För en vecka sedan lämnade Johan mig och Sverige för sin (v)årliga golfresa. Vanligtvis är det inte mig emot – jag tycker det kan vara rätt skönt att "vila" från varandra en vecka och bygga upp en saknad som inte är så vanlig att uppleva när man bor tillsammans.
Men den här gången har det faktiskt känts mer motigt. Redan kvällen när han åkte började jag längta litegrann efter honom. Tur då att en vecka går snabbt. Ikväll är han hemma igen!
Men innan jag får pussa på Johan blir det grillning med Emma och VD. Får vi inte nog av grillröken så blir det kanske även ett majbrasbesök.
Ha en trevlig kväll!
Under de senaste månadernas helger har livet varit en fest. Jag har hälsat på Idamari i Gällivare. Varit på Umeå Open med Tina. Vistats utomhus för att avnjuta det underbara vårväder. Bland annat.
Och för två veckor sedan var det bokstavligen talat fest. Min 25-årsfest.
Jag och Johan hade länge tänkt att vi skulle ha ett stort baluns tillsammans, eftersom vi båda fyllde halvjämnt i mars. Helt tokiga hyreskostnader för festlokaler gjorde att vi fick kalla fötter och istället hade jag en liten tillställning här hemma i lägenheten. Men det blev hur roligt som helst det med: Uppslutningen av folk var bra och alla kändes glada. Det sista jag (och grannarna) hörde innan vi drog till krogen (som tyvärr sög denna kväll) var hur någon skreksjöng Tommy tycker om mig – vilket visserligen inte nödvändigtvis behöver tyda på en bra kväll. Men jag väljer det att tolka skriksånginsatsen som det och börjar smida planer på hur jag kan ljudisolera lägenheten till nästa fest.
Järngänget ♥
Jag har drabbats av en jäkla skrivolust på sistone. Det är nackdelen med att jobba med ens stora intresse, när arbetsdagen tar slut är mitt begär att formulera mig tillfredsställt. Det känns nästan som orden tagit slut, fastän jag har personliga tankar och upplevelser att dela med mig av. Fast jag känner att andan börjar falla på igen – och jag hoppas verkligen att den gör det. Hoppas också, lite i smyg, att någon annan tycker det vore skoj om jag uppdaterade mer..?
Ett annat intresse jag omfamnat desto mer på slutet är löpningen. Eller lunkandet, kanske är en bättre benämning. Nu är det bara drygt två veckor kvar till Göteborgsvarvet och jag känner mig inte alls redo. En illa tajmad förkylning för några veckor sedan förstörde min masterplan och jag känner mig lite nervös för hur det ska gå. Jag försöker dock gasa på såhär på sluttampen och hoppas att det bär vägen.
Ikväll testade jag IFK Umeås grupplöpträning och det var så himla bra! Jag fick lite teori, därefter draghjälp av att springa i (stor!) grupp och slutligen banan och kexchoklad. Allt detta för det facila priset gratis. Dit kommer jag tillbaka igen! Och till helgen ämnar jag att testspringa en halvmara för att se om höfter, knän och psyke håller.
Alla borde faktiskt ge löpning en chans. Åtminstone en tvåkilometersrunda i sakta mak. Jag tänker aldrig så mycket och så fritt som när jag är ute och lunkar. Kunde jag skriva samtidigt som jag gör det, då jäklar hade denna blogg varit fylld med betraktelser.
