The botten is nådd

Jag som hade sett fram emot den här helgen, och så blir den den värsta helgen någonsin ungefär. Men jag kommer inte ge mig utan en fight, jag är inte den som lägger mig ner utan att ha kämpat.

Som grädde på moset ska jag fara igen och jobba på en stund. Jag är mer sugen på en snara runt halsen just nu ungefär.

(Förlåt alla föresten för att jag inte har hört av mig idag, men jag orkar helt enkelt inte vara social för tillfället.)

Om att komma hem

Allt känns faktiskt rätt märkligt just nu. Jag har inte ens varit ifrån Lycksele i två veckor, men ändå känns det som mycket längre tid. Samtidigt känns det som att jag aldrig lämnat Lycksele, det har ju inte precis hänt något här sen sist jag var här - åtminstone inget världsomvälvande... En sak har jag dock insett: hur mycket jag har redan har hunnit sakna alla. Uppe i Piteå har det varit mycket aktiviteter och nya intryck, men nu när jag kommit hit, varvat ner och fått lite perspektiv på den gångna veckan förstår jag hur bekvämt det är att ha alla nära. Mobiltelefonen kommer aldrig kunna ersätta värdet av att bara gå förbi någon för en kaffekopp och ett samtal öga mot öga. Jag hoppas i alla fall att min besökarfrekvens i Piteå kommer att öka om ett tag :)

Ytterligare en insikt har nått mig idag, när jag och Lisa gick en sväng på stan efter att vi lunchat på Lilla B: det är jäkligt nice att ha nära till alla affärer i Piteå. 10 minuter tills fots bort ligger Gina, H&M, Din Sko och diverse trevliga bränna pengar-ställen. Synd bara att man ska leva på studielån i tre år. Eller föresten, det är kanske tur; min walk in closet är redan för full. Dock fick jag med mig en (eller två, rättare sagt) goding (godingar) hem från en sväng på stan igår.

Nu väntar jobb om en timme, det känns väl lite sådär att jag kommer hem för att jobba hela helgen. Men som sagt, alla pengar är välkomna! Nu ska beställa lite mer studielitteratur - där har vi verkligen en källa till tunn plånka...

Visst är de underbara? :)

Nu är jag nollad!

Nu är mitt höstlov från bloggen slut, jag är hemma i Lycksele för tillfället och har därmed tillgång till dator igen. Men på tal om hemma, det känns rätt förvirrat det där med vart mitt hem är. När jag flyttade in här på Villaryd för ett år sen sa jag ändå alltid "hemma" om mitt barndomshem (fast det kommer nog alltid att vara ens hem, eftersom att man är uppvuxen där). Och nu när jag skulle åka till Lycksele sa jag att jag skulle "hem". Jaja, det går väl någon vecka till, sen är mitt lilla kyffe i Piteå lika mycket hem som de båda ovanstående.

Jag har föresten önskat att jag har haft en dator och kunnat blogga aktivt under nollningen, för fan vad roligt jag har haft det! Nu orkar jag inte berätta om allt, men jag kan säga att det har varit mycket party med bl.a. mellanstadiedisco och rött som tema. Veckans värsta uppvaknande inträffade i onsdags när ringde phösarna (återkommer till de strax) på porttelefonen 06.20 (dessutom dagen efter en fest) och beordrade oss att vi skulle vara ute inom fem minuter - det blev bakislooken den dagen kan jag meddela. Syftet med det var att vi skulle gå till Ankars - det "riktiga" studentområdet - och ha morgongympa. Det var inte speciellt många som var pigga då, kan jag meddela... Men det är väl typ det elakaste vi blivit utsatta för under veckan, Piteås nollning har varit väldigt snäll faktiskt!

Angående phösarna kan de närmast jämföra med slavdrivare; de är de äldre studenterna som har haft hand om NolleP (som nollningen kallas i Piteå) och gått runt i capar (stavning?) och solglasögon och skrikit åt oss nollor. Fast ju längre dagarna gick blev de snällare och snällare. Därmed är det nästan så att jag tycker synd om de när de får ta av sig solglasögonen imorrn, när NolleP är över - förstå vad ljuskänsliga de ska vara! Lite kuriosa föresten, våra journalistphösare "heter" Holmie, Älskling och Drömslemmet. Gissa om det har varit lite roligt att gå runt och tilltala en tjej "Drömslemmet"... Jag tror att jag ska kolla upp deras nummer på hitta.se och se vad de egentligen heter.

Hm, ja det har ju hänt en massa roligt i veckan som ni förstår och jag orkar inte ta mig tid att berätta om allt - dessutom tror jag inte att någon orkar läsa så mycket. Det får väl dyka upp lite eftersom. Kan dock tillägga att min klass verkar vara ett riktigt trevligt gäng; vi kommer från Ystad i söder och Gällivare i norr och är mellan åldrarna 18 och 36 (!). Så det ska bli spännande att se hur det går med den blandningen när studierna drar igång på måndag.

Nu ska jag göra mig i ordning för en dag i Lycksele! Vi hörs senare!

/Journalistnollan Gnutten (mitt nollenamn som jag fick från Älskling, fråga inte varför).

I'm leaving today

Jag kan verkligen inte fatta det. Att idag är dagen då jag ska flytta! Än mer obegripligt blir det av att jag inte ens har börjat att packa mina saker, därför får vi väl se om vi ens tar oss iväg idag... Men jag ska försöka skynda mig, skulle vara skönt att ha i alla fall två dagar på sig att packa upp och fara på IKEA innan nollningen börjar.

Igår hade pappa en avskedsmiddag för mig; jag, han, Monika, Malin, Simon, Linus och Robban grillade. Det blev verkligen en salig blandning; både fisk (färsk sik), kött (fläskfilé) och fågel (kyckling) - men gott var det! Efter att vi fått i oss efterrätten som var blåbärspaj åkte kortleken fram. Ruter sju med poängräkning, chicago och plump avverkades under fyra (!) timmar och det var ett jäkla liv. Om den höga ljudnivån berodde på alkoholintaget eller el facto att vi är ett högljutt gäng lämnar jag osagt, men jag tror det var en blandning. Roligt var det i alla fall! Tina ramlade in senare på kvällen, och när festen hos pappa var slut drog vi hem till mig och parkerade oss med en film och en chipsskål i soffan. Någon lugn och ro fick vi däremot inte, eftersom grannen här under hade fest - om möjligt förde de en ännu jävligare liv än vad vi gjort hos pappa tidigare under kvällen. Jag tippade på att deras fest skulle få sitt slut genom att polisen kom på besök, men de verkade klara sig, otroligt nog. Och när deras party mynnade ut efter två lyckades jag även slumra till i soffan - fast det berodde mest på att filmen ("Crank") vi såg var så usel snarare än att det tystnade under oss.

Nej, nu ska jag börja fylla mina banankartonger. Vi ser ju om jag hinner blogga innan vi lämnar Lycksele, annars vette fan när nästa gång blir - jag har nämligen inte köpt en dator ännu... Men ni får ha det så gott så hörs vi!

I'm on my way...

Snart i en CD-hylla nära mig...

Nu vet jag vad mitt nästa skivköp ska bli - Backyard Babies senaste självbetitlade album. Jag läste recensionen i Expressen igår och det verkar båda gott; fyra getingar och bl.a. skriver Martin Carlsson att "melodierna draperas i en svart skrud. Här finns låtar som glittrar vemodigt, som hugger där det verkligen känns." Sounds good to me. Jag vet inte hur ni är, men när det gäller mina favoritartister känner jag att jag måste köpa originalskivan för att liksom supporta de fullt ut. Sedan är det även en viss känsla att köra in en vanlig, hederlig CD-skiva i spelaren. Måtte inte de bli helt utbytta mot digitala varianter...

Man kan ju även alltid hoppas på att skivan innehåller
många, fina bilder på Dregen och Nicke...

Off duty - snart i alla fall!

Alldeles strax går jag på mitt sista arbetspass den här sommaren. Smaka på den - mitt sista arbetspass. Känns förjävligt skönt, under större delen av sommaren har det känts som att slitet aldrig skulle ta slut. Så ikväll efter elva, när vi låst igen dörrarna och hunnit städa bort allt blir det till att fira. Men eftersom Simon, den jäkeln, har åkt ut till Arvsele för att fiska blir det till att fira själv. Jag har i alla fall ställt tre alkoläsk på kylning och planerat att ta med en film och en chipspåse hem från jobbet, så jag får det nog trevligt på egen hand! Tänk att få smälla i sig en chipspåse helt själv... Fast är det någon som känner för att joina min slut på arbetet-fest är ni självklart välkomna!

Idag har jag föresten upptäckt Carolina Gynnings blogg. Jag har suttit och plöjt igenom en massa av hennes inlägg, och fått skratta högt många gånger. Som t.ex. när hon skriver om vilken tjej hon skulle ligga med om hon var lesbisk och bl.a. väljer Victoria Silvstedt med motiveringen: "hon e rolig och har skitstora pattar". Haha, den tyckte jag var rolig i alla fall!

Föresten, jag bytte ut min bylinebild (som det så fint heter på bloggspråk) idag, eftersom att Lisa klagade på att jag såg så fyrkantig ut på den förra. Och det kan jag väl hålla med om, fyrkantig och flottig. Jag vet inte om den nya var så mycket bättre, men den får funka provisoriskt tills dess att jag orkar ödsla energi på min bloggdesign. Egentligen är jag mest bara intresserad av att få skriva...

Underbara Gynning - och hennes drömpök...

Två månader senare...

Föresten, förra veckan fick vi äntligen vårat fotoalbum och CD-skivan på alla bilder från balen som vi tog på 3dfoto. Alltså ganska exakt två månader efter att den gått av stapeln... Men de var riktigt fina! Slänger upp några här, men eftersom jag fotat av de ur albumet lämnar väl kvalitén en del att önska.

En riktig pissdag

Fan vad jag inte gillar den här dagen! Jag gick och la mig i någorlunda vettig tid igår kväll för att jag skulle orka mig upp vid nio imorse och hinna fixa en massa grejer inför flytten. När jag väl pallrat mig ner på stan - det var en ansträngning bara det - gick jag på banken för att sätta in skatteåterbäringen... och sen försvann all lust till att göra något mer! Jag gick ett varv på Åhléns för att kika efter grejer som jag behöver köpa in, men sen gav jag upp. Det är väl bara att inse: inte ens jag orkar ha tusen järn i elden och motivationen på topp varje dag. Jag får helt enkelt inse att i morgon är det en ny dag då jag får ta nya tag! Då är det dessutom min sista arbetsdag (tyvärr jobbar jag kväll...), vilket kanske hjälper till att höja humöret.

Jag vill ha en liten vän!

Har hunnit vara förbi Monika och fikat med henne, pappa och Malin en sväng - jag bjöd på krämbullarna som jag och mamma bakade förra veckan. Jag tror, eller hoppas i alla fall att de tyckte att de var goda!

När jag kom hem tog jag ut Heavy och Metal så att de fick krypa runt i soffan en stund. Det är verkligen ett jäkla sjå att hålla reda på två små ödlor i en stor soffa! Tro inte att de kan hålla sig på någorlunda samma ställe, nej helst ska de vara på varsin ände och vara på väg att hoppa ner. Hur som helst tror jag att de små liven uppskattade att motionera sig lite, tjockis-Heavy sprang som ett tok!

Det känns föresten lite sorgligt att lämna de också när jag flyttar, även om jag oftast lite dålig på att skänka de uppmärksamhet. Därför hade jag tänkt köpa ett terrarium med tre geckosar i, som Robban visade mig på blocket förra veckan. Men såklart var det redan sålt, när Simon ringde på annonsen. Sånt kan verkligen irritera mig, när folk inte tar bort annonser när de fått iväg grejerna!

Hursomhelst går jag för tillfället i husdjurstankar, för något sällskap skulle jag vilja ha. Jag har för ett kort ögonblick funderat på en orm, men då skulle Simon aldrig komma och hälsa på mig eftersom han har ormfobi. Jag har även tänkt på något med päls men jag vet inte riktigt vad. En hund har jag varken tid eller plats med, jag är inte speciellt förtjust i katter... Men kanske en iller? De verkar ju vara helmysiga djur! Jaja, jag ska då först installera mig, sen kanske vi ser om jag skaffar mig en liten kompis...

Vår söta lilla tjockis-tjej :)

Nu vet jag hur mitt boende ser ut!

Igår drog jag och älsklingen alltså till Piteå för att hämta nycklarna till min lägenhet, som jag äntligen fick se för första gången. Och mina farhåger inför hur ful, trång och skitig den skulle vara försvann direkt vi kom in. Det var väl ingen jättevåning direkt, men det visste jag ju redan. Men det var faktiskt rätt mysig, klart godkänd! Bäst av allt: min walk in-closet som jag drömt om fanns där! Äntligen får mina kläder och skor den plats de behöver. Fast de lär ju få trängas med en massa andra grejer, eftersom det bara fanns en till garderob i lägenheten...

Lyckan över att lägenheten inte var en gris i säcken grusas dock av att Simon antagligen inte kommer att flytta upp senare, som det först var tänkt. Han trivs här hemma, och det kan jag förstå - jag trivs också i Lycksele! Men det betyder ju inte att jag inte kan trivas i Piteå. Dessutom står ju den här älskade skithålan kvar, om saknaden skulle bli för stor. Jaja, det ordnar sig alltid. Det måste det göra.

Nu väntar i alla fall en massa fix, de få dagarna jag är kvar i stan. Saker ska packas, annat måste köpas in, jag måste bestämma mig för hur stort studielån jag ska ta, försäkring ska tecknas... Tusen saker med andra ord! Parallellt med det har jag dessutom två arbetsdagar kvar plus att jag vill hinna umgås med nära och kära. Nyligen var jag och vinkade av Lisa och mamma på busstation; de drar till Göteborg i veckan och kommer inte hem förrän på måndagkväll - då jag har hunnit fara uppöver. Åh, jag känner verkligen hur mycket jag kommer att sakna alla!!!!

Välkommen till min crib :)

En liten del av min walk in-closet. Måste dock köpa en matta att täcka fläcken med...

Älsklingen ser ut att njuta av min säng (som precis som resten av möblemanget ingår i lägenheten). Satan vad jag vill ha han i min nya hemstad!

Högertrafik since 1967

Jag publicerar här ett utdrag om högertrafikomläggningen, till killarna på mopeden som jag höll på krocka med för en halvtimme sen (lägg noga märke till den sista raden pojkslynglar!):

Högertrafikomläggningen kallas den omläggning till högertrafik som skedde i Sverige klockan 05.00 söndagen den 3 september 1967. Denna dag har också kallats Dagen H. Förändringen innebar att bilisterna istället för att köra på vänster sida av vägen skulle köra på höger sida.

Jag läste föresten i VF idag att det är 50 gånger farligare att åka moped än personbil. Det förstår väl jag det, när vissa tycks byta ut hjärnan mot hjälmen och lämna allt vad trafikregler heter hemma när det ska ut och köras moped.

Bara en ynka vecka kvar!

GAAAH! Vill ni veta vad jag just kom på? Jag ska ju förbaske mig flytta om en vecka! Eller, jag vet inte riktigt vilken dag jag tar mitt pick och pack och sticker - precis som allt annat kring min flytt är det i skrivande stund väldigt oplanerat. Jag har inte ens hunnit fundera på vad jag ska ta med mig, än mindre börjat packa. Turligt nog är ju min lilla lägenhet möblerad, så jag behöver inte ta med mig hela bohaget, men ändå. Lite tavlor, blommor och sånt ska med - och såklart hela garderoben och toaskåpet (okej, inte bokstavligen, men innehållet). Och det är nog mycket saker bara det...

Imorrn ska jag och Simon i alla fall till Piteå över dagen, då får jag se mitt nya hem för första gången. Det känns lite läskigt, jag ser framför mig en liten jävla håla med fula tapeter med fläckar på, ingen kyl och frys och gemensam toalett. Ja, det är sant, jag vet inte ens om jag får ett eget badrum... Hur som helst hade vi rätt tur med bilen, vi har fortfarande ingen egen och Simon hade därför tänkt att vi skulle hyra en sån där ful orange-blå sak på Statoil. Men det visade sig att pappa får sin nya, begagnade bil ikväll, och därmed kan vi låna den och inviga den åt honom. Vad snällt av oss va? :)

Morgonen har föresten ägnats åt att tacka nej åt ett konfrencierjobb nästa helg (jag hade gärna gjort det, men vid den tidpunkten befinner jag mig 22 mil norr om Lycksele), ringa fastighetsbolaget och kolla att det är 100% säkert att de har öppet imorrn så att vi kan hämta ut nycklarna och jag har även kollat upp det här med hemförsäkring. Det sista tycker jag känns väldigt vuxet, det är trots allt inte alla 19-åringar som låter tankarna om hemförsäkring samsas med alla andra tonårsproblem...

Nu ska jag sätta på mig ansiktet och kläderna och sedan komma på vad jag ska systeryster ska ägna dagen åt! Ciao.

Pinsamheter och piratfest

Igår var jag och Simon bjuden på fest - och inte vilken fest som helst utan piratparty. Det var dock oklart in i det sista om jag kunde fara, eftersom jag egentligen skulle jobba igår kväll och sen öppna imorse. Turligt nog hade jag en snäll arbetskompis som kunde byta pass med mig: tack Erik! :)

Så igår när jag kom hem från jobbet strax efter kl 16 blev det stressigt värre. Jag hade nämligen inte förberett någon klädsel eftersom jag inte fick veta om jag kunde fara förrän i torsdagskväll och därefter har jag haft fullt upp med jobb och grillning hos pappa (han och Monika bjöd på mat i fredagskväll, som jag och Simon fick tillaga). Men som någon sa igår - "tur att man har mycket piratkläder hemma i garderoben", haha. Min utstyrsel blev något som jag kallade "punkpirat", med trasiga jeansknickers (ja, jag vet att dom inte hade jeans under pirateran...) och svartvitrandiga leggins under. En sak hade däremot Simon hunnit fixa till mig under dan igår: nämligen en vit skjorta som han inhandlade på Kupan.

Idén med vit skjortan var att vi skulle skita ner de för att få till rätt look. Sagt och gjort: jag gick ut och satte mig i gruset nedanför huset för att fixa det. Medan jag satt där i full färd med att rulla våra skjortor i gruset, samtidigt som jag snackade med en katt som gjorde mig sällskap gled tre bilar upp bredvid mig på parkeringen. Jag satt kvar ändå och tänkte att dom inte skulle se vad det var för idiot som satt där och smutsade ner kläderna, eftersom jag hade ryggen vänd mot de och hade en huva som täckte bakskallen. Efter några sekunder skulle jag kolla efter om det gått in i en lägenhet, men när jag tittade upp märkte jag att en av killarna nu stod snett framför mig och kollade konstigt (undra varför?!). När jag fick ögonkontakt med honom hälsade han, jag mumlade ett "hej" och tog mina skjortor och gick fort därifrån... Lite pinsam situation, men samtidigt rätt roligt att lämna honom där med funderingar om vad fan jag pysslade med. Jag hade ju även lite tur där, att han inte drog upp mobiltelefonen och ringde psykakuten...

Festen, som ägde rum hos Jocke och Lina, var väl rätt rolig. Det var mest okänt - men trevligt - folk där, och jag vart riktigt imponerad över att alla ansträngt sig för att passa in på temat. Dock blev jag lite less på facebook-snacket och att vissa skulle analysera varje detalj på bilder som togs på de, men jag stod väl ut med det också. Roligast var ändå alla kommentarer vi fick när vi kom på Skogskåtan; de flesta blev glada när de fick se riktiga pirater!

If you ain't dirty, you ain't here to party!

Simon tycker själv att han var lik Johnny Depp, som Captain Jack Sparrow - vad tycker ni?

Krokdragning - en gren ni inte kommer få se i OS...

Puppy love!

Jag vet att jag tjatar ihjäl mig om min dröm-grandis, men alltså: GE MIG! Hade inte verkligheten varit den att jag inom en snar framtid ska flytta in på 28 kvadrat, hade jag köpt både dessa godingar! Fatta vad mysigt vi skulle ha det ihop...

Ajajaj...

Fyfan vad jag har ont i mitt vänstra öga just nu! Antagligen fick jag nå skit i det på jobbet (bensin?) idag, för det har tårats, svidit och gjort ont sen kl 10. Men jag kan meddela alla som undrar: jag var inte ledsen idag, det var bara mitt helvetesöga som krånglade.

Dessutom fick jag så lov att ta ut linsen, så jag har varit blind på vänstern hela dan. Så ikväll får det lov att bli töntglasögon på - hata!

3 timmar och 30 dl mjöl senare...

Det blev ett smärre kaos i köket igår när jag och mamma skulle baka. Eftersom vi hade fått för oss att baka bröd och krämbullar samtidigt fylldes diskbänken och köksbordet av degar, bunkrar, mått, mjöl och andra ingredienser. Dessutom skulle vi hinna med att hålla koll på båda sakerna - tur att vi är kvinnor!

Efter två och en halv timme (!) var vi klara, och resultatet blev bra både på Gudruns mjuka tunnbröd (även känt som fisbrödet) och krämbullarna. Roligt nog behövde jag inte tänka på disken sedan heller, mamma är nämligen som en levande diskmaskin...

Lägg märke till att vi fick stapla grejerna på höjden för att få plats med allt...

Superdiskaren, tillika supermamman!

Jag agerade superkavlar'n!

Time for some bakning!

Jag har varit lite rastlös och uttråkad i kväll, men nu kom just min räddare från tristessen, nämligen mamma! Vi ska baka lite, så det blir nog trevligt :)

Hädanefter ska mina krafter läggas på min karriär

Gårdagens inlägg kan ha blivit lite osammanhängande, felstavade - ja, inte vet jag (orkar inte läsa igenom de för att kolla) - men jag var som sagt lite ur gängorna. Jag tänkte i alla fall på en sak igår, är det verkligen den energi jag lägger på mitt nuvarande jobb värt det? Det må låta otacksamt och oansvarsfullt, men låt mig förklara. Jag trivs väldigt bra på Shell, samtidigt som det är något jag gör för att tjäna pengar, inte något jag vill arbeta med i framtiden. Och min defination av karriär bygger på att man gör det man verkligen brinner för och vill göra, inte i de pengar jobbet genererar. Så bättre vore väl egentligen att jag brände ut mig på att försöka fantastiska texter, iställer för att vara helt knäckt bara för att få en hygglig lön i slutet av månaden.

Om exakt två veckor börjar dock nollningen och den första september drar studierna med målet att bli världens bästa journalist igång. Ärligt talat hade jag hellre börjat jobba på en gång, men är högskola what it takes to be en fullfjädrad reporter gör jag det. Jag tror dessutom att det kan bli en rolig väg dit!

(Det här inlägget blev kanske inte så mycket mer att hänga i julgranen, men jag skyller återigen på att sommarens evinnerliga jobb tröttat ut kropp, själ och hjärna.)

Äventyr i byhålan Bratten

Okej, nu kan jag berätta om vad kvällens bravader handlade om. Jag har varit och ridit! Och om någon nu skulle få någon snuskig tanke uppoppad i skallen kan jag genast tilläga att det var islandhästar som blev ridna i kväll, och ingenting annat. Ridturen ägde rum hos Malin i Bratten, där vi fick låna deras hästar Trifvla och Fluga. Inte nog med att de var snälla nog att låna ut pållarna till oss, vi fick även behövlig hjälp av Malin och hennes granne Barbro som gav instruktioner och följde med tills fots under hela ritten. Ja, behövligt som sagt eftersom jag inte suttit på en hästrygg på säkert 8 år. Men det hela gick bra, jag lyckades rykta Fluga, hovkrasta (heter det så?) henne, sätta på henne sadeln (fast ärligt talat var det Barbro som skötte det mesta av den biten), sitta upp i sadeln och dessutom rida både "vanligt" och tölt utan att någon incident inträffade. Ja, om man inte räknar med att jag råkade styra fel en gång så vi for ner i diket, in på en gård och under ett träd där jag slog skallen i en gren. Tur att man hade hjälm. Och tur att man befann sig på ett ställe där inte så många såg en :P

Hur som helst var det asroligt, jag hoppas att jag får sitta på en hästrygg snart igen. Någon hästtjej kommer jag dock aldrig bli, men att få ta en tur i skogen måste vara bland det mest avkopplande som finns.

Efter ridturen frågade Malin, till min stora lycka, om vi ville fara upp till en ladugård längre upp i byn. Eftersom den inhyste mer än 50 kor var det ingen tvekan från min sida, så vi drog dit en sväng också. Jag blev kär i alla kor på gården, speciellt de små kalvarna och en lite större rackare som ville suga på min hand hela tiden. Dessutom kom jag även till insikt om varför jag så gärna vill ha en grand danois - den rasen är ju som en väldigt lyckad korsning mellan ko och hund! Åtminsone fanns den en kalv där som påminde väldigt mycket om min favorithund...

Jag insåg även en till sak: i framtiden, när jag gjort min karriär och känner att det är dags att dra mig tillbaka ska jag köpa ett jordbruk. Jag skulle älska att få gå där på min - och Simons förstås - egen bondgård, full med kor och hundar. Bondtölp i själen, det är precis vad jag är!

Kärlek!

Den här sötisen var verkligen min soulmate - världens linslus och allt :)

Tyvärr vart det inga bilder tagna från ridningen, jag orkade inte ta med mig kameran ut i skogen.

Jag är trött!!!!!

Just nu är jag dödligt trött och en gnutta less. Jag kom hem från jobbet kl 23.30 igår, gick och la mig ganska omgående och läste en bit ur the dirt (den verkar riktigt lovande, men jag har inte läst nog mycket för att kunna ge ett riktigt utlåtande). Somnade kring 00.15-00.30, och sedan ringde väckarklockan 04.45 imorse, fast då unnade jag mig en halvtimmes snoozande. Sen har jag jobbat från 6 till 14.30, så inte undra på att jag är helt knäckt. Helst av allt skulle jag vilja sova nu, men jag är rädd för att jag aldrig skulle vakna igen då. Så jag tänker nöja mig med att ta en taktikvila en stund nu. Älsklingen kom just ut ur duschen, jag hoppas att han tänker göra mig sällskap, bara ligga bredvid mig, hålla om mig och lukta fräscht. Själv stinker jag, men det orkar jag inte göra något åt för tillfället.

I kväll ska jag föresten i väg på äventyr och göra något jag inte har gjort på läänge. Men jag berättar mer om det sen, om jag tar mig hem levande.

Dags att ringa anticimex?

Jag gjorde en minst sagt skrämmande upptäckt idag då jag skulle visa ödlornas nya mat för Robban. I burken där det skulle finnas 9 syrsor kvar, fanns det bara en liten rackare. Vilket betyder att 8 äckliga kryp har smitit och lever livets glada dagar i våran lägenhet för tillfället... Brr, även fast jag inte har fobi mot insekter ryser jag ändå av tanken på att vakna med en syrsa i ansiktet en morgon.

Det blev föresten en dag på stan för jag, Robban och Lisa idag. Jag kom faktiskt hem med två fina grejer (läs klädesplagg) och jag la dessutom undan en snygg sak på Mixup till imorrn. Men säg ingenting till Simon, han kommer få dåndimpen om han får veta att min garderob har växt... Haha!

Sådana här fulingar befinner sig just nu på rymmen hos oss... Turligt nog är dom lite mindre.

48 hours of freedom

Nu har jag snart haft mina 48 timmar (från kl 16 i lördags till kl 16 idag) av ledighet, det känns som det längsta jag har varit ledig i sträck på ett bra tag... Det är väldigt frustrerande med mitt jobb, att man oftast bara är ledig en dag i stöten. Vilket medför att man egentligen aldrig känner sig riktigt ledig, utan att man istället våndas för att jobba igen dagen efter. Men hur som helst är det här nästsista veckan, sen drar skolan igång igen. Och för mig innebär plugg nästan ledighet, det är då mycket bättre än att stå bakom en kassadisk hela dagarna :P

I lördagskväll hade vi verkligen problem med att hitta något att göra. Först var planerna att vi skulle fara till Åsele med pappa och Monika till några av deras bekanta som har en stuga där och grilla, ta någon öl, åka bastuflotte och må allmänt gött. Men eftersom Lisa jobbade blev det inget, de ville liksom ha med sig "hela högen". Sen vart det bestämt att vi skulle träffa mammas kusin och hennes man, de som vi lånade lägenheten i Uddevalla av förra sommaren. Men även det gick i stöpet då de hade drabbats av magsjuka. Och igår åkte de hem igen till bästkusten, så jag hann tyvärr inte träffa de alls. Istället kom vi på att vi skulle åka ut till Arvsele och fiska och dricka öl (öl verkar vara ett återkommande tema för våra planer...) med hans kompis Tobbe. Men typiskt nog var han på väg hem till Umeå då Simon ringde.

Kvällen slutade med att vi bjöd pappa och Monika på middag. De hade med sig två flasker hemmagjort vin så det blev en trevlig tillställning. Jag kom föresten på att jag ska börja göra mitt egna vin - inte nog med att det är billigt, det är dessutom mer lättdrucket och starkare än köpevin. Perfekt för en fattig student!

Efter middan drog vi till Mattias som fyllde 25 (jäklar vad gamla alla mina kusiner börjar bli, i alla fall i jämförelse med lilla jag) och käkade tårta. Där fick jag och Simon för oss att vi skulle dra till Skogkåtan. Vilket var en rätt dålig idé; jag var trött efter att bara ha sovit fem och en halv timme och jobbat sedan halv åtta och orkade därmed inte engagera mig i att vara social. Jag satt mest bara på min kant och smuttade på en öl och ville bara hem till sängen... Det blev dock en kort kväll, efter en timme drog vi hem och sov. Det var nästan kvällens höjdare!

Igår blev det en tripp till mormor, tvättning, en till middagsbjudning - den här gången var det mamma som fick äran att komma hem till oss och käka - och slutligen film. Vi hyrde Death Sentence, och jag måste passa på att tipsa er som missat den att se den. Riktigt grym film!

Nu, när jag avslutat detta långa inlägg ska jag hitta på något med Robban. Jag vet inte riktigt vad det blir för upptåg, men det blir i alla fall lunch ute. Och jag som är proppmätt...

Det här är ingen modeblogg...

Även fast ett av mina största intressen är shopping, kläder och skor försöker jag hålla mig borta från de uttjatade "veckans inköp" och "dagens outfit". Men jag måste ändå säga att den här kreationen från Enrico Coveri skulle jag köpa rakt av om bara kapitalet fanns. Det skulle vara riktigt fränt att drapera sig i metallic och färg och sedan gå och på dansgolvet och shaka loss...

Slutkörd

Fyfan vilket jobbigt arbetspass jag har haft i kväll! Pallyftar som krånglat, fulla 14-åringar som rökt inne på macken, saker som glömts bort och lett till att det tog lång tid att stänga... Inte blir saken bättre för att jag ska upp och öppna igen imorrn kl 7.30. Dessutom jobbar jag med chefen imorrn, vilket med all säkerhet kommer att innebära att jag jobbar mestadels själv - är man boss får man komma och gå som man vill.

Glömde i all hast att berätta att min underbara gårdag inte slutade för att jag kom hem till Lycksele igen. Då var det nämligen middag hos mamma som stod på schemat. Hennes nya karl och hans dotter käkade också där. Det var första gången vi träffades och dom var jättegulliga båda två. Förutom att stoppa mat i huvudet spelade vi en omgång Chicago som tog en och en halv timme, och diskuterade bra filmer vi har sett. Och att diskutera filmer, om de är av den kvalitativa sorten, är riktigt roligt ska ni veta! Dock avrundades kvällen med att jag och Lisa hyrde 27 dresses - kanske inte den mest intressanta filmen som gjorts. Men det roliga var att Simon sa innan att "bra, då kan jag sova till den" fast det hela slutade med att han var den som skrattade högst! Så killar, var inte rädd för att hyra romantiska komedier...

Avslutar kvällens bloggning med den här übergulliga kommentaren som jag fick häromdan på bloggen:

Anna, jag avundas sig enormt ska du veta och då har jag haft lärare hela livet som lovordat min svenska skrift. Hade jag varit redaktör på någon cool tidning hade jag anställt dig med hög lön på direkten.. Du behöver ingen journalistutbildning, du är redan grym.

Jag vet inte vem du är som skrivit dessa vackra ord, men tack i alla fall! Det värmde.

SATC-maraton nästa?

Idag kom min finfina Sex and the City-box som jag beställde i förrgår (jag älskar företag som har snabb leverans på beställningar!). Egentligen skulle jag vilja sätta mig imorrn efter jobbet och ha ett maraton, men det har jag inte tid med. Så istället tror jag att jag suger på karamellen och väntar tills jag flyttat till Piteå. Det kommer nog inte finnas så mycket annat att göra i min lilla lägenhet på 28 kvadrat ändå så...

Dessutom passade jag på att beställa en bok, eftersom de bara kostade 9 kronor då man beställde över en viss summa. Det fick bli "the dirt", Mötley Crües självbiografi som jag velat läsa jättelänge. Neil Strauss, han som är medförfattare av Jenna Jamesons "How to make love as a pornstar" och Marilyn Mansons "The long hard road out of Hell" har även varit med och skrivit denna bok. Då jag tyckte att både Jamesons och Mansons biografier var fascinerande lär jag inte bli besviken över denna!

Nu är det jobbet nästa som gäller. Är bara 20 minuter kvar innan jag slutar så det börjar väl bli dags att svida om...

Jag längtar efter att få sätta klorna i den här!

Som barn på nytt

Det blir långt mellan gångerna jag bloggar just nu - med finvädret minskar suget efter att sitta i en varm lägenhet framför en dataskärm. Istället har jag bott på stranden den senaste veckan, och bara växlat mellan bikinin och arbetskläderna. Men igår slapp jag i alla fall shellskjortan, då jag hade min lediga dag. Och inte nog med att jag var ledig igår och slapp tänka på allt vad korvar och trasiga kylrum heter - jag hade en underbar dag!

Jag och VD styrde Audin (igår fick det blir VD's 100: 90n hade nog inte pallat grusvägen med alla dess gupp och ojämnheter) mot Sandra i Granträskliden redan kl 10. Det är egentligen rätt konstigt att jag aldrig har varit hemma hos henne, trots att vi gått två år i samma klass... Men igår blev det äntligen av alltså! Vi hade verkligen skitroligt: först for vi ner till Granträsket för att bada, medhavande en gigantisk fikakorg. Tyvärr blev det mulet redan efter någon timme och det kändes som att det skulle börja regna, så vi for tillbaka till Sandra igen. Där lyste däremot solen och vi dukade upp fika på gräsmattan och njöt av solen. Efter ett tag blev det för varmt och plötsligt fick vi en snilleblixt att vi skulle ta till samma svalkningsmetod som man hade när man var liten - nämligen vattenspridaren! Om någon hade sett oss där ute i vischan (förutom Sandras farmor och syster) skulle de nog ha trott att vi blivit galna (ännu galnare?) - tre tjejer iklädda bikini, hoppandes och skrattandes genom en iskall vattenspridare... Galet roligt var det i alla fall! Därefter följde pallning av jordgubbar, några turer på gungerna, vinbärskartskrig och ett besök i lagården, som hyste logi åt fyra höns och en ungtjur. Han var trevlig att hälsa på - jag älskar ju kor om någon missat det - men han vart dock lite rädd när fotoblixten smällde av. Jag dokumenterade nämligen hela dagen, och klart att den sötingen var tvungen att få vara med på ett kort...

T.o.m. hemresan var rolig, jag och VD hade allsång/allskrål (VD stod för det förstnämda, jag för det senare) till Foo Fighters och Alicia Keys och satte våra bristande kunskaper i beatboxing på prov. En perfekt avrundning på en av sommarens i särklass roligaste dagar!

Bästa brudarna!

Vilken goding (bokstavligt talat, eftersom han snart slutar på ett matbord)!

Söta VD!