Glad nyårsafton!

Såhär timmarna innan vi går över till 2015 vill jag passa på att önska alla ett glatt nyår! (Ja, jag säger glatt nyår eftersom jag tycker "gott nytt år" är märkligt att säga när det fortfarande är ett tag kvar till det nya året.)

Nu ser jag med spänning fram emot vad nästa år har att erbjuda. Bring it, 2015!

Jag sätter punkt för bloggåret 2014 med en fantastisk bild från årets första minut. Kolla bara Lisa där på kanten. Hahahaha!

2014 – en sammanfattning

Då vi alldeles strax får lägga ytterligare ett år till handlingarna har jag gjort en liten recap över hur mitt 26:e levnadsår har varit. Jag, som ändå tycker jag har ett bra minne, blir alltid lika förvånad över hur svårt det är att svara på sådana här frågor. Men något i den här stilen har år 2014 varit för mig: 

Gjorde du något 2014 som du aldrig gjort förut? Flera saker, men för att nämna fem jag minns särskilt mycket: Skrev på ett tillsvidareanställningskontrakt. Köpte bostad. Besökte New York. Sprang Göteborgsvarvet. Började på ridskola. 

Genomdrev du någon stor förändring? Inget livsomvälvande kanske, men att jag började ta ridlektioner är faktiskt första steget till att börja testa nya fritidsaktiviteter i vuxen ålder. Min plan är att jag ska börja med något ytterligare nytt till hösten!

Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år? Några i min släkt och bekantskapskrets såg till att utöka jordens befolkning, men däremot ingen som jag umgås med på regelbunden basis. 

Vilket datum från år 2014 kommer du alltid att minnas? Säkerligen många eftersom jag har ett grymt datumminne, fast jag saknar nog ett milstolpe i livet-datum detta år.

Dog någon som stod dig nära? Nej, lyckligtvis inte. 

Vilka länder besökte du? USA! 

Bästa köpet? Vår lägenhet!

Gjorde någonting dig riktigt glad? Ja, att jag hade semester när sommaren var som bäst bland annat. Det i kombination med den fantastiska New York-resan lever jag fortfarande på.

Saknar du något under år 2014 som du vill ha år 2015? Benmuskulatur och en träningskompis.

Vad önskar du att du gjort mer? Rest. Att få göra minst två resor till andra länder varje år vore optimalt för mig. 

Vad önskar du att du gjort mindre? Konsumerat saker. Även om jag inte alls shoppar lika mycket som förr är målet att göra färre och mer planerade inköp framöver.

Favoritprogram på TV? Jag borde ju svara Paradise Hotel, med tanke på att det antagligen är det tv-program jag lagt ner mest tid på. Så jag säger väl det för att inte behöva svara På spåret ännu en gång. Svett och etikett tycker jag också var riktigt underhållande!

Bästa boken du läste i år? Vilken ångestfråga eftersom jag inte kan komma ihåg alla böcker jag läst! Till häst genom Västerbotten var i alla fall den senaste boken jag läste som var riktigt bra!

Största musikaliska upptäckten? Silvana Imam! Älskar henne.

Vad var din största framgång på jobbet 2014? Att jag blev heltidsanställd, förstås. Jag skrev också en artikel om äldreomsorgen som rönte flera (positiva) läsarreaktioner, vilket jag är stolt över.

Största framgång på det privata planet? Att jag gjort saker jag länge funderat på att göra! Som att boka (och åka på) den där New York-resan jag och VD pratat om i flera år, pierca septum och börja rida. That's one small step for mankind, one giant leap for me.

Största misstaget? Att jag inte sparat mer pengar än vad jag gjort.

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år? Under senhösten var jag ganska deppig, utan att kunna sätta fingret på varför. Men annars tycker jag 2014 varit ett glatt år generellt!

Vad spenderade du mest pengar på? Mat, i vanlig ordning. Men då gillar jag mat också! New York-resan brände också ett ganska stort hål på kontot.

Något du önskade dig och fick? En tillsvidareanställning! 

Något du önskade dig och inte fick? Ett helt återställt vänsterknä.

Vad gjorde du på din födelsedag 2014? Jag firade i stillhet med Johan och två vänner. En månad senare ställde jag till med kalas för att väga upp för den lugna födelsedagen! 

Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre? Jag hade gärna hoppat över alla förkylningsperioder som medfört att jag inte kunnat ladda upp inför fysiska utmaningar på bästa sätt. 

Vad fick dig att må bra? Familjen, vänner, Johan och lilla Smilla. Av sådant som inte är personer jag håller kära: Träning och mer ledighet än tidigare år.

Vem saknade du? Som alltid: Johan och mormor. Kommer aldrig sluta sakna dem.

De bästa nya människorna du träffade? Mina arbetskompisar! 

Mest stolt över? Att jag sprang ett halvmaraton – på rätt bra tid dessutom. Plus att jag till slut tog mig upp på den där jävla wakeboarden... 

Högsta önskan just nu? Ett mer tolerant samhälle, att de mina fortsätter hålla sig friska och att jag ska bli en jävel på längdskidor innan det är dags för Vasaloppet.

Vad tänker du göra annorlunda nästa år? Sluta skjuta upp saker till i sista sekunden. Vi får se hur det går med det.

Ett snörvligt slut på 2014

När jag var däckad av en jävulsk förkylning i början av december gladdes jag åtminstone av tanken att jag skulle ha gjort bort sjukdomsperioden innan jul- och nyårsledigheten. Men tji fick jag, för nu har den där virusarmén tagit min kropp i besittning igen lagom till att 2014 ska bli 2015. 

Därmed blir morgondagen rätt lugn för min del – vilket ändå var planen från början. I år kände jag bara för att äta god mat och dricka champagne (är inte det förresten en husmorskur mot just förkylningar?). Allra helst hade jag velat bli bortbjuden för att slippa disken, men när högen av inbjudningar verkat komma på villovägar får det bli nyår hos oss ändå. VD och Emma gör oss sällskap, så jag tror det blir en förträfflig afton i sin enkelhet. 

Har förresten varnat dem för att jag kommer gå runt i morgonrock hela kvällen eftersom jag i vanlig ordning inte hittat någon nyårsstass. Idag köpte jag dock ett lösglitter som jag starkt funderar på att göra en kroppsmålning med så VD och Emma: Ni kanske får se mig ut nåt flådigare!

Från förra nyårsaftonen.

Alla goda ting är tre

Kanske den bästa saken med den här julen var att jag fick fira den tillsammans med båda mina syskon. Vi har hamnat i "osynk" de senaste åren, då Linus har varit hos pappa medan jag och Lisa varit hos mamma och vice versa. Men i år hamnade vi på samma ställe minsann! 

Detta firade vi genom att ta en ny syskonbild, med inspiration från den som vi tog under julaftonen 2012 när jag och syrran tvärt svängde förbi pappa för att lämna julklappar. Vi ser kanske inte lika kärvänliga ut såhär två år senare, men det beror på att det här är typ sjuttielfte bilden som togs efter en rad suddiga varianter. För älskar mina syskon, det gör jag verkligen!

Det bör tilläggas att det även var kul att få fira jul med extrasyster Malin (för första gången, tror jag?)!

Julafton 2014

God jul! får jag väl lova att säga, fastän den börjar lida mot sitt slut nu. Jag har befunnit mig i internetskugga under min vistelse i Lycksele – min käre far har inget ordentligt trådlöst nätverk och jag orkade inte starta hans kärnkraftverk till dator... Tur att det fanns så mycket annat roligt att göra under julen än att sitta vid datorn!

Julaftonen blev en livlig tillställning, som vanligt. Jag är uppväxt med bullriga, stojiga jular och trivs fint med det. Men tro inte att jularna är högljudda för att det är en massa alkohol inblandat – jag är en stark ivrare av vita julaftnar! – min familj tenderar bara att vara sådana. Till exempel visade min kära syster sina nyvunna thaiboxningsskills på mig strax innan middagen, vilket resulterade i att jag stöp i golvet och att hon landade ovanpå mig sekunden efteråt och skadade sig mer än mig. Så mycket för de "skillsen". 

Stojet nådde sin kulmen under den sena kvällskvisten. Då var det nämligen hög tid att spela julklappsspelet. Det blev en riktig familjefejd över den stora högen och det blev riktigt krig omkring vissa, speciella klappar. Själv gick jag minus ur leken, då vi hade köpt tre klappar var till den och jag bara fick med mig två. Men jag var ändå nöjd eftersom jag lyckades lägga vantarna på ett par tofflor som även Lisa och Monika kämpade om under lekens gång. 

Hoppas ni också haft en fröjdefull jul – vare sig den varit lugn som en filbunke eller lite mer livlig. 

Vårt första försök till en gruppbild med julfirarsällskapet. Den blev ju jättebra!

Där fick Monika minsann till hållningen! (Det är förresten en hopplös tid att fota med min kamera nu, med noll ljus. Ser mest ut som att jag har en digitalkamera från 2001.)

Pappas och Monikas gran är minst sagt en kontrast till den mer stilrena trenden som råder just nu.

Mästerjulkockarna...

... och mästertv-tittarna!

Min favorit på julbordet? Fisken! Äter mest gravad lax och allra helst Monikas sillagott (ej med på bilden). Själv bidrog jag med gravad regnbåge som blev alldeles förträfflig, för att vara första försöket.

Julvärdarna hade fixat jättefina bordsplaceringar.

Julklappslekshögen. Förutom de två grejerna jag roffade åt mig där fick jag en massa roliga julklappar av tomten.

No stress

Åh, vad nöjd jag är över att jag tog (och fick!) ledigt de här två dagarna innan julafton. Jag har verkligen inte gjort något speciellt idag – bara varit hos frisören, tränat och slagit in de sista julklapparna – men att få tid att varva ner innan firandet är guld värt. 

Och ikväll har Thiger bjudit på glögg i sin nya crib! Att hon återigen bor 5 kilometer ifrån mig istället för 600 kilometer, det är guld det med. 
Imorrn får jag träffa henne igen, för då gör vi gemensam sak i att åka mot Lycksele och julfirande!

Jag har bestämt mig för att spara ut håret nu igen, så målet med dagens frisörbesök var bara att fräscha till färgen och tunna ut lite av hårhjälmen. Har nått en kritisk punkt i utsparandet där frisyren ibland ser ut som en pottfrilla, ibland som en Rod Stewart-kalufs. 

Hej, mitt vackra vinterland!

Idag har varit en sådan dag då jag nästan velat gråta av tacksamhet över livet. Det kan låta en smula obehagligt, men låt mig berätta:

Efter en lugn söndagsfrukost gick jag och Johan ut på en promenad. Bara att få med honom ut på det var smått otroligt, eftersom han sällan brukar vilja promenera. Väl ute blev det ännu bättre då vi möttes av solljus och ett landskap som såg ut att vara pudrat med florsocker. Väldigt vackert var det – och glädjande att det går att bli bländad en dag som ska vara årets mörkaste. 
Vi traskade runt broarna en timme och när vi kom hem drack vi varm choklad och mulade i oss varsin saffransbulle. Jag var tvungen att baka nya igår eftersom jag hade råkat glufsa i mig förra satsen jag bakade... 

Lyckan fortsatte sedan på gymmet. Innan jag for sa Johan åt mig att "öka på allt", vilket jag faktiskt lyckades med också fastän det var ben som stod på schemat. Är fortfarande väldigt svag i benen, så varje framsteg känns som en seger. Tog en belöningsbastu efteråt och när jag satt där i värmen kände jag bara "fan, vilken bra dag det här har varit". Ibland behöver jag inte mer än en solig vinterdag, en kopp varm choklad och en bastusejour efter ett lyckat benpass för att uppleva eufori. 

Ikväll har jag slagit in de flesta av julklapparna och Smilla har gjort sitt bästa för att förstöra. Bland annat slet hon upp tejpen (!) på långsidan av ett paket medan jag fixade kortsidorna. Det är allt bra att ha en sådan katt som jag kan lägga skulden på när min inslagning ibland kan tendera att se ut som ett barns.

Jag tog några bilder på vår gård innan vi gick ut på promenad idag. När solen väl visar sig här uppe strax söder om polcirkeln måste det liksom förevigas.

Det ska bli spännande att se om Smilla slitit upp något av paketen imorrn när vi vaknar. Det största paketet har hon redan lyckats välta när det stod på hög kant, för att sedan lägga sig tillrätta på det.

Granen står så sned och vind i stugan

Så var jullovet kommet!
Jag har firat genom att gå på årets sista (det börjar bli den tiden när mycket blir "årets sista") ridlektion där vi fick testa att galoppera för första gången. Alltså jag har faktiskt galopperat på en häst tidigare, men idag var första gången vi fick göra det på ridskolan. Kändes mycket behagligare än travet som vi knagglat halva hösten, så jag ser fram emot att köra mer galopp till våren då jag bestämt mig för att fortsätta rida. Lyckligtvis är det bara två veckor tills vårterminen drar igång och därmed behöver jag inte sakna pållarna allt för mycket!

Resten av kvällen har jag tillbringat i soffan tillsammans med Johan och en smarrig halloumilasagne framför På spåret. Johan hade visst missat att jag gick på julledighet redan idag, så jag har också passat på att reta honom för att han har två dagar kvar tills han får göra detsamma. Jäklar vad jag ska sova gott på måndag när han kliver upp för att jobba! 

Men nu ska jag gå och lägga mig (igen! Det känns som att det är det enda jag skriver om). I morgon inväntar julklapps- och julmatsinhandling och med tanke på vilken hysteri som kommer råda på stan måste jag vara utvilad. Kommer nog bli tillräckligt grinig ändå av trängseln. 

Såhär ser förresten årets plastgran ut hemma hos oss. Tycker ni den ser gles och sned ut på sina håll beror det inte på att ni druckit en fredagsöl för mycket, utan ni ser hel rätt. Precis som i fjol tror Smilla att julgranen är ett klätterträd och att julgranskulorna är leksaker till henne...

Snart har jag jobbat klart för i år

Nu återstår bara en arbetsdag, sedan går jag på jullov i drygt 2,5 veckor. Jag har inte riktigt fattat ännu att jag ska få ha semester, mitt i vintern!

De senaste jularna, efter att jag tog journalistexamen, har jularna varit väldigt hattiga för min del. Jag har visserligen tackat nej till att jobba under själva aftonen eftersom jag inte har någon familj eller andra närstående som bor i Umeå/själva firar jul här och jag inte velat sitta ensam på julaftonen efter arbetsdagens slut. Däremot är ju mellandagarna typiska vi-behöver-vikarier-dagar, så jag har fått "skynda" mig fira jul i Lycksele eller Vännäs för att sedan bränna tillbaka till Umeå fort som tusan. Ska bli skönt att slippa den stressen i år. 

Min plan för ledigheten är att umgås med de jag håller kära, njuta av högtiderna, träna och så kanske vila lite grann. Det hade varit himla skönt att passa på att åka bort också – egentligen var som helst som inte är hemma eller Lycksele – men jag tror inte det blir så. Är ju så många andra som åker iväg på en tripp nu, så priserna är väl inte de förmånligaste.

Nu ska jag ladda inför årets sista arbetsdag genom att slå igen datorn och därefter ögonen. Vet inte när jag gick och la mig vid 21-snåret senast, men ikväll behövs det verkligen. För få sömntimmar i veckan har gjort mig helt snurrig. Så: God natt och hoppas ni också får ta lov snart!

Jag tog för en gångs skull med mig jobbdatorn hem, så då kan jag ju lika gärna bjuda på en alldeles nytagen, sexig webbkamerabild härifrån sängkammaren. Raur!

Allt är inte bara elände

Efter fem dagar i sängen/soffan står jag äntligen på benen! Förkylningen sitter kvar, men jag orkar åtminstone stå och gå vilket gör att det känns som om livet kommit tillbaka till mig.

Eftersom jag varit så negativ i de senaste inläggen kommer här ytterligare två saker som gör mig otroligt glad:

1. I veckan flyttar två av mina bästisar till Umeå. Då flera av mina nära vänner är spridda över landet känns det förstås sjukt jäkla bra att få valla ihop en del av flocken till "min" stad. Så fort de packat ur sista flyttlådan ska jag göra ett umgängesschema med dem (vill dock inte riskera att behöva agera flytthjälp.....).

2. Två av mina andra kära vänner ska gifta sig till våren/sommaren och jag är bjuden på deras bröllop! Jag fick båda inbjudningskorten med bara någon dags mellanrum, vilket också var rätt kul. Om årets trend (i min och Johans bekantskapskrets) var att smyggifta sig och sedan ha en fest tycks nästa års tendens vara att ha "offentlig" vigsel på vackra platser.

Förfallet

Nu börjar jag vara rejält less på att befinna mig i sjukdomsträsket efter tre dagar i ryggläget. Fastän det är drygt att ha ont i hela kroppen och vakna i en blöt säng (obs! Orsakat av svett och dregel, ingenting annat!) är ändå isoleringen det jobbigaste. Fram till att Johan kommer hem från jobbet är ju Smilla den enda levande varelsen jag ser och pratar med! Som jag skrev i förra inlägget är hon ett väldigt mysigt sjuksällskap, men alla vet ju vad man brukar säga om kvinnor som umgås för mycket med sina katter......

Nej, idag hoppas jag verkligen att mitt immunförsvar kickar in och kickar ut alla virus och jävulskap i min kropp. Har anmält mig till en kurs imorgon och jag vill verkligen gå! Och jag vill verkligen inte förvandlas till en galen kattkvinna. 

Om jag ska vara positiv för ett ögonblick: Idag orkar jag nog åtminstone ta en dusch! Kan ju vara på sin plats efter tre svettiga nätter och det var ju faktiskt fem dagar sedan jag tvättade håret. Duschar jag inte idag vill nog ändå ingen träffa mig när jag väl blir frisk.

En dag i sängen

I natt kom febern. Först frös jag som en hund, hackade tänder och var tvungen att hämta en tjock filt för att kunna somna. Några timmar senare vaknade jag med känslan av att jag höll på brinna upp. 
Under dagen har plågan fortsatt med värkande muskler, ömma ögon, ond hals, hosta, täppt näsa och ingen röst.

Det blev därför inget jobb för mig idag, utan en hel dag i sängen. Har bara rört mig om det varit absolut nödvändigt – det vill säga om jag behövt gå på toa eller hämta något att äta. Turligt nog visade sig Smilla vara ett ypperligt sjuksällskap: Hon har legat bredvid mig i sängen och kollat på daytime tv hon med!

Nu har det ett ganska bra tag sedan jag hade feber sist och jag minns inte att det var såhär jobbigt. Jag hoppas, hoppas, hoppas att det är över snart för jag känner mig som ett vrak. 

Smilla har visat alla möjliga och omöjliga ställningar hon kan sitta/ligga i idag. Bra underhållning för en febersargad själ.