Till skogs

Alldeles, alldeles strax kommer VD och hämtar upp mig. Då ska vi genast gasa iväg och plocka upp Sandra för att slutligen åka mot helgens destination: Maltträsk! Jag sa ju att jag hade en exotisk weekendresa framför mig.

Andra helgen i rad jag spenderar i skogen. Kunde inte känna mig mer nöjd.

Den angenäma pinan

Tack. Tack för att du pressar och plågar mig emellanåt så att jag kan må bra resten av tiden.

Om min kropp kunde tala skulle den antagligen säga något i den stilen efter att jag genomfört ett lyckat träningspass. Och det är precis vad jag gjort ikväll! Därför sjunker jag nu ner ännu djupare i soffan och njuter av träningsvärken som rinner över mig framför Biggest Loser-finalen. Ska bli spännande att se vilka resultat deltagarnas träning har gett...

Efter hemkomsten från spinningpasset smälte jag ihop i en svettig och rodnande hög på golvet. Vilken känsla!

Man kan väl leva på bara luft och kärlek?

Det är ett hårt liv att vara arbetslös emellanåt. Speciellt om man är en rastlös själ. Innan klockan ens slagit 14 i dag hade jag hunnit besöka sjukgymnasten, tränat och bakat bröd. Och nu då? tänkte jag. Turligt nog lyckades jag sno någon grannes tvättid och därmed hade jag något att fördriva tiden med i några timmar till.
Jag måste skaffa mig arbetslösa kompisar att hänga med de dagar jag inte har ett jobb att gå till om det fortsätter såhär.

Fick i alla fall ett erbjudande idag om att jobba kväll på fredag. Hade varit lysande - om det inte varit för att en weekendresa till en exotisk plats varit inbokad i över en månad.
Den ekonomiska ängeln på min axel protesterade dock högljutt när jag tackade nej till erbjudandet. Får väl hoppas att luften fortsätter vara fri och att kärleken omger mig även den kommande månaden.

Bockar och bondbrudar

Med all vilja i världen kan jag ju inte påstå att lördagen var en bra dag. Mormödrars bortgång brukar väl ha den effekten antar jag, att saker och ting känns lite tråkigare. Men eftersom vi hade åkt ut på landet när sorgebeskedet kom försökte jag och hjärtat göra så gott vi kunde för att ha det sådär mysigt som vi hade planerat.

Därmed blev det korvgrillning (inomhus eftersom det spöregnade), bastubad, timmar framför öppna spisen och besök i ladugårdarna. Det sistnämnda hade mormor fullkomligt älskat!

När den här bilden togs var det som ett dokumentärt foto över hur man klär sig på landet. Nu ser jag det dock som en homage till mormor - bondbruden.

Ett kärleksfullt ögonblick i ladugården. Bockarna var så himla fina!!!
Som synes blev det en mysig lördag, trots allt.

Vila i frid mormor!

Det blev sannerligen en ledsam helg. Min mormor dog igår. Min starka mormor som jag ett tag trodde skulle leva i all oändlighet.

Jag kommer att sakna henne så.

Då, nu, sen.

Tidigare idag: Bjöd Mange på brutalfika och fick i utbyte en mascaraflödesskrattattack. Som vanligt alltså.
Nu: Kvällspass på VK.
Senare: Helg! Den här gången innebär det en färd in mot landet för rekreation och - förhoppningsvis! - sol i ögonen.

Myspysplatsen

Bakom ett par draperier i min lägenhet gömmer sig en mysig sovalkov.

Här har jag legat nedbäddad sedan jag kom hem från jobbet för någon timme sedan. Gluttat på webb-tv, druckit varm choklad, känt lugnet.
Kärt sällskap hade självklart förgyllt stunden men mitt egna sällskap är inte kattskit det heller.

Jag kan ju alltid skylla på att det var "meant to be"

Igår fick jag besked om tjänsten jag sökt. Jag fick den inte, vilket känns något tudelat. Självklart ville jag ha ett jobb jag krigat för. Det känns inte roligt att få ett nej. Men när allt kommer omkring var tjänsten baserad i Lycksele - min hemstad som jag älskar men som jag känner mig rätt färdig med för nu. Om jobbet blev mitt skulle det innebära 26 mils pendlande varje dag vilket förstås inte är helt ultimat.

Jag gråter alltså inte blod efter beskedet utan känner mig bara mer peppad att söka nya tjänster. Nästa gång är det min tur!

Mer födelsedag! Mer mat!

Det märks tydligt att bebistillverkande är en populär midsommaraktivitet för just nu gör jag inte annat än att fira födelsedagar! I kväll fortsatte uppvaktningen av J i och med att hans pappa bjöd oss på middag på Tapas. Att avnjuta rätt efter rätt av spanska delikatesser var rent utsagt ljuvligt!

Har aldrig käkat på Tapas tidigare men jag gör det gärna igen. Helst imorgon.

När all mat tillslut tog slut (kan lova att det tog sin lilla tid att trycka i sig allt!) begav jag mig till Jennie för att gratta henne. Med en trerättersmiddag skvalpande i buken orkade jag dock ingen tårta utan jag nöjde mig med att äta hennes goda bakverk med ögonen. Någon måtta får det vara med frosseriet!

Även om det blev sunkig kvalité på kvällens matbilder (jävla Iphone!) tycker jag det framgår med all tydlighet hur underbar förrätten var. Mums på den!

Huvudrätten var inte fyskam den heller. Som synes.

Den ofrivilliga jubilaren

Idag fyller min bättre hälft år. Hurra för det! Han är dock lite konstig och har inte visat något större intresse för att fira sin födelsedag. "Jag är en teoretiker: Jag ser det som att det blir ett högre nummer att skriva på papper" klämde han till exempel ur sig igår. Eller nåt i den stilen.

Jag har dock gjort mitt bästa för att överföra lite av min egna födelsedagspepp till honom under dagen.

Imorse uppvaktade jag med frukost på sängen, sång och paket som matchar mitt klädval för dagen.

I eftermiddags fick han ett fång rosor! Icas Lyxfloristens blommor kanske inte håller den bästa kvalitén men jag tycker det är himla fint med ett knippe blandade färger.

Egentligen är det ju födelsedagsbarnet som ska välja middag på sin födelsedag. I det här fallet visste dock inte födelsedagsbarnet vad han var sugen på så jag valde (och lagade, förstås!) middag åt honom: Chipotleburgare med hemmagjord guacamole. Valet grundade jag på att J allra helst skulle vilja äta hamburgare sju dagar i veckan. Så ja, jag tror att min matlagning gick hem.

Planen var att baka en tårta - tills jag blev blixtinkallad på jobbet. Istället fixade jag min favoritefterrätt! Gjorde en hel form men vi orkade typ en sked var (fast jag okynnesåt lite extra för den goda sakens skull).

Om jag inte lyckats omvända teoretikern att vilja fira sin födelsedag i framtiden har jag åtminstone stillat både hans och min hunger för en vecka framöver.

Om jag vore en färg skulle jag vara turkos.

Alldeles strax ska jag gå på en arbetsintervju. Man kan väl säga att det är min första riktiga arbetsintervju någonsin så jag känner mig pirrig.
När jag frågat andra, som har erfarenhet av detta, vad jag bör tänka på har samtliga svarat "var dig själv!". Därmed har jag ägnat eftermiddagen åt att försöka komma på vem tusan jag är. Hehe.

I övrigt har jag förberett mig genom att svettas ut lite pirr på ett spinningpass under förmiddagen och klätt mig ändamålsenligt. Det där med att förbereda sig på vilka frågor som kan tänkas dyka upp har jag lämnat därhän - att börja konstruera svar i förhand på spörsmål som kanske inte ens dyker upp skulle bara göra mig nervös.

Önska mig lycka till!

Ändamålet till ära har jag satt på mig kavaj och satt upp håret i en knut (okej, det sistnämnda gjorde jag för att håret är skitigt). När jag försökte få med båda attributen på en bild resulterade det i denna märkliga bryta nacken-posen.

Samlingen

Just nu är jag väldigt förtjust i åsynen av min skohylla. Där samsas två nya favoriter med ett par gamla trotjänare. Prydligt uppradade.

Lika glad är jag inte över garderoben i vilken övriga pjäser trängs. Där råder det snarare ett smärre kaos! När jag får tag i ett mer permanent boende står en snygg skoförvaring högt uppe på priolistan...

För trött för att komma på en bra rubrik

Ursäkta frånvaron men jag börjar så sakteligen tvina bort i soffan. Och vad bloggar man om då liksom? "I dag somnade jag tjugo i tio framför filmen. Kan därför - tyvärr! - inte spoila slutet" eller "dagens soffställning: potatissäcken".

Nej, det duger verkligen inte. Men jag har förstås en ursäkt på lut: Jag lider av en sällan skådad trötthet! Ska försöka bota den på något sätt (dock inte med sömn eftersom jag jobbar i helgen) för att sedan komma tillbaka med en sällan skådad styrka. Hörs då!

Ett ord som provocerar

Hörde på radion i dag att ordet "hen" nu tagit plats i Nationalencyklopedin, vilket gjorde mig glad. Svenska språket mår bra av att berikas och utökas - speciellt med användbara ord som just hen. Sedan behöver förstås inte alla ord bekräftas av etablissemanget för att man ska kunna använda de men det är klart positivt att uppslagsverket får tillökning med jämna mellanrum.

Sedan förstår jag inte hur folk kan bli så till den milda grad provocerade av tre ynka bokstäver att de börjar tugga fradga. Min kvalificerade gissning är dock att de som retar sig på hen är samma personer som vägrar säga chokladboll istället för negerboll. Vare sig min gissning stämmer eller ej är det väl inte så jäkla svårt att byta ut ord som väcker anstöt hos personer när dessa är närvarande? I fallet med personliga pronomen handlar det bara om att byta ut en enda vokal.
Dessutom tror jag hen-hatarna inte kommer stöta på så många som känner sig kränkta av att bli kallade "hon" eller "han" att det är värt att låta pannådern pulsera.

Och jag som bara skulle gå på spinning...

I torsdags lyckades mina fina vänner överraska mig rejält! När jag kom hem från jobbet hann jag inte mer än stänga ytterdörren innan det plingade på. In i lägenheten störtade VD tätt följt av Sandra. Ni vet, den där förvirringen som uppstår när man träffar folk på platser där de logiskt sett inte borde vara - den slog till för mig.

Sandra räckte över en blombukett och ett presentkort men trots att jag är väluppfostrad tackade jag inte ens. Fattade helt enkelt inte vad hon, som borde vara i Lycksele, gjorde hemma hos mig. Sedan bjöd brudarna mig på födelsedagsmiddag på Allstars och satte en fet guldkant på hela min torsdagskväll. Jag älskar att bli så fullkomligt överraskad.

Bild från Piteå i maj 2011. Då som nu förgyller Sandra och VD min tillvaro.

En bra arbetslös dag

Om man tvunget ska vara arbetslös ska man vara det dagar som denna. I dag har jag njutit av solskenet och duckat för stormen när jag kryssat mellan Umeås butiker. Har bland annat köpt sängkläder som ska förvandla min sovalkov till en mysplats utan guds like!

Fick dessutom uppleva att mina bröst växte med rekordfart. Gick in på Twilfit för att få hjälp att hitta en bh som för en gångs skull passar. Gick ut med två tutthållare i två kupstorlekar större än vad jag normalt brukar köpa.
Egentligen föredrar jag att ha små tuttar (nästan) alla dagar i veckan men om jag någon gång skulle få för mig att jobba på Change är det är ju kul att kunna flasha med en lite större storlek på namnskylten. (Fast trevligast av allt var ju förstås att hitta plagg som verkligen passar.)

Avrundade shoppingsturen med att ta en kaffe i min ensamhet på ett fint fik vid gågatan. Varför gör jag inte det oftare? Det väldigt avslappnande att kunna filosofera för sig själv på ett kafé emellanåt.

Shoes your weapon!

Dessa fick jag i födelsedagspresent i efterskott - av ingen mindre än mig själv.

Beställde pjäserna ovan redan den 17 januari från skit-Nelly men i samband med att de skickade fel skor för tredje (!) gången fick Henry Kole äntligen in dem så jag knep de där istället. Ett hett tips att beställa skor därifrån: Fri frakt, snabb leverans, billigare än skit-Nelly. Dessutom skickar de med söta varningstexter:

Att fylla år.

Tänk vad livet svänger, även från dag till dag! Igår vandrade jag på fluffiga födelsedagsmoln, idag har jag haft en extremt dålig dag. Men låt oss fokusera på det positiva för en stund!

Klockan 06.09 igår började mitt firande. Då ringde nämligen mamma och väckte mig för att sjunga Med en enkel tulipan. Gissa om jag kunde somna om efter den chockartade upplevelsen... Därefter var det full rulle, rakt in i kaklet! Först jobb, därefter fix hemma.

Vid 18-snåret dundrade min redan omnämnda mamma, Micke och Rebecka in i min boning. Gullepluttarna körde från Lycksele hit till Umeå enkom för att fira mig!!! Hjärtat hade svängt ihop en förstklassig födelsedagsmiddag under tiden jag kirrade tårtan, så lite fläskfilé fylld med gottigheter fick inleda frosseriet.

Därefter avlöste besöken, sånginsatserna, presenterna, telefonsamtalen och sockerchockerna varandra. Som jag njöt av allting!
När alla vännerna gått hem var jag dock helt slut på. Fastän det är vrålkul att fylla år är jag ganska glad att födelsedagarna inträffar så sällan.

Fikabordet hade som jag redan nämnt temat "fult men gott".
Jag fick flera fina presenter av mina nära och kära.
I ett av paketen gömde sig ett par karamelliga docs.

Ett annat paket innehöll ett maffigt örhänge från Björg. Måste visa det i ett separat inlägg tror jag minsann, för så fint är det!

23.

Jag kommer nog aldrig förstå mig på folk som avtackar sig uppvaktning på sin födelsedag. Själv fullkomligt älskar jag att fylla år!

Fast just nu befinner jag mig i någon sorts födelsedagsbakfylla. Att bli sjungen för, få paket kastade över sig och proppa i sig på tok för mycket fika tar minsann på krafterna. Därför får ni vänta till imorrn om ni vill veta allt om mitt 23-årsfirande.

I dag är ingen vanlig dag, för i dag är det MIN födelsedag!

Idag fyller jag 23 år. Tänk vad ung jag är fortfarande! Det är nästan så att jag skulle kunna gå fel på väg till jobbet och hamna i sandlådan istället.

Trots det skippar jag lek med hink och spade idag för att istället hänge mig åt arbete. Först i kväll väntar vilt firande med kaffe och tårta! Min dörr står öppen för den som känner sig sugen.

Bild från förra året när jag fyllde futtiga 22 år.

Fult men gott

Tidigare i dag fick jag besök av mina kära, kära syskon. De kom lagom till att mina krämbullar var klara, eller ja - lagom till att hjälpa mig lägga den sista handen på bulla'. Utan Lisas hjälp hade jag haft vaniljkräm över hela köket.

Temat för födelsedagsfikat jag ska bjuda eventuella gäster på i morgon är förresten "fult men gott". Både bullarna och mockarutorna ser ut som skit och jag förutspår att tårtan kommer följa den linjen. Inga perfekt garnerade cupcakes här inte! Men å andra sidan bäddar det ju för att folket blir positivt överraskade när de tar första tuggan. Smaken är det minsann inget fel på!

Lisa var snabb på bollen när jag sagt varsågod...
... och lika ivrig att smaka så mycket som möjligt på en gång!
Det går förresten alldeles ypperligt att käka krämbullarna och prata i telefon samtidigt.
Dessutom verkar de göra en sjukt lycklig! Eller så var det bara jag som var sjukt underhållande när jag tog bilden?

Den stora tröttheten

Helgen har, likt veckan i helhet, gått i trötthetens tecken. I fredagskväll lyckades jag ändå uppbåda tillräckligt med energi för att gå på en högstadiefest. Inte högstadiefest som i att festa med 14-åringar utan som i att festa till den musik vi lyssnade på när vi gick på högstadiet, bör understrykas.
Jag gick dock hem när de andra drog på krogen. Det skulle visa sig vara ett klokt beslut för när jag kom hem somnade jag mitt i ett försök till bloggande, med datorn på magen.

Planen för gårdagskvällen var att gå på House of metal men där satte tröttheten stopp ännu en gång. Så istället för att headbanga nacken ur led köpte vi snuskigt god sushi och hyrde film. Jag hann se ganska precis hälften av filmen innan jag däckade i soffan. Klockan 06.25 i morse vaknade jag på samma ställe och kände mig pigg för första gången i helgen. Kändes inte helt friskt.

Bild från i fredags när läpparna fick bli lila.