Tillsammans med Emma hade vi en asrolig lördag. Efter ett riktigt kattdrama på hemmaplan (som inte alls var kul, faktiskt) och en lunch tillsammans drog vi till Fortet för att leka. I vår ålder är det väl inte riktigt socialt accepterat att leka längre, men där kunde vi ju alltid skylla krälandet, klättrandet och problemlösandet på att vi ägnade oss åt teambuilding.
Vi fick väl inte ihop några poäng att skryta med och samtliga var rätt blåslagna om benen när vi gick därifrån, men vi var ändå väldigt glada. För mig som drömde om att vara med i Fångarna på fortet när jag var liten – och då och då försökte skapa ett eget Fort Boyard där hemma – var det i sanning löjligt kul! Jag antar att barndomsdrömmen fortfarande lever inom mig.
Senare drog vi till bowlinghallen för att göra upp i denna ädla kägelsport. Jag lyckades inte bara göra någon strike, utan fick även in en fullträff på grinden vid ett tillfälle. Behöver jag ens påpeka ännu en gång att jag inte är någon stjärna på bowling?
I särklass bästa serien vi körde var den när vi sket i att få ner käglorna och istället tävlade i vem som kunde få upp högst hastighet på klotet. Ett tag såg jag ut att få revansch för de tidigare serierna, men så dängde VD iväg en riktig (vinnande) kanonkula. Jag måste minsann öva upp min kastarm till nästa gång.
I övrigt präglades vår helg av chipsätande, filmtittande och OS-hockey. Ni hör ju, hur bra den var (minus Tre Kronors förlust, förstås)!
I söndags käkade vi brunch hemma hos mig. Det ryktas om att det är en blivande tradition – inte mig emot!
