25.

Förra veckan fyllde jag 25. För kanske sju år sedan såg jag framför mig att jag skulle ha barn, en "vuxen" bostad och fast jobb vid den här åldern. Nu har jag katt, hyresrätt samt provanställning och när jag tänker på att jag faktiskt är 25 år slår det mig mest att det är lättare att komma ihåg den åldern än 24. Det, plus att jag fortfarande känner mig rätt ung. Jag har faktiskt väldigt liten förståelse över jämnåriga som redan börjar klaga över att de "börjar bli så gamla". 

Själva födelsedagen i onsdags var en lugn tillställning. Johan var lite för sjuk för att orka uppvakta mig med frukost på sängen, jag jobbade som vanligt på dagen och på kvällen kom Emma och VD förbi och fikade. Visst saknar jag de högljudda, något stökiga födelsedagarna från förr med hela tjocka släkten, men 25-årsdagen var ändå fin i sin stillhet. Dessutom ringde ovanligt många och sjöng för mig, vilket är en fet stjärna i min bok!

Till det har jag även fått inte mindre än tre födelsedagsmiddagar av och tillsammans med familjemedlemmar, både före och efter själva bemärkelsedagen. Så det har definitivt sina fördelar att inte så många kan komma just när en fyller år, då får en istället dra ut på firandet!

I söndags lagade pappa middag åt oss här hemma. Förra tisdagen bjöd mamma mig på middag på stan, vilket även Lisa gjorde i lördags. Mycket mys!

(Älskar förresten pappas konstlade min och Johans sjuka uppsyn på den här bilden.)