I kortform

För ett år sedan tyckte jag att det var på tiden att bli med twitter. Det dröjde dock tills igår innan jag fick tummen ur. 


HÄR kan ni följa mig. 

SNAPSHOTS från helgen

GUD vad skönt det har varit med en helt oplanerad helg efter att ha flängt runt sex veckoslut i rad. Visst har det sin charm att åka bort emellanåt men jag börjar vara jäkligt less på att packa väskan varje torsdagskväll. För att inte tala om att packa upp på den igen på söndagarna...
 
Gårdagen ägnade jag (vi!) åt att samla vuxenpoäng. Bland annat genom att fylla på vinstället, planera sommarens kryddodling och köpa balkongmöbler. Ja, ni hör! Snart kommer jag vara i full färd med att räkna rynkor och dölja gråa hårstrån.
Veckans bästa dag avrundades med en sen, välsmakande lördagsmiddag för att till sist somna framför The Rum Diary. Ytterligare vuxenpoäng för det sistnämnda.
Idag blev det en kortare resa in mot landet eftersom J (äntligen) skulle byta till sommardäck. Jag passade på att roa mig med att köra skoter, kika på nonisarna och köra traktor (!!!). Funderar på att skola om mig till traktorförare med tanke på vilken naturbegåvning jag var.
Blev lite lätt stressad idag över att jag inte hade några snapshots (för använda alla coola bloggares vokabulär) från helgen. Passade därför på att föreviga några ögonblick under dagen med telefonen. När jag kollar igenom bilderna slår det mig att mina snapshots inte liknar alla coola bloggares... Hm. 

I morse invigde vi balkongmöblerna genom att avnjuta en underbar frukost på dem. Var jättevarmt ute i solen och jag ville aldrig gå in.

Jag blev väldigt avundsjuk när J drog på sig shorts innan frukosten eftersom jag inte har några sommarkläder hemma hos honom. Men så kom jag på att jag kunde låna ett par kalsonger av honom och använda som shorts! Ful få' man va' men int' dum.

Plockade årets första tussilagobukett idag. Den överräcktes med varm hand till "svärmor". 

När man kör skoter i Converse och jeans, då talar det för att det är årets sista skotertur.

AAAAH, jag vill ha en egen liten harpalt! De små rackarna har minsann växt en del sen vi hälsade på i januari...

Livet efter Utöya

När jag kom hem från jobbet för en stund sedan kröp jag ner i sängen och slog igång den här dokumentären. Tre minuter in i programmet började jag lipa och nu ligger jag i ett hav av snorpapper...

Det är så jävla hemskt att en enda person kan orsaka så många sådant lidande. En person av kött och blod, som antagligen besitter åtminstone några känslor, som egentligen borde känna empati.

Det är så jävla hemskt att följa rättegången och höra att monstret inte känner någon som helst ånger. Förutom över att han inte dödade fler. 

Jag ska snyta mig en sista gång för att sedan sova och drömma om en godare värld.

Diva is a female version of a hustla

Älskar attityden i den här årsgamla bilden! 

Och jag saknar mina vänner från tiden i Piteå. Herren i mitten på bilden hade jag glädjen att träffa för två veckor sedan men resterande var det snart ett år sedan jag hängde med...
Hoppas på ett snart återseende.

Om gårdagens (och antagligen årets!) röjigaste konsert

Jag började lyssna på In Flames för 6-7 år sedan, vilket antagligen klassar mig som en "nytillkommen lyssnare" bland bandets fans. Sedan dess har jag hunnit se de live tre gånger. Samtliga tillfällen har varit helt fantastiska! Det är en speciell känsla att få släppa loss fullständigt till ett av Sveriges mest musikaliska band. Som att få lyckoheroin injicerat direkt in i blodsystemet. 

Egentligen är det svårt peka ut vilka låtar som var gårdagens höjdpunkter - hela konserten var ju en enda lång höjdpunkt för sjutton! - men jag blev lika lyrisk när introt till Cloud Connected dundrade ut som när jag såg In Flames för första gången för fem år sedan. Gåshud!

Var också fint att höra Liberation för första gången live, även om jag misstänker att den petat ut Come Clarity ur setlistan. 

Åh, vad jag saknade Come Clarity igår - jag och den låten har en väldigt nära relation. 

Ser att tiden rinner iväg, fastän jag har mycket mer att tillägga om gårdagens konsert måste jag börja röra mig mot jobbet. Men som sagt: En helt fantastisk spelning och ett jäkla gött röj! 

Tror dock att vi västerbottningar måste träna upp flåset inför nästa gång In Flames kommer till Umeå för i slutet av spelningen var de flesta helt möra. 

Dressed for success

Har grävt fram en In Flames-tröja av årsmodell gammal som gatan ur garderoben, kvällen till ära. Den är förvisso ganska ful och väldigt liten men vad gör man inte för konsten?

Ska dra iväg för att käka och dricka någon öl nu! Rock on!

Eld och lågor

Ikväll ska jag på konsert! Och inte vilken som helst, utan en konsert med mitt kära In Flames. Har längtat efter den här spelningen sedan vi bokade biljetterna i november (ja, när jag var på Bali!) så nu är det bäst att bandet infriar mina förväntningar. 
Fast det vet jag att de kommer att göra. 

Senast jag såg In Flames var på Sonisphere i juli förra året. Trots att konserten gjordes i fullt dagsljus var det en helt briljant spelning!

Lycksele levererade!

Trots att ändamålet med helgens Lyckseleresa var av sorglig karaktär hann jag även med att roa mig. Först i fredagskväll när det som började med en middag med Tina och Robban utmynnade i vinpimplande, minikrogrunda och efterfest. Den sistnämnda innefattade en galen zumbadansare och en långa monologer från en festdeltagare. Synnerligen underhållande!

När lördagen och den faktiskt planerade festen kom var jag redan ganska sliten och i ärligheten namn rätt opepp. Men det blev en rolig kväll ändå! Träffade vänner jag inte sett på jättelänge och imponerade med mina (egentligen obefintliga) romdrinkskunskaper. 
  
Har dock lärt mig nu att tiden när jag stod pall för en klassisk två dagars är förbi. På söndagsmorgonen var jag nämligen farligt nära att ta till de bevingade orden "jag ska aldrig mer dricka"...

I lördags fick kimonon åka på.

Långsiktiga och kortsiktiga mål

Sitter och väntar på att maten ska bli varm så att jag får stilla min hunger. Känns inte direkt hälsosamt att äta middag mitt i natten men en hektisk kväll på jobbet medförde att matrast inte hanns med. 

Turligt nog var kvällen (minst!) lika intressant som jäktig. Träffade bland annat Bo-Göran Bodin för att prata Saudivapen, vilket gjorde mig än mer inspirerad till att börja med grävande journalistik. Det är ett karriärsmål för mig - att någon gång i livet göra ett betydande avslöjande! 

... Men först: MAT!

Det sista avskedet

Föregående inlägg blev väldigt personligt och jag tvekade en stund innan jag publicerade det. Men vissa saker behöver jag få ur mig - även om det innebär att jag blottar mig själv för gud vet vem.

Kanske kan det hjälpa någon annan i sina tankebanor? Eller så gör jag bara mig själv en tjänst.

Idag fortsätter jag på temat bortgång då det är begravning för min mormor. Det kommer med all sannolikhet bli en sorglig tillställning, fast det känns lite lättare att det är en gammal människa som begravs.

Jag saknar mormor så men hon fick trots allt leva sitt liv tills döden blev en naturlig del av det.

Det går inte att förbereda sig på livet

Idag är det 1,5 år sedan Johan dog. Tiden går men jag saknar honom fortfarande. Väldigt mycket.

Ibland funderar jag över vilka oväntade vändningar livet kan ta. Jag hade förstås aldrig kunnat föreställa mig - inte ens i mina hemskaste mardrömmar - att jag skulle mista en kärlek så tidigt i livet på det där fruktansvärda sättet.
Då, för 18 månader sedan när tillvaron var som mörkast, trodde jag heller inte att jag skulle bli kär i någon annan igen. Inte på en lång tid åtminstone.

Visst hade jag mina kval när jag träffade Johan (som han också heter för att göra saken än mer förvirrande) i höstas. Jag trillade dit väldigt fort, hjärtat skrek JA! - men hjärnan? Den sökte febrilt efter ett facit. En allmänt accepterad sanning över hur man ska gå vidare när man förlorat sin partner. Jag insåg snabbt att det inte fanns någon sådant att tillgå.

Istället har jag fått känna efter och tänka efter själv. Och ja, jag har insett att jag gjort rätt - det som är rätt för mig. För när livet tar vändningar som inte går att förbereda sig på finns det inga facit utan bara det som är bästa lösningen för en själv.

When buildings sleep

En såndär kväll...

Jag hade tänkt summera mitt lilla Stockholmsäventyr ikväll men eftersom jag är på dåligt humör hoppar jag det. Känns inte helt rätt att berätta om en kulig helg när jag samtidigt hamrar hårt på tangenterna...

Nåja. Humöret lär nog svänga snart igen ska ni se. Var på en spinningpass för en stund sedan och då fick jag trampa ut lite av min irritation. Träning är sannerligen en universallösning!

I got ice in my veins, blood in my eyes. Hate in my heart, love in my mind.

Anledningen till att vi åkte ner till Stockholm just i helgen stavades UFC on Fuel på Globen. 15 000 skrikande åskådare. Två svenska vinnare. Två märkliga respektive mäktiga knockouts. Blod. Svett. Kramar.

Var verkligen en upplevelse att vara på plats! Speciellt eftersom jag fick se galan tillsammans med min kära som invigt mig i MMA-världen. Även om jag inte är ett lika stort fan som honom tycker jag det är en jäkligt intressant sport.

För övrigt hette gårdagens kung inte Carl Gustaf utan Alexander Gustafsson. Så jävla bra!

Att fota ett sådant här arrangemang med en Iphone är ju dömt att misslyckas. Se detta som ett bildbevis för att jag var där.

I den kungliga hufvudstaden

Satan vilket skitväder Stockholm bjuder på! Ja, vi kom hit igår kväll - gjorde ett mobilinlägg från planet men det verkar som att det fastnade där uppe bland molnen...

Hur som helst. Skitväder men trevligt ändå är det här. Har varit ute i Barkarby idag för att MrJ (som han kallar sig själv) skulle få sitt golfbegär stillat på Dormy. Under tiden sprang jag på outleten intill men hittade ingenting. Kan väl likna den shoppingen med att gå in på ett Systembolag som bara säljer slattar.

Fasen vad negativ jag låter - men jag har det faktiskt TREVLIGT. En öl eller två på det här bara!

Back to the dark side

Idag vinkade jag adjö till mitt älskade, röda hår. Visst gjorde det ont i hjärtat men jag har insett att färgen bara håller sig så som jag vill ha den i högst två veckor. Och att färga varannan vecka orkar jag då rakt inte!

Resultatet av dagens frisörbesök blev mörkbrunt med lite ljusare toppar. Det är inte fyskam det heller, om ni frågar mig!

Svart, vitt och pissväder

Sedan jag kom hem från jobbet har jag bland annat ägnat mig åt att packa inför morgondagens Stockholmsresa. Detta har fått mig att inse:
1. Att det är sjuuukt tråkigt att packa. Fast det har jag i och för sig vetat länge.
2. Att det inte är någon idé att ta med sig våriga kläder då det kommer vara dåligt väder i hufvudstaden, enligt yr.no. Dålig stil av vädersajten att sabba mina klädplaner.
3. Att det här med färg inte riktigt är min grej.......

När förnöjsamheten biter en i röven

Jag har glidit på en räkmacka under hela vinterns förkylningsutbrott. När vänner och kollegor vänt bort huvudet och hostat har jag vänt mig åt andra hållet och lett i mjugg. Nu har dock denna förnöjsamhet bitit mig i röv. I morse vaknade jag upp med en förkylningsöm kropp, rinnande näsa och framför allt en värkande hals.

HELVETE! Jag har inte tid att vara sjuk (fast vem har det?). Jag håller ju på att bygga upp en superkropp och någon sådan får man bestämt inte av att knapra halstabletter och snyta sönder näsan. Dessutom åker jag till Stockholm i morgon och då vill jag vara fräsch.

Ifall någon sitter och ruvar på en dunderkur mot förkylning - dela med dig!

Mot VF!

Om en stund ska jag sticka iväg och jobba. Äntligen! Har gått hemma och dragit fötterna i två veckor vilket har tärt på mig - på fler sätt än ekonomiskt. Har sagt det förr men det tåls att upprepas: Det är inte kul att vara arbetslös.

Ha en fin dag!

Once you go black...

Vilken dålig stil av Marabou att släppa sin godaste smak någonsin i begränsad upplaga! Nu gäller det att bunkra saltlakritschokladen innan den helt försvinner från butikshyllorna. Och att hålla begäret i schack så att inte lagret tar slut på en gång...

Är det förresten någon som vet varför Black bara väger 180 gram istället för 200 gram som de andra chokladkakorna..?

En puss till påsk!

Ruskigt fin påsk

Har landat i Umeå igen efter en helg i Rusksele, en by bara några futtiga mil från mina hemkvarter. Hade nog aldrig kunnat föreställa mig att jag skulle fira påsk där någon gång i mitt liv, än mindre att jag skulle trivas om jag gjorde det.

Båda dessa uppfattningar har nu fått stryka på foten, för jäklar vad bra jag haft det! Bland annat eftersom...

... jag fick nöjet att hänga med en bunt trevliga människor.

... vi bakade 20 pizzor i bagarstuga med alla ingredienser man kan föreställa sig. Åtminstone nästintill alla ingredienser man kan föreställa sig.

... helgen bjöd kärleksfulla stunder. Och underställsvänliga stunder.

... hela dagarna spenderades utomhus (vilket lett till ett par solkyssta kinder och hundra nya fräknar!).

... det fanns gasglada hundar på plats.

... vi fick sova i Fritzl-rummet. Det var faktiskt mysigare än vad man kan tro!

En stappelbent påsk

Jag tror minsann att jag sakteligen börjar förvandlas till en riktig skogsmulle. Imorgon åker jag ut till bushen för tredje helgen i rad - denna gång för att fira påsk, förstås. Tur att det vankas storstadstripp nästa helg för att väga upp.

På påskschemat står ungefär samma sak som föregående helg. Ska även passa på att vila mina stackars ben. De sjuka mängderna repetitioner jag ska göra på mitt rehabträningsschema har medfört att jag går en stappelbent påsk till mötes.

Mer Maltträsk

Äntligen sitter jag vid en dator som fungerar som den är skapt att göra! Det firar vi med ett bildregn från Maltträsk!

På fredagen lagade vi magisk mat i muurikkan. Så gott att jag får god lust att byta ut spisen här hemma mot en eldstad att kocka vid!

Badtunnan var som sagt en given favorit. Att bada varmt utomhus när det råder minusgrader är ljuvligt!

När spaden inte räckte till för att gräva en grillplats tog Sandra fram verktyget hon bemästrar bäst - skotern.

VD visade upp två nya sidor under helgen: Pyromanen i henne samt den maniska vedsamlaren. Det sistnämnda gav upphov till smeknamnet Ve-D.

Medan Ve-D samlade ved roade vi andra oss med att bygga en liten men naggande god snögubbe. Notera ostkorvsnäsan!

Helgen inleddes med kortspel och avslutades med detsamma. Cirkeln var därmed sluten!

Otack är världens lön

När jag vaknade i morse hade jag ont i kroppen men jag blev inte riktigt klok på var smärtan satt. Då jag funderade och kände efter kunde jag tillslut lokalisera värken till armhålorna. Av alla ställen.

Anledningen till denna märkliga värk stavas förstås träning. Igår kväll styrketränade jag för första gången på länge. Det var ganska tråkigt, jag orkade typ nada och jag råkade sträcka muttan (hur man nu lyckas med det?).
Efteråt kändes benen som spagetti vilket fick mig att tro att jag åtminstone skulle få lite härlig träningsvärk i låren samt vaderna som tack för besväret. Istället sitter jag alltså med dånande smärta i armhålorna. Kul.

Nu är julen definitivt slut.

Efter många om och men åkte vårt fina, freudianska pepparkakshus ut idag. Det tog emot men det känns inte rätt att ha det framme när vårsolens strålar börjat lysa över huset.
Jag tröstar mig med att det bara är åtta månader kvar tills vi får bygga ett nytt - om möjligt - ännu finare!

Överexponerad

Den senaste tiden har jag stått mer bakom än framför kameran, vilket min inre linslus jämrat sig över. Igår försökte jag därför kompensera detta genom att fota mig själv. Som ni ser gick det svinbra!

Sånt som håller mig vaken om nätterna

Trots att jag slocknade på soffan när vi såg film i lördagskväll höll jag inte på att kunna somna om när jag väl lagt mig i sängen. Detta på grund av det här inlägget hos briljanta HanaPee. Efter att jag läst det och SAMTLIGA kommentarer var jag tvungen att spänna hela kroppen för att inte brista ut i ett hysteriskt asgarv. Sandra och VD sov ju bara några meter ifrån mig och jag ville inte väcka dem...

Jag får ofta höra att jag är mogen för min ålder men när jag läser sån't där slungas jag genast tillbaka till bajs- och kissåldern.

Into the wild

"Så gör man i vildmarken" förkunnade VD i lördags när jag spillde varm choklad över hela mig och fick torka upp det med snö istället för med papper eller liknande.
Jag håller kanske inte riktigt med om att Maltträsk är pure vildmark. Däremot infann sig det eftertraktade lugnet omedelbart när vi kom dit, vilket talar för att Maltträsk åtminstone inte är en hektisk storstad.

Förutom att dricka och spilla varm choklad har vi underhållit oss med skoterkörning, grillning, kortspel och badtunnebadning. Under kväll två i tunnan slog det mig att uttrycket "livet på en pinne" borde relanseras och istället heta "livet i en badtunna - i goda vänners lag. Mitt i vintern. Under stjärnklar himmel. Med en kall öl i handen."
Eller bara "livet i en badtunna" kort och gott.

Om vi hade bott i grillkåtan (och VD hade gått runt med samemössa) hela helgen hade jag kunnat gå med på att vi befann oss i vildmarken. Fast nu bodde vi faktiskt i en fin stuga utrustad med alla möjliga faciliteter istället (och VD hade mestadels på sig en stickad mössa).
Lördagen bjöd på fint skoterväder. Typiskt nog slutade solen skina i samma sekund vi gjorde upp en grilleld på sjön...
Sämre har man haft det! Livet i en badtunna, för att premiäranvända mitt nya uttryck.
Helgens roligaste bild?! Våra inte-så-vackra-miner kan dock förklaras med en väldigt bländande kamerablixt. Hehe.

Fler bilder kommer när jag hittat en samarbetsvillig dator.