På torsdag fyller jag 26 år. Jag längtar inte.
Inte för att jag lider av någon form av åldersnoja – tvärtom. Kasta bara åren på mig, så länge jag får många av dem! Så känns det typ. Däremot innebär ju 26 att jag blir officiellt "vuxen", vilket i praktiken bara betyder att mycket blir dyrare: Försäkringar, flygresor, bussresor, tågresor... Helt värdelöst!
Även fast det är några dagar kvar till denna usla ålder infinner sig för min del har jag firat födelsedagen redan idag. Det brukar vara svårt för min familj som inte bor här har dyka upp mitt i veckan och jag hade en stark lust att bjuda de på födelsedagsfika i år, därför fick det bli så.
Nästan hela familjen och några av mina vänner kom förbi idag och stämningen var nästan som under barndomens födelsedagar. Stojigt, sockerstint och glatt! Fick dessutom superfina presenter, såsom en fallskärmshoppsfotografering (!), flera böcker och annan läsning samt en massa duschkrämer och smorsel. Börjar starkt misstänka att jag luktar illa, haha.
För en gångs skull kom jag ihåg att rycka fram kameran för att föreviga dagens händelse. Jag skulle gärna ha haft en vassare systemkamera att dokumentera med, så om någon rik välgörare läser min blogg får ni gärna ge mig en Nikon D4 i födelsedagspresent på torsdag! Jag kommer tyvärr inte själv ha råd att köpa en eftersom allt blir så mycket dyrare för en 26-åring.
En positiv grej med att fylla år är att det är ett gott (!) incitament till att baka. Även fast jag tycker det är hemskt kul att svänga ihop en kaka eller bullar gör jag det väldigt sällan då det inte blir uppätet här hemma.
Tina och Lisa hade hysteriskt roligt åt allt och alla idag – som vanligt när de två är tillsammans. Och jag har samtidigt väldigt roligt åt dem!
Ytterligare två favorittjejer som förärade mig med ett besök idag: VD och Emma.
Johan var snabb på att hugga in på smörgåstårtan. Vi måste förresten prata om smörgåstårta – är det inte en fenomenal uppfinning så säg? Min favorittårta alla kategorier!
Pappsen hälsade också på idag! Linus, mamma och Micke kom lite senare, men då hade jag glömt bort kameran igen...
Jag är så himla sliten i kroppen just nu. Även om jag är långt ifrån att träna på någon extremnivå är jag rätt säker på att det är just träningen som satt sina spår. Jag antar att jag helt enkelt inte är van.
Johan var gullig ikväll och bjöd med mig på en duobehandling på Iksu spa, med kurbad och massage. Då jublade den onda kroppen kan jag meddela! Massagen var dock på gränsen till för mysig – jag behöver lite hårdare nypor! Ska försöka få en tid innan Vasaloppet hos massören jag var hos i våras som fick mig att skrika rakt ut av smärta. Hon visste hur man bearbetade muskelknutar hon.
Något annat som träningen har medfört är att jag är konstant hungrig. Ja, till och med hungrigare än vad jag är i vanliga fall! Det känns som att mina kollegor kollar lite konstigt när jag äter frukt/yoghurt/mackor konstant mellan klockan 14.30 och 16.30 på eftermiddagarna. Måste försöka hitta nåt lite mer mättande att äta till mellanmål, för det är väl kanske inte helt schysst att länsa fruktkorgen på egen hand antar jag. Någon som har något förslag? "Nötter" godtas inte som tips.
Med risk för att inte framstå som så unik jag vill vara: FASEN, VAD JAG ÄLSKAR FREDAGAR!
Det finns ett särskilt skimmer över ögonblicket när väckarklockan ringer lite extra tidigt på fredagsmorgonen. Okej, nu ljög jag eftersom väckningsögonblicket i princip alltid är en aning chockartat och hemskt, men just efter att jag kravlat mig ur sängen på fredagar uppstår i alla fall ett pirr. Ett pirr av vetskapen om att det snart kommer två dagar av frihet.
(Haha, nu låter det som att jag hatar mitt jobb vilket jag verkligen inte gör. Men dagarna blir ju en smula begränsade över att en har en plikt att befinna sig på ett visst ställe i nio timmar och då är det ju välkommet med ett litet avbrott.)
Det blir väldigt få after workar på fredagar för min del numera eftersom jag har ridlektion direkt efter jobbet på fredagar. Fast å andra sidan har ju ridningen blivit som min after work. Jag gillar det verkligen, att få teama ihop med en stor häst för nittio minuter. Min fredagskompis just nu heter Lucifer och den lilla djävulen försöker bita mig varje gång jag rör vid hans sadel. Men annars är han hur rar som helst och väldigt snabb. Vi är ett bra team, han och jag.
Min andra fredagskvällsrutin är att ligga på soffan, käka chips och se På spåret. Som tillvaron är just nu hinner jag inte se varken tv eller film andra kvällar så just det traditionella fredagsmyset har blivit lite utav en helig ko.
Fast nu är ju På spåret slut för den här gången, så jag vet inte riktigt vad som ska få göra mig och chipset sällskap framöver? Inte blir det då Let's dance i alla fall, då stannar jag hellre i stallet hela kvällen och mockar skit.
Nu är det förresten dags för min sista fredagsrutin: Att ta en tidig kväll! Imorrn väntar... Ja, det förstår ni säkert redan så det är inte ens lönt att jag skriver ut "skidåkning".
Jag haffade Smilla nyss för att ta en bild som kunde illustrera hur mysiga jag tycker fredagar är. Fast hon verkade inte tycka det var särskilt mysigt att bli invirad i en filt med matte.
Efter jobbet idag drog jag ner en sväng på stan för att köpa förnödenheter (ögonbrynsskugga, hårspray och hårnålar) och då slog det mig att det var länge sedan jag scannade butikerna i centrum. "Tänk vad tur att jag ägnar helgdagarna åt att åka skidor numera, då konsumerar jag mindre", tänkte jag något självgott för en sekund. Sedan slog det mig att jag faktiskt shoppat en massa det här året: Skidjacka, skidbyxor, underställ, skidhandskar, valla... Ja, bara vallan har jag lagt ut så mycket pengar på att jag lätt fått ett par riktigt schyssta skor för den summan!
Men på något sätt känns det bättre att köpa saker som jag verkligen behöver till den idrott jag utövar just nu, istället för på ännu en klänning från någon utav klädkedjorna eller ytterligare ett par svarta skor som jag verkligen inte behöver. För den där skiddressen kommer jag ju använda om och om igen, vilket inte är fallet med en krafsklänning som lätt känns gammal efter några användningar...
Vad jag ville säga med det här inlägget var i alla fall att målet om att konsumera mindre under det här året går rätt bra, beroende på hur en väljer att se på saken!
Idag har jag åkt mitt livs första skidlopp, Umeloppet som är fyra mil långt. Målet med loppet var att få lite övning inför Vasaloppet, men jag hade också ett förhoppning om att kunna seeda upp mig ett led.
Mitt anspråkslösa mål till trots var jag rätt nervös imorse. Innan Johan skulle skjutsa mig till Forslunda där loppets start och målgång låg var jag tvungen att kissa typ hundra gånger. Och i bilen på väg dit gäspade jag konstant, som jag ofta gör när jag blir nervös.
När startskottet väl gick släppte nervositeten turligt nog och det kändes roligt att få pinna iväg. Den känslan höll i sig nästan hela loppet – jag var till och med tvungen att försöka tygla mitt hästflin emellanåt för att inte se komplett galen ut. Det var ett himla fint lopp faktiskt! Spåren var, under omständigheterna, bra preparerade, solen sken, omgivningen var emellanåt fantastiskt vacker och kroppen kändes i fin form.
När det återstod nästan exakt en mil sjönk dock min energinivå rejält och med sex kilometer kvar började magen kurra. Halvvägs genom loppet hade jag sugit i mig en (jäkligt äcklig) energi-gel, men den hjälpte tydligen inte när magen började bli tom. Jag fortsatte förstås åka ändå, även om jag inte orkade trycka i så mycket den sista sträckan.
I mål gick jag på tiden 3.39. Med tanke på att jag nyss började med skidåkningen är jag nöjd med resultatet. Vad som däremot känns tråkigt är att han som vann idag gjorde det på en riktig supertid, vilket innebär att jag inte lyckades seeda upp mig i Vasaloppet. Men som de brukar säga: Huvudsaken man har roligt! Och det har jag haft idag.
Det här är alltså mitt nervösa leende innan start, inte hästflinet. Kul förresten att jag fick reppa min gamla arbetsplats VF genom nummerlappen!
Två roliga arbetsrelaterade grejer:
1. I veckan gästkrönikerar jag i Umeå Tidning – på sportsidorna av alla ställen!!! Turligt nog fick jag lov att skriva navelskådande om min (bristande) Vasaloppsuppladdning. HÄR hittar ni tidningen i PDF-format, min krönika ligger på sidan 24 precis som förstasidan skvallrar om. Och är ni ändå inne och läser tidningen kan jag rekommendera reportaget om 69-åriga Sune som hoppar stavhopp. Efter att jag hade intervjuat honom åkte han direkt in på min idollista.
2. Igår fick vi veta att Umeå Tidning blivit nominerad till Årets gratistidning. Vilken grej! Vi tävlar mot två andra gratistidningar och tävlingsdjävulen i mig hoppas förstår innerligt att vi vinner.
För övrigt har jag just kommit in från en hemsk skidtur. Spåret var helt isigt och det var knappt så jag tog mig upp för backarna. Men tro inte att det gick bra att staka bara för att det var halt! Nej, då låg det förstås fullt med barr och skit på backen som bromsade upp. Spåret såg ut som sån där glass med krossad choklad, om ni fattar vilken jag menar. Blev seriöst provocerad av föret och ville döda skidspåret.
Det blev i alla fall 10,6 kilometer åkt ikväll vilket jag är mäkta nöjd med eftersom jag bara ville ge upp efter 400 meter.
Helgen som gick blev en härlig mix av skidåkning, god mat och humor. Efter lördagens skidtur (utelämnar detaljer om den eftersom det känns som att skidåkningen är det enda jag tjatar om numera) träffades vi ett glatt gäng på It's only rock'n'roll för att dricka öl, äta burgare och surra. Kort efter att vi ätit färdigt drog ställets stand up-kväll igång med tre komiker av varierande kvalitet. Allra bäst var Lisa Eriksson som med stor cynism skildrade sitt miserabla liv. Googlade henne igår och såg att hon vann pris som Årets nykomling på Svenska stand up-galan i fjol – jag förstår varför! Får ni chans att se henne tycker jag att ni ska göra det.
Och efter gårdagens skidtur bar det av till Gotthards krog för en middag på tu man hand med Johan. Vi valde en trerättersmeny med sydkoreanskt tema: Sotad lax till förrätt, sönderstekt grissida (höll på bli en freudiansk "grisslida" där) till huvudrätt och slutligen sesampudding med tesorbet till efterrätt. Så gott!
Fast tyvärr levde Gotthards inte riktigt upp till Viktoria-nivå (restaurang Viktoria var föregångaren till Gotthards, enkelt förklarat) denna gång. Kommer dock ge stället fler chanser, för det var som sagt väldigt smakligt ändå!
Efter att jag ätit mig proppmätt begav vi oss vidare för att se Kodjo Akolors föreställning Brott mot jantelagen. Den var helt okej rolig, men han lyckades tyvärr inte riktigt leva upp till mina förväntningar. Den här helgen var Lisa Eriksson roligare helt enkelt!
Hela gårdagskvällens upplevelser var förresten Johans julklapp till mig. Uppskattar verkligen sådana presenter, när jag får göra något roligt/spännande/mysigt och allra helst med den som gett bort presenten. Om två helger är det dags för Johan att utnyttja en julklapp han fick med middag + föreställning. Det var inte jag som gav honom det, men turligt nog får jag hänga med på den presenten. Jag klagar inte precis.
I lördags rådde det drömväder ute i spåret. Ångrar nästan att jag inte åkte längre än vad jag gjorde.
Det var inte riktigt samma ljusförhållanden under middagen och föreställningen igår kväll, så allt jag har att erbjuda är en samling gryniga bilder. Håll till godo!
Fan också!
Jag hade ju äntligen börjat få lite kontinuitet i bloggandet, men så dog det av igen. Jag skyller på mitt nya liv som hårt tränande, snudd på elitidrottare. Ta bara ikväll som exempel då jag har suttit i soffan och tryckt i mig såväl chips som Ben & Jerry's. Viktigt med kolhydratsladdning!
Fast allvarligt talat har min längdskidåkningsträning börjat ta fart nu. Jag är kanske inte uppe i den mängdträning som egentligen skulle behövas inför ett Vasalopp och min teknik lämnar fortfarande en hel del att önska, men jag är i åtminstone ute i spåren och försöker. Jag har inte låtit mig avskräckas av varken jättemånga minusgrader eller att det är sent en vardagskväll. Min inställning till det långa loppet har gått från ren och skär ångest till pepp.
Nu är det bara drygt fyra veckor kvar. Det kommer bli jävligt tufft, men jag ska försöka ha så kul jag bara kan!
