan man går ut, det duger inte med shellskjorta och korvos-parfym).
3. Att helt enkelt fara hem och sura. Kanske med en chipspåse och en film, kombinerat med de öl jag faktiskt fixat till imorrn.

Som ni förstår är det inget lätt val jag står inför, så alla tips välkomnas. Kom för övrigt på ett fjärde förslag för ett tag sedan, nämligen att agera svarttaxi med Mazdan. Men det förslaget har jag redan skrotat.

För att skriva om något positivt kan jag berätta att jag har hittat vinterns kofta numbero uno. En bredrandig, lite längre sak med stooor polokrage. Och trots att den är tvärrandig och tight ser jag inte ut som en valross, vilket annars koftor i den modellen kan medföra. Me like, me love!

Nu ska jag gå och lägga mig så att man är utvilad inför morrondagens jobb och valågren. Men som sagt, lätta gärna på era hjärtan och berätta hur du skulle göra utifrån ovanstående tre valmöjligheter.
Besos.

Min darling-kofta, regelrätt matchad med

osminkad look och flottig hästsvans.

Slagen soldat

Såhär trött kan man bli efter lite brödbakning...

... Och såhär trött kan man se ut när man sedan vaknar upp!

Men det kan det vara värt då resultatet blir såhär smarrigt :)

Inget bak utan nak...

Ö-vik igår va sketaroligt, blev verkligen en heldag. Lämnade lägenheten ganska exakt nio, då va Robban redan här så vi hämtade upp Lisa och Malin och sen begav vi oss. Jag körde (nästan) hela vägen dit, va lite rädd för halkan men vi överlevde. Kanske för att vi körde rätt lugnt, efter att vi fått förmaningar 1000 ggr av 10 pers att "ta det lugnt, tänk på halkan/djuren/mörkret", o.s.v., o.s.v.
Först blev det stan, jag va den enda som shoppade något (utom Robert och Simon som var och köpte nå skrot på gubbdagiset) - vilken skräll va?! Fast det blev bara ett par örhängen och ett par jeans, när jag sedan skulle köpa ett par skor protesterade alla, så jag fick inte köpa dom... Men lika bra det, lönen var inte så stor den här månaden.

Sen var det bad som gällde för hela slanten. Det blev några (MÅNGA!) turer i rutschkanorna där, speciellt den man kan åka med ringar i. Riktigt jävla roligt var det, man bli som barn på nytt när man är på sånna där ställen. Eller, jag beter mig i och för sig rätt barnsligt i allmänhet, men det blev värre, jag lovar.
Vi hann även med en tortyrtävling i utomhuspoolen. Tävlingen gick ut på att se vem som kunde sitta uppe på land i 0-gradig "värme", genomblöt längst. Simon gav upp innan han ens börjat. Själv blev jag god trea, efter Lisa och Robert som va riktigt tjuriga. Lika bra det, för annars hade man väl varit ännu mer förkyld idag än vad man redan är. Dessutom hann man slå sig ganska mycket, jag har typ ont överallt idag.
Var hemma i lägenheten igen halv tolv, mörare än någonsin. Så i natt sov man gott :)

Och idag har det varit en lugn, ledig dag med träning, handling och bak. Den här gången gjorde bagarkungarna (jag och Simon alltså!) bröd - Gudruns mjuka tunnbröd. Sjukt gott blev det (som vanligt då vi bakar, hehe!) och som vanligt var det nakenbak som gällde. När vi var färdiga kom Jimmy, min kusin och tillika granne förbi. Han har en förmåga att jämnt komma då vi är nakna... Vi bjöd han på en brödkaka, men han tog bara emot den efter vi lovat att vi inte bakat nakna. Så om Jimmy nu läser det här, då vet du sanningen!
Men samtidigt, vad är det för äckligt med att baka naken? Simon har inte precis ollat degen eller något. Fast samtidigt - vem vet? ;)