Fredag, och sista apu-dagen på Zacrison. Det känns lite tråkigt, eftersom jag trivs så bra här. Men desto roligare är det att tänka på el facto att det bara är 3 ynka dagar kvar innan jag och Simon drar till Hurghada. Yeeey...
Förmiddan hittills har spenderats på att korrigera en text till en artikel som jag har skrivit. Valter har hjälpt mig lite med att korta ner innehållet, och då kom vi in på det här med stavningen. Jag är ju en riktig språkrasist, jag kan bli galen på folk som stvaar fel och kör med sär skrivningar (ja, det är medvetet jag skriver fel för att visa riktigt hur jäkla störande det är!). Därför tipsade Valter mig om en hemsida, avigsidan.com, som bl.a. visar roliga exempel på särskrivningar. De flesta har man redan läst i Dassboken och liknande finlitteratur men det fanns några nya, roliga. Dessutom fastnade jag för Den engelska parlören.
Jag säger bara det; Pull to whole wheat!
P.S Kan avsluta med att göra det klart för er att det inte fanns en tillstymmelse till stavfel i min artikel. Och jag hoppas verkligen inte att jag har med något fel i det här blogginlägget, då får jag ju gå och dö ungefär. D.S
fredag 29 februari 2008
onsdag 27 februari 2008
Oj, vad jag är duktig
Åh, vad bra det känns just nu! Valter (min handledare här på Zacrison) har läst igenom mitt utkast på reportaget, och han tyckte att det var jättebra. Så bra att han utbrast "du ska bli journalist" när han läst det och sen har han under upprepade tillfällen under eftermiddagen gett mig beröm. Jag bara myser.
Men man ska såklart inte ropa hej riktigt än, han som jag gjort reportaget om har inte läst och kommenterat det än. Hoppas bara att han är nöjd, eller åtminstonde att det är rätt och riktigt det som jag har skrivit.
Nej, nu ska jag börja dra mig hemåt - eller på Gymmet rättare sagt. Och sedan är det Codan som gäller. Spännande!
Men man ska såklart inte ropa hej riktigt än, han som jag gjort reportaget om har inte läst och kommenterat det än. Hoppas bara att han är nöjd, eller åtminstonde att det är rätt och riktigt det som jag har skrivit.
Nej, nu ska jag börja dra mig hemåt - eller på Gymmet rättare sagt. Och sedan är det Codan som gäller. Spännande!
Äntlisssch
Skönt, nu har jag äntligen fått till det första utkastet på det där reportaget jag håller på att skriva. Vem vet, min handledare kanske tycker att det är skit och så måste jag börja om - men det känns i alla fall bra. Lite ändringr och finlir på det där så funkar det nog :)
Alldeles strax tänker jag ta min välbehövliga lunch. Magen kurrar men jag hade bestämt att jag skulle käka med Sandra kl 12, så en liten stund till får jag hålla ut. Undra vad skolan serverar för äckligt käk idag..?
Och snön vräker fullkomligt ner idag! Jag vet inte riktigt vad jag tycker om det, men som den svensk jag är kan jag ju ställa mig neutral...
Alldeles strax tänker jag ta min välbehövliga lunch. Magen kurrar men jag hade bestämt att jag skulle käka med Sandra kl 12, så en liten stund till får jag hålla ut. Undra vad skolan serverar för äckligt käk idag..?
Och snön vräker fullkomligt ner idag! Jag vet inte riktigt vad jag tycker om det, men som den svensk jag är kan jag ju ställa mig neutral...
tisdag 26 februari 2008
När skillsen tryter
Nu är det slutspurten på dagen. 35 minuter kvar och sen får jag gå hem, om jag vill. Och det vill jag! Inte för att det inte är roligt här, för det är det. T.ex. så sjöng Micke just en fin sång för mig, mycket vackert. Men nej, anledningen till att jag vill sluta nu är för att jag lider av en grym prestationsångest för tillfället.
Idag har jag nämligen fått göra en intervju med en person, och av denna intervju är det tänkt att jag ska knåpa ihop en artikel till Metropolen. Det kan ju ändå betraktas som lite stort, hela Lycksele får ju den hem i brevlådan! Och jag som vill bli journalist ser såklart det här som en bra träning inför framtiden. Så vad händer? Jo, här sitter jag och allt jag skriver blir skit. Piss, dynga, skräp, skit. Jag verkligen hatar mig själv i detta ögonblick, jag vet ju att jag kan skriva men så krackelerar jag.
Nej fyy, jag ska inte ens skriva mer här på bloggen idag känner jag. T.o.m. här blir texten värre än vanligt.
32 minuter kvar innan jag slutar (om jag vill). Och bara 2 timmar och 32 minuter innan jag börjar jobba på Shell... Blä!
Idag har jag nämligen fått göra en intervju med en person, och av denna intervju är det tänkt att jag ska knåpa ihop en artikel till Metropolen. Det kan ju ändå betraktas som lite stort, hela Lycksele får ju den hem i brevlådan! Och jag som vill bli journalist ser såklart det här som en bra träning inför framtiden. Så vad händer? Jo, här sitter jag och allt jag skriver blir skit. Piss, dynga, skräp, skit. Jag verkligen hatar mig själv i detta ögonblick, jag vet ju att jag kan skriva men så krackelerar jag.
Nej fyy, jag ska inte ens skriva mer här på bloggen idag känner jag. T.o.m. här blir texten värre än vanligt.
32 minuter kvar innan jag slutar (om jag vill). Och bara 2 timmar och 32 minuter innan jag börjar jobba på Shell... Blä!
måndag 25 februari 2008
My Bitch is a Brat
Akta slöarhelgen jag har haft! Iofs jobbade jag både fredag och lördag (tidig morgon t.o.m!), vilket kan ha föranlett min slöhet. Efter jag slutade i lördags kastade jag mig in i Ååådin (det är så roligt att reta VD och uttala "Audi" "Ådi". Haha.) och körde helt själv till Sandra, Björn och Hampus i Vännäs. Och jag och Sandra hade en trevlig helg, trots att både va halvt som två zombies. Jag gick t.ex. och la mig före elva i lördags. Fast det behövdes eftersom jag blev väckt av att Sandra och Hampus slog på Byggare Bob kvart i åtta igår morse. Dessutom sov jag i vardagsrummet där dom satt och såg den hemska DVDn... :P
Föresten så måste jag påpeka att jag beundrar småbarnsmorsor! Jag fattar inte hur jag i framtiden ska fixa att kliva upp mitt i natten som Sandra fick göra igår natt och tvätta upp både barn och sängkläder efter att ungen (Hampe i det här fallet) har spytt ner allt. Och sedan kliva upp tidig morgon då det lilla barnet vaknar upp och skriker. Men jag kommer nog också tycka att det är värt besväret i framtiden, iaf om jag får en lika gullig unge som Hampus! Något annat som också är gulligt är Sandras lilla gravidmage. Jag riktigt längtar till i slutet av maj då man får se det lilla underverket som ligger där inne nu...
Dessutom måste jag säga att förutom att jag har världens bästa pojkvän så har jag världens bästa svärfamilj (heter det så?!). Jag förstår verkligen varför Simon är så underbar, med den familjen kan man inte bli annat... Me love!
Idag är jag trött för att jag har påbörjat min APU-vecka vilket innebär tidiga mornar eftersom jag börjar kl 8.00. Jag vet, det är inte sådär fasligt tidigt egentligen, men är man van med en sovmorron till 10.10 i början av veckan är det drygt att helt plötsligt kliva upp kvart i sju. Men sen har jag världens bästa APU-plats (shit, vad positiv jag är idag!), nämligen på Zacrison Information. Gubbarna som jobbar där är verkligen så himla goá, jag gillar dom och dom gillar mig. Roligast idag var ändå imorse då jag kom dit, och min handledare inte hade kommit än. Grejen var det att han inte hade sagt till någon annan att jag skulle vara där i veckan, så dom vart lite förvånade. Tur att jag har varit där förr och praktiserat, hade nog blivit lite pinsamt om jag kom dit och alla började undra vem i helvete jag var.
Efter jobbet vart det Gymmet, trots att min motivation är i botten. Men besöket föranleddes mycket av att min kära syster påpekade idag att jag såg gravid ut. Förvisso är gravidmagar, som jag redan konstaterat, sjukt söta men jag vill ju liksom inte dra till Egypten nästa vecka och se havande ut!
Nej, nu blire duschen och sen sängen. Puss påje!
Btw, undrar ni över rubriken så syftar den på min älsklings långa man som han sparat ut. Jag tycker visserligen att långt hår på killar är snyggt, men Simons hårs avsaknad av schampo får han att se ut som en Stureplan-brat med ett ton vax i håret. Typ.
Föresten så måste jag påpeka att jag beundrar småbarnsmorsor! Jag fattar inte hur jag i framtiden ska fixa att kliva upp mitt i natten som Sandra fick göra igår natt och tvätta upp både barn och sängkläder efter att ungen (Hampe i det här fallet) har spytt ner allt. Och sedan kliva upp tidig morgon då det lilla barnet vaknar upp och skriker. Men jag kommer nog också tycka att det är värt besväret i framtiden, iaf om jag får en lika gullig unge som Hampus! Något annat som också är gulligt är Sandras lilla gravidmage. Jag riktigt längtar till i slutet av maj då man får se det lilla underverket som ligger där inne nu...
Dessutom måste jag säga att förutom att jag har världens bästa pojkvän så har jag världens bästa svärfamilj (heter det så?!). Jag förstår verkligen varför Simon är så underbar, med den familjen kan man inte bli annat... Me love!
Idag är jag trött för att jag har påbörjat min APU-vecka vilket innebär tidiga mornar eftersom jag börjar kl 8.00. Jag vet, det är inte sådär fasligt tidigt egentligen, men är man van med en sovmorron till 10.10 i början av veckan är det drygt att helt plötsligt kliva upp kvart i sju. Men sen har jag världens bästa APU-plats (shit, vad positiv jag är idag!), nämligen på Zacrison Information. Gubbarna som jobbar där är verkligen så himla goá, jag gillar dom och dom gillar mig. Roligast idag var ändå imorse då jag kom dit, och min handledare inte hade kommit än. Grejen var det att han inte hade sagt till någon annan att jag skulle vara där i veckan, så dom vart lite förvånade. Tur att jag har varit där förr och praktiserat, hade nog blivit lite pinsamt om jag kom dit och alla började undra vem i helvete jag var.
Efter jobbet vart det Gymmet, trots att min motivation är i botten. Men besöket föranleddes mycket av att min kära syster påpekade idag att jag såg gravid ut. Förvisso är gravidmagar, som jag redan konstaterat, sjukt söta men jag vill ju liksom inte dra till Egypten nästa vecka och se havande ut!
Nej, nu blire duschen och sen sängen. Puss påje!
Btw, undrar ni över rubriken så syftar den på min älsklings långa man som han sparat ut. Jag tycker visserligen att långt hår på killar är snyggt, men Simons hårs avsaknad av schampo får han att se ut som en Stureplan-brat med ett ton vax i håret. Typ.
fredag 22 februari 2008
Egypt, here we come!
Det var verkligen skönt att komma hem till pappa igår kväll, har inte varit där på nästan 3 veckor! Jag har kommit fram till att jag är hemma hos mina föräldrar mer sällan än vad mina klasskompisar är, som ändå har 7-8 mil hem. Skamligt. Men samtidigt har jag haft så jäkla fullt upp den senaste tiden med träning, läxor och jobb hit och dit så det är inte det lättaste att hinna med sina äldre.
Så det blev fika och grejer hos pappsen och så satt jag och Lisa och garvade åt en massa gamla bilder jag hittade åt på datorn. Helvete så mycket styggt det fanns där, och det värsta är att vissa av grejerna vi hittade åt bara är från i somras... Spanade även på lite mobiler, skor och kläder på nätet men tyvärr så blir det till å snåla nu - jag och Simon har nämligen äntligen bokat biljetter till utlandet! Det blev en liten skräll när det gäller destination, vi hade ju först tänkt oss Indien eller Thailand men eftersom det var så svårt att hitta billiga resor som avgick rätt datum blev det Hurghada, Egypten istället. Men det blir nog nice det med :)
Jag är bara lite nojig nu över att det ska bli nå tjorv med resan, så håll tummarna för att vi kommer oss iväg!
På tal om utlandsresor så är det riktigt fint väder ute, soligt och skönt. Kanske ska sätta mig en stund ute eller nåt innan jobbet börja...
Så det blev fika och grejer hos pappsen och så satt jag och Lisa och garvade åt en massa gamla bilder jag hittade åt på datorn. Helvete så mycket styggt det fanns där, och det värsta är att vissa av grejerna vi hittade åt bara är från i somras... Spanade även på lite mobiler, skor och kläder på nätet men tyvärr så blir det till å snåla nu - jag och Simon har nämligen äntligen bokat biljetter till utlandet! Det blev en liten skräll när det gäller destination, vi hade ju först tänkt oss Indien eller Thailand men eftersom det var så svårt att hitta billiga resor som avgick rätt datum blev det Hurghada, Egypten istället. Men det blir nog nice det med :)
Jag är bara lite nojig nu över att det ska bli nå tjorv med resan, så håll tummarna för att vi kommer oss iväg!
På tal om utlandsresor så är det riktigt fint väder ute, soligt och skönt. Kanske ska sätta mig en stund ute eller nåt innan jobbet börja...
torsdag 21 februari 2008
Un poco diferente
Befinner mig hemma hos pappa just nu, och var tvungen att kika över mitt innehåll på datorn här. Hittade den här bilden då, tagen 22 aug 2007 (alltså ganska exakt ett halvår sen), och cheezes vad annorlunda jag ser ut i blont här! Var bara tvungen att visa...
Risiga bilder från en grym helg!
Det har blivit lite bloggande i veckan, dels för att jag inte har haft tid p.g.a. allt skolarbete (HATA!) och dels för att jag inte haft så mkt att berätta om, då hela veckan har ägnats åt... ja, skolarbete.
Men här kommer i alla fall de utlovade bilderna från i helgen. Tyvärr, blev det lite konsertbilder eftersom jag bara hade mobilkameran till förfogande (därför är kvallan också skit)...
Bästaste Sonic Syndicate
Snygg- Karin
Några öl senare...
Jag gillar hur spegeln till vänster reflekterar ens kropp ;)
I trängseln på Meshuggah
Halv fyra-bärsen!
Men här kommer i alla fall de utlovade bilderna från i helgen. Tyvärr, blev det lite konsertbilder eftersom jag bara hade mobilkameran till förfogande (därför är kvallan också skit)...
Bästaste Sonic Syndicate
Snygg- Karin
Några öl senare...
Jag gillar hur spegeln till vänster reflekterar ens kropp ;)
I trängseln på Meshuggah
Halv fyra-bärsen!måndag 18 februari 2008
HOUSE OF METAL
Holy macaroni, vilken rolig helg jag har haft! Äventyret började redan i fredags kl 15, då jag och Tina styrde kosan mot Umeå. Eller, nåja det första verkligt spännande som hände var när vi kom fram; Johan som vi skulle bo hos skulle komma och hämta upp oss då, så vi stod ute i kylan och väntade. Dessutom stod vi mitt emot Pipes (som har favvis-Staropramen på tapp!!!) och såg ut som två turistas med hackande tänder och megapackning. Vi vart något sugen på att gå in och ta en öl, men eftersom vi trodde att våran hämtning skulle komma avstod vi. Vilket senare visade sig vara ett dumt beslut, eftersom vi fick vänta i 45 minuter och hade hunnit beställa in nåra Staro, och även fått stå inne i värmen. Jaja, vi fick vara glada i alla fall att han tillslut hämtade oss och att vi slapp slita ut våra svaga muskler med att kånka på väskorna...
Väl hemma hos Johan började the preparations. Kajalen, hårsprayen och nitskärpet plockades fram. Och därefter - ölen såklart! Därefter lämnade vi Teg för en promenad till stan. Vi hade hunnit gå ungefär 3 minuter innan vi kom på att vi glömt något. Biljetterna! Så det var bara att traska tillbaka, där vi uppsluppen av förväntningarna inför helgen höll på glömma biljetterna igen, som de senil dementa tanterna vi är. Glömskan resulterade i att vi vart lite sena och anlände till Sonic Syndicate-spelningen fem minuter efter den började. Men det gjorde inte alltför mycket, vi vässade bara armbågarna och vips! så stod vi framför scenen. Spelningen skulle sedan visa sig vara helgens bästa, som vi förväntat oss. Sonic Syndicate levererade verkligen till fulla och som ett extra plus var alla i bandet jäkligt snygga - inklusive basisten Karin Axelsson. Hon är redan tillagd på min girlcrush-lista.
Efter det var det Naglfar som skulle lyssnas på. Dock var Äpplet-scenen verkligen fel forum för dom, vi hamnade den här gången långt utanför moshpiten och såg därmed ungefär nada. Så istället satte vi oss på baravdelningen och avnjöt musiken till en kall öl. Inte helt fel det med!
Kvällens sista band som vi såg var Meshuggah. Ska jag vara ärlig så minns jag inte så mycket från den konserten, jag stod ungefär mitt i infernot men jag höll ändå på att somna. Haha, jag vet - vem kan somna mitt under en Meshuggahkonsert?! Men jag skyller på ölen vi hade intagit i baren innan. Tur att det var ett sånt tryck bara, annars hade jag säkert slumrat på stället. Läste föresten i VF idag att Daniel Nordström hade delade ut sin första femma för livespelningar till just ovan nämnda band. Så det var nog bra ändå...
När musiken tystnat för kvällen drog vi på Subway för fyllekäk, tillika middag. Måste säga att våra matvanor i helgen har varit direkt udda... Efter tre ramlade vi in hos Johan, där alla 4 pojkarna som bodde där under helgen redan gått och lagt sig (ja, vi var faktiskt 6 pers som bodde i en etta i helgen). Men jag och Tina såg till att de inte fick sova, vi försökte skapa efterfest genom att sprätta öl och gapa lite. Det vart dock en sådär efterfest, ingen hakade på så efter ett tag blev det bädda...
Halv nio tror jag klockan var ungefär dagen efter då vi blev väckta. Tjoho, 4 timmars sömn är ju inte fyskam! :P Huvet var en enda stor värk, men det hindrade inte mig och Tina från att ligga och garva hela morgonen åt dåliga bakisskämt. Det blev tyvärr värre framåt dan - när vi tillslut tog oss ner på stan trappades baksmällan upp och det slutade med att jag ungefär ville nita varenda unge som skrek och grinade, eftersom ljudet fick det att spränga i skallen. Men det är självförvållat, jag vet.
När vi väl återkom från stan slumrade jag till en stund, men väcktes kvart i sex av att morsan ringde. Därmed hann vi inte med alltför många öl innan vi drog ut igen, men jag var ju ändå inte så sugen precis...
Väl tillbaka på HoM drog vi på en gång och såg Nocturnal Rites. Det blev tredje gången jag såg dom - jag tror snart att jag måste börja lyssna på dom för att plugga in låtarna... Men det var en helt okej konsert, gubbarna är riktiga old school-rockare med väl inövade rockposer, melodiösa powermetallåtar, pyroeffekter och långa hårsvall. Dessutom var Noc-publiken helgens snällaste; ingen knuffades och alla luktade gott (hårspray?!). Jag hade föresten velat vara tjejen som fick Nils Norbergs gitarr...
Innan vi gick vidare till nästa konsert köpte jag och Tina varsin In Flames-hoodie. Jag blev faktiskt lite besviken på merchandise-utbudet på HoM; jag hade valt köpa skivor och t-shirts från banden som spelade. Men eftersom det t.ex. bara fanns en Sonic Syndicate-tisha i utbudet vart det istället som sagt en tröja från mina andra Gbg-favvisar. För övrigt hoppas jag att de kommer nästa år!
Kvällens sista spelning som vi var på var lite otippat Caliber 69. Anledningen var mestadels att Tina tidigare bott granne med sångaren, så självklart var man tvungen att fara och lyssna på ex-Forsdalabor. Jag måste dock säga att det inte riktigt var min cup of tea...
Resten av kvällen spenderades i - guess what?! - baren. Där träffade en hel del skumma typer, bl.a. några dryga umebor som verkade gilla att vara just dryga och klaga på vår dialekt. Sorry guys, men jag är glad att jag inte pratar nån jävla wannabe-stockholmska. Så vi smet från dom och träffade istället Jocke, aka Storsnopp Långskägg. Det var verkligen en helschysst snubbe, med kalrakad hjässa och en imponerande skäggväxt, som vi snackade fiske med och fick komplimanger för att vi var så söta och pratade så fint. Trevligheterna avbröts dock plötsligt av att Storsnopp Långskägg tar ett redigt skamgrepp om min tutte, och därefter asgarvar. Varav jag och Tina smiter även från han. Helst hade jag velat ge han en rak höger, men hey - you don't mess with Storsnopp Långskägg.
När HoM klappat igen vart det Subway igen, sedan hemgång.
Igår vaknade jag lyckligtvis nästan helt utan baksmälla, yeehaw. Morgonen spenderades med att spela Guitarrhero (jag och Tina har blivit hyfsat grymma på det i helgen!) och därefter försöka städa upp lite efter oss. Jag förstår verkligen om Johan tröttnade på att ha oss högljudda flickor som lekte bombnedslag i hans lägenhet, hos sig i helgen. Jag är riktigt imponerad över att han stod ut.
För övrigt var helgens roligaste Naglfar-skämten, med Naglfar, Naglmor och så deras lille Nagltrång. Skämtet blev komplett då Åström dök upp med nagellack i lördags...
Jag prickade även in en fint blondiekommentar i helgen då jag och Tina spelade Guitarrhero och jag plötsligt kollade på upphöjningen på mittentangenten (liknar den på 5-knappen på telefoner) och säger: "Är den här till för att blinda ska kunna spela?". Smartass, eller inte...
Nej, nu väntar sängen (10 timmars sömn i helgen har gjort sitt för tröttheten), imorgon väntar ett prov som kommer att sluta med ett fett IG. Bilder från helgen kommer senare!!!
Väl hemma hos Johan började the preparations. Kajalen, hårsprayen och nitskärpet plockades fram. Och därefter - ölen såklart! Därefter lämnade vi Teg för en promenad till stan. Vi hade hunnit gå ungefär 3 minuter innan vi kom på att vi glömt något. Biljetterna! Så det var bara att traska tillbaka, där vi uppsluppen av förväntningarna inför helgen höll på glömma biljetterna igen, som de senil dementa tanterna vi är. Glömskan resulterade i att vi vart lite sena och anlände till Sonic Syndicate-spelningen fem minuter efter den började. Men det gjorde inte alltför mycket, vi vässade bara armbågarna och vips! så stod vi framför scenen. Spelningen skulle sedan visa sig vara helgens bästa, som vi förväntat oss. Sonic Syndicate levererade verkligen till fulla och som ett extra plus var alla i bandet jäkligt snygga - inklusive basisten Karin Axelsson. Hon är redan tillagd på min girlcrush-lista.
Efter det var det Naglfar som skulle lyssnas på. Dock var Äpplet-scenen verkligen fel forum för dom, vi hamnade den här gången långt utanför moshpiten och såg därmed ungefär nada. Så istället satte vi oss på baravdelningen och avnjöt musiken till en kall öl. Inte helt fel det med!
Kvällens sista band som vi såg var Meshuggah. Ska jag vara ärlig så minns jag inte så mycket från den konserten, jag stod ungefär mitt i infernot men jag höll ändå på att somna. Haha, jag vet - vem kan somna mitt under en Meshuggahkonsert?! Men jag skyller på ölen vi hade intagit i baren innan. Tur att det var ett sånt tryck bara, annars hade jag säkert slumrat på stället. Läste föresten i VF idag att Daniel Nordström hade delade ut sin första femma för livespelningar till just ovan nämnda band. Så det var nog bra ändå...
När musiken tystnat för kvällen drog vi på Subway för fyllekäk, tillika middag. Måste säga att våra matvanor i helgen har varit direkt udda... Efter tre ramlade vi in hos Johan, där alla 4 pojkarna som bodde där under helgen redan gått och lagt sig (ja, vi var faktiskt 6 pers som bodde i en etta i helgen). Men jag och Tina såg till att de inte fick sova, vi försökte skapa efterfest genom att sprätta öl och gapa lite. Det vart dock en sådär efterfest, ingen hakade på så efter ett tag blev det bädda...
Halv nio tror jag klockan var ungefär dagen efter då vi blev väckta. Tjoho, 4 timmars sömn är ju inte fyskam! :P Huvet var en enda stor värk, men det hindrade inte mig och Tina från att ligga och garva hela morgonen åt dåliga bakisskämt. Det blev tyvärr värre framåt dan - när vi tillslut tog oss ner på stan trappades baksmällan upp och det slutade med att jag ungefär ville nita varenda unge som skrek och grinade, eftersom ljudet fick det att spränga i skallen. Men det är självförvållat, jag vet.
När vi väl återkom från stan slumrade jag till en stund, men väcktes kvart i sex av att morsan ringde. Därmed hann vi inte med alltför många öl innan vi drog ut igen, men jag var ju ändå inte så sugen precis...
Väl tillbaka på HoM drog vi på en gång och såg Nocturnal Rites. Det blev tredje gången jag såg dom - jag tror snart att jag måste börja lyssna på dom för att plugga in låtarna... Men det var en helt okej konsert, gubbarna är riktiga old school-rockare med väl inövade rockposer, melodiösa powermetallåtar, pyroeffekter och långa hårsvall. Dessutom var Noc-publiken helgens snällaste; ingen knuffades och alla luktade gott (hårspray?!). Jag hade föresten velat vara tjejen som fick Nils Norbergs gitarr...
Innan vi gick vidare till nästa konsert köpte jag och Tina varsin In Flames-hoodie. Jag blev faktiskt lite besviken på merchandise-utbudet på HoM; jag hade valt köpa skivor och t-shirts från banden som spelade. Men eftersom det t.ex. bara fanns en Sonic Syndicate-tisha i utbudet vart det istället som sagt en tröja från mina andra Gbg-favvisar. För övrigt hoppas jag att de kommer nästa år!
Kvällens sista spelning som vi var på var lite otippat Caliber 69. Anledningen var mestadels att Tina tidigare bott granne med sångaren, så självklart var man tvungen att fara och lyssna på ex-Forsdalabor. Jag måste dock säga att det inte riktigt var min cup of tea...
Resten av kvällen spenderades i - guess what?! - baren. Där träffade en hel del skumma typer, bl.a. några dryga umebor som verkade gilla att vara just dryga och klaga på vår dialekt. Sorry guys, men jag är glad att jag inte pratar nån jävla wannabe-stockholmska. Så vi smet från dom och träffade istället Jocke, aka Storsnopp Långskägg. Det var verkligen en helschysst snubbe, med kalrakad hjässa och en imponerande skäggväxt, som vi snackade fiske med och fick komplimanger för att vi var så söta och pratade så fint. Trevligheterna avbröts dock plötsligt av att Storsnopp Långskägg tar ett redigt skamgrepp om min tutte, och därefter asgarvar. Varav jag och Tina smiter även från han. Helst hade jag velat ge han en rak höger, men hey - you don't mess with Storsnopp Långskägg.
När HoM klappat igen vart det Subway igen, sedan hemgång.
Igår vaknade jag lyckligtvis nästan helt utan baksmälla, yeehaw. Morgonen spenderades med att spela Guitarrhero (jag och Tina har blivit hyfsat grymma på det i helgen!) och därefter försöka städa upp lite efter oss. Jag förstår verkligen om Johan tröttnade på att ha oss högljudda flickor som lekte bombnedslag i hans lägenhet, hos sig i helgen. Jag är riktigt imponerad över att han stod ut.
För övrigt var helgens roligaste Naglfar-skämten, med Naglfar, Naglmor och så deras lille Nagltrång. Skämtet blev komplett då Åström dök upp med nagellack i lördags...
Jag prickade även in en fint blondiekommentar i helgen då jag och Tina spelade Guitarrhero och jag plötsligt kollade på upphöjningen på mittentangenten (liknar den på 5-knappen på telefoner) och säger: "Är den här till för att blinda ska kunna spela?". Smartass, eller inte...
Nej, nu väntar sängen (10 timmars sömn i helgen har gjort sitt för tröttheten), imorgon väntar ett prov som kommer att sluta med ett fett IG. Bilder från helgen kommer senare!!!
torsdag 14 februari 2008
Hjärta
Jag vaknar brevid dig,
stryker håret från din kind,
jag är så glad att du är min.
Du är så vacker när du sover,
du har nåt som ingen annan har,
du är så underbar.
Och jag ser i dina ögon,
att du känner likadant.
Jag vill dela mitt liv med dig,
du skapar värme inom mig,
och vi ska vårda varje dag.
Vi älskar varandra så,
som ingen annan kan förstå,
det är för alltid du och jag.
Det finns inga tvivel,
har aldrig ångrat en sekund,
jag har älskat dig från första stund.
Vill att du ska känna trygghet,
du kan vila här hos mig,
för jag ska aldrig släppa dig.
För att jag älskar dig Simon!
Kärlek till kommersialismen!
För att ta vid där mitt förra blogginlägg slutade:
Middagen hos Robert va supergoood. Han hade gjort en pastagratäng med kyckling och bacon i. Ingen hälsokost kanske, men den smakade kan jag lova. Dock hade han skippat efterrätten med motiveringen "ni måste ju banta innan ni ska fara utomlands". HUR FRÄCKT ÄR INTE DET PÅ EN SKALA? Menar han att vi är tjock eller? Om vi säger såhär Robbelibobban; den kommentaren godtar vi inte med ens en god middag som muta. Vi kräver minst tre middagar... Haha!
Och idag är det Alla Hjärtans Dag; ännu en höjdpunkt för kommerialismen. But I like it! Jag har både bjudit min älskling på resturang, gett han en present i form av en gigantisk förstoring på bilden ovan på oss båda och sänt in en gullig notis i VF (and guess what? Ni kan läsa både den och andra söta kärlekshälsningar om ni klickar här.) Vad fick jag av Simon då? Tjaa, inte så mycket. Men han kommer undan med argumentet att jag faktiskt fick en gitarr för nån vecka sedan :)
Imorrn slänger jag dock allt kärlekstrams åt sidan och sliter ut headbangarmuskeln på House of Metal. Räkna med en rapport därifrån på söndagkväll...
- Tills dess: trevlig helg!
Middagen hos Robert va supergoood. Han hade gjort en pastagratäng med kyckling och bacon i. Ingen hälsokost kanske, men den smakade kan jag lova. Dock hade han skippat efterrätten med motiveringen "ni måste ju banta innan ni ska fara utomlands". HUR FRÄCKT ÄR INTE DET PÅ EN SKALA? Menar han att vi är tjock eller? Om vi säger såhär Robbelibobban; den kommentaren godtar vi inte med ens en god middag som muta. Vi kräver minst tre middagar... Haha!
Och idag är det Alla Hjärtans Dag; ännu en höjdpunkt för kommerialismen. But I like it! Jag har både bjudit min älskling på resturang, gett han en present i form av en gigantisk förstoring på bilden ovan på oss båda och sänt in en gullig notis i VF (and guess what? Ni kan läsa både den och andra söta kärlekshälsningar om ni klickar här.) Vad fick jag av Simon då? Tjaa, inte så mycket. Men han kommer undan med argumentet att jag faktiskt fick en gitarr för nån vecka sedan :)
Imorrn slänger jag dock allt kärlekstrams åt sidan och sliter ut headbangarmuskeln på House of Metal. Räkna med en rapport därifrån på söndagkväll...
- Tills dess: trevlig helg!
tisdag 12 februari 2008
Idag är det tisdag...
... och ynka tre dagar kvar tills House of Metal drar igång! Jag och min vän med lika bra musiksmak som jag, Tina, drar till Umeå på fredag och kommer att hänga på festivalen både fredag- och lördagkväll. Så det ser jag fram emot!
Har dock kommit på att jag lyssnar väldigt lite på artisterna som ska spela där. Visst har man hört nån låt, nån gång av banden som ska spela, men det är inget man insuper varje dag. Det ska dock bli roligt att höra något nytt, kanske man hittar några nya favoriter där?! Ett av mina redan etablerade favvisband kommer åtminstonde dit - Sonic Syndicate. Så det ska bli riktigt ballt att höra dom - jag räknar med örongodis som kommer att hålla mig tillfredställd ett tag fram över...
Nej, nu ska jag strax kila tillbaka till skolan - har haft 3 timmars och 45 minuter hål idag. Så nu ska jag ha andra och sista lektionen, och sedan är jag och Simon bjudna på middag hos mina kära vän Robert. Det kommer nog att bli riktigt trevligt :)
Har dock kommit på att jag lyssnar väldigt lite på artisterna som ska spela där. Visst har man hört nån låt, nån gång av banden som ska spela, men det är inget man insuper varje dag. Det ska dock bli roligt att höra något nytt, kanske man hittar några nya favoriter där?! Ett av mina redan etablerade favvisband kommer åtminstonde dit - Sonic Syndicate. Så det ska bli riktigt ballt att höra dom - jag räknar med örongodis som kommer att hålla mig tillfredställd ett tag fram över...
Nej, nu ska jag strax kila tillbaka till skolan - har haft 3 timmars och 45 minuter hål idag. Så nu ska jag ha andra och sista lektionen, och sedan är jag och Simon bjudna på middag hos mina kära vän Robert. Det kommer nog att bli riktigt trevligt :)måndag 11 februari 2008
Pelí porno
Shit, vilka snuskfilmer man får se med skolan numera!
Vi var och såg bio med spanskan i kväll, Azul Oscuro Casi Negro hette filmen (Mörkblå Nästan Svart, på svenska). Och filmen hade egentligen två handlingar: en om hur en kvinnlig intern på ett fängelse försöker bli gravid med sin pojkväns brorsa (jag vet, det var en krånglig konflikt i filmen) och den andra handlade om hur en man upptäckte att hans pappa gick till en manlig massör som utförde ganska intima behandlingar, så att säga. Kort sagt kan man alltså konstatera att filmens tema var sex, åtminstonde om jag som lekman ska spekulera i det.
Men jag tyckte att det var en rolig film ändå, kanske för att min humor är lagd åt det lite perversare hållet... :P
Nu känns det mest som att det ska börja ploppa ut godis ur öronen på mig, eftersom jag och VD köpte 1 kg (!) godis och en chipspåse innan filmen. Jag måste dock förtydliga att vi inte käkade upp allt - men tillräckligt för att man ska känna sig sockerstinn i alla fall.
lördag 9 februari 2008
Livet från den ljusa sidan
Mm, va livet kan vara härligt - utan kruseduller!
Jag kom nyss hem från jobbet, har hunnit svidat om från arbetsstassen till mjukisbyxor och linne, slagit på lugna favoriter, placerat mig med datorn i soffan och så smaskar jag på morotsbröd och minimalchips med utgånget datum som jag snott med mig från Shell. Låter det inte ljuvligt så säg?
Som sagt, ibland är livet obefogat härligt.
Jag är dessutom gräsänka i helgen, eftersom Simon är och sparkar boll i Norsjö. Inte för att jag inte saknar honom (det gör jag, tro mig!) men det är ändå skönt att vara ifrån varandra ibland, speciellt när man bor tillsammans. Hinner man aldrig sakna varandra tror jag att det är lätt att börja ta varandra för givet! Det är dock lite tråkigt att vi kommer att vara i från varandra tre helger i rad nu, eftersom jag drar till House of Metal i Umeå nästa helg och helgen därpå ska Simon tillbaka till Norsjö och spela cup. Men vi får ta igen det sen.
Och idag är jag och två av mina kollegor från Lyckstvål UF lokalkändisar. Vi var nämligen med på "Framtidsmässan" som var här i stan i torsdags med ovan nämnda företag, och då kom en reporter från VF och intervjuade mig om företaget och tog lite kort. Reportaget publicerades i dagens tidning och du kan läsa det om du klickar här.
Måste dock påpeka att bilden (som dessutom var relativt enorm i papperstidningen) är tagen i väldigt osmickrande grodperspektiv. Dessutom ser det ut som jag har en fetsnus inne på bilden vilket jag inte har. Men whatever, det är ju skitbra att vårat företag får publicitet!
För övrigt tycker jag att mässan var riktigt givande. Publiken var kanske inte den bästa, majoriteten var gymnasieungdomar - jag hade gärna sett en större spridning på åldrarna där. Men förutom att vi vart intervjuade av två tidningar (varav den andra intervjun gjordes av Lokaltidningen, som tråkigt nog utkommer först om någon månad) lyckades vi även sälja lite tvålar och dessutom knyta kontakt med en lokal återförsäljare. Så just nu hoppas vi på att denna företagare kommer att köpa in ett lager tvålar, så att vi får dom sålda i butik!
Nej, nu ska jag snart göra kväller - jag börjar kl 8.30 imorrn igen. Fast först måste jag bara njuta lite till av livet... God natt!
Hela företaget i icke-grodperspektiv!
Jag kom nyss hem från jobbet, har hunnit svidat om från arbetsstassen till mjukisbyxor och linne, slagit på lugna favoriter, placerat mig med datorn i soffan och så smaskar jag på morotsbröd och minimalchips med utgånget datum som jag snott med mig från Shell. Låter det inte ljuvligt så säg?
Som sagt, ibland är livet obefogat härligt.
Jag är dessutom gräsänka i helgen, eftersom Simon är och sparkar boll i Norsjö. Inte för att jag inte saknar honom (det gör jag, tro mig!) men det är ändå skönt att vara ifrån varandra ibland, speciellt när man bor tillsammans. Hinner man aldrig sakna varandra tror jag att det är lätt att börja ta varandra för givet! Det är dock lite tråkigt att vi kommer att vara i från varandra tre helger i rad nu, eftersom jag drar till House of Metal i Umeå nästa helg och helgen därpå ska Simon tillbaka till Norsjö och spela cup. Men vi får ta igen det sen.
Och idag är jag och två av mina kollegor från Lyckstvål UF lokalkändisar. Vi var nämligen med på "Framtidsmässan" som var här i stan i torsdags med ovan nämnda företag, och då kom en reporter från VF och intervjuade mig om företaget och tog lite kort. Reportaget publicerades i dagens tidning och du kan läsa det om du klickar här.
Måste dock påpeka att bilden (som dessutom var relativt enorm i papperstidningen) är tagen i väldigt osmickrande grodperspektiv. Dessutom ser det ut som jag har en fetsnus inne på bilden vilket jag inte har. Men whatever, det är ju skitbra att vårat företag får publicitet!
För övrigt tycker jag att mässan var riktigt givande. Publiken var kanske inte den bästa, majoriteten var gymnasieungdomar - jag hade gärna sett en större spridning på åldrarna där. Men förutom att vi vart intervjuade av två tidningar (varav den andra intervjun gjordes av Lokaltidningen, som tråkigt nog utkommer först om någon månad) lyckades vi även sälja lite tvålar och dessutom knyta kontakt med en lokal återförsäljare. Så just nu hoppas vi på att denna företagare kommer att köpa in ett lager tvålar, så att vi får dom sålda i butik!
Nej, nu ska jag snart göra kväller - jag börjar kl 8.30 imorrn igen. Fast först måste jag bara njuta lite till av livet... God natt!
Hela företaget i icke-grodperspektiv!måndag 4 februari 2008
Storleken har betydelse
Jag går i hundtankar, som vanligt. Och det är (som vanligt) en grand danois som jag drömmer om, ett riktigt as som man kan ha en brottningsmatch med. Det är bara att inse, att jag och små hundar kommer aldrig gå ihop. Dessvärre så vet jag att det kommer ta många år innan jag köper en hund, eftersom jag både saknar tid, pengar och plats för en sådan.Tills vidare får jag nöja mig med Heavy och Metal, och får jag riktig hundabstinens kan jag ju alltid låna hem min älskling, Zorro alltså. Och det är inte det sämsta, trots allt!
Tidiga balförberedelser
Nu har jag varit ute och sprungit i kylan och fixat tid för håruppsättning till balen! Jag garderade mig lite genom att boka tid på ett ställe och sätta upp mig på en lista på en annan salong, i väntan på att de ska besluta sig hur de ska göra med tiderna på baldagen. En tanke slog mig dock - hur kan det egentligen vara så dyrt att göra en frisyr? Jag menar, 1000 spänn, det är ju t.o.m. mer än vad det kostar att färga håret! Visst, för dom slantarna får man en skitsnygg frippa som man (i alla fall jag) inte skulle kunna kirra hemma, men det varar ju bara en dag...
Jaja, pappa har ju lovat att betala min balnota, så jag behöver ju inte tänka på det!
Men sen känns det lite sjukt också att man håller på och donar med sånt här då det är fyra månader (och en dag, för att vara exakt!) tills balen går av stapeln. Jag menar, det är ju inte precis ens eget bröllop man ska på. Fast samtidigt skulle det nog gå rätt dåligt om man inte hade en viss mån framförhållning. Jag kan riktigt se framför mig hur man skulle anlända till balen i farsans Toyota Avensis Combi och stiga upp på podiumet i H&M-klänning och kråkbo till frisyr. Så vid närmare eftertanke föredrar jag nog planering framför spontanitet - i det här fallet i alla fall.
Jaja, pappa har ju lovat att betala min balnota, så jag behöver ju inte tänka på det!
Men sen känns det lite sjukt också att man håller på och donar med sånt här då det är fyra månader (och en dag, för att vara exakt!) tills balen går av stapeln. Jag menar, det är ju inte precis ens eget bröllop man ska på. Fast samtidigt skulle det nog gå rätt dåligt om man inte hade en viss mån framförhållning. Jag kan riktigt se framför mig hur man skulle anlända till balen i farsans Toyota Avensis Combi och stiga upp på podiumet i H&M-klänning och kråkbo till frisyr. Så vid närmare eftertanke föredrar jag nog planering framför spontanitet - i det här fallet i alla fall.
söndag 3 februari 2008
En promenad på Tannberget
Jag fick verkligen njuta av den vackra dagen idag! Jag och Simon tog en promenad till Forsdala, och väl där följde jag med pappa och Zorro på ytterligare en promenad - 5 km över berget. Det var lite kallare där, typ - 10 grader och det var jobbigt och gå i snön på de brantaste ställena. Men samtidigt var det riktigt underbart. Spana in bilderna nedan!
Zorro in action!
Posarbilden!
Snöras över farsgubben
Snömonstret
Zorro in action!
Posarbilden!
Snöras över farsgubben
SnömonstretÄkta skönhet
Det är sådana här dagar man ångrar att man sover bort. Jag vaknade nyss, och det var ingen dålig syn jag skådade utanför sovrumsfönster. Igår snöade det konstant hela dagen, men nu har det upphört att vräka ner. Nu ligger snötäcket kompakt där ute, och gnistrar i solen. Det är - 4 grader, jag har inte hunnit vara ute än (ganska logiskt eftersom jag nyss klev upp), men jag kan tänka mig att det är underbart ute. Så fort vi har hunnit slänga i oss frukost ska vi gå till pappa, och se om vi kan hitta på något roligt utomhus - för en sånhär dag kan man verkligen inte sitta inne och trycka på!
Nej, nu ska jag inte slösa bort ännu mer tid här framför datorn, frukosten väntar!
Nej, nu ska jag inte slösa bort ännu mer tid här framför datorn, frukosten väntar!
lördag 2 februari 2008
Kritik ska mötas med kritik
Jaha, då var frisyrvisningen och mitt jobb som konfrencier på den gjort. Och vad ska man säga? Det rådde allmän kaos och förvirring, inte bara in till det sista - utan under hela visningen. Typ 20 minuter innan allt drog igång hade jag fortfarande inget manus, utan jag grabbade ett programblad som jag hade som stöd under visningen så det mesta var ren improvision. Men jag fick i alla fall mycket beröm och tummar upp efter visningen, vilket man måste betrakta som ett gott tecken. Däremot var det tre frisörer från en salong belägen i den centrala delen av stan (och nej, dom var varken från Hårbolaget, Clip Corner eller ML Bergs) som stått och vräkt ur sig skit om mig efter visningen, mitt bland allt folk. Det fick jag nämligen veta av min syster, som var vit i ansiktet och ögonen av förbannade känslor efter att ha hört deras klagomål. Jag måste då vara säga att
1. Om dom visste hur kaotiskt, improviserat och ovisst allt var kanske de hade haft bättre förståelse och
2. alla måste ju inte tycka att man är bra, om jag suttit i publiken och sett så kanske jag också hade tyckt att en konfrencier som uppträdde som mig var kass, vem vet? Men man behöver väl för fan inte stå och gorma ut sin kritik inför alla efteråt, speciellt inte då Lisa var i närheten och dom vet mycket väl att hon är min syster. Hur jag vet det? Jo, för att dom hade en allmän utfrågning om mitt och Simons förhållande med Lisa sist hon klippte sig hos dom. Troligtvis var dom inte bara allmänt nyfikna som frisörer har en tendens att vara, utan ville veta eftersom en av dom var tillsammans med Simon för ett x antal år sedan.
Jaja, nu har jag fått reagera av mig lite så nu känns det bättre. Tur bara att jag inte skrev det här igår, för då var jag så uppretad att jag antagligen skulle ha skrivit något väldigt otrevligt. Men egentligen är det ganska "whatever", det var säkert fler som klagade sen, men som sagt är det onödigt att spy ut galla högt och ljudligt. Förutom att det fanns en lite oorganiserad känsla över visningen måste jag säga att jag ändå är grymt imponerad över frisörtreornas verk. Vilka frisyrer de hade fått till! Även om alla var skitsnygga vart jag lite extra kär i stylingen på en av modellerna, nämligen en som skulle föreställa en snöflinga. Modellen, håret, kläderna och sminket var som hämtat ur ett förstklassigt modereportage - så grymt! Jag lovar att ingen av frisörerna som spydde ut kritik över mig skulle kunna åstakomma något i närheten så snyggt - kanske inte ens i närheten så snyggt som någon av frisyrerna igår.
1. Om dom visste hur kaotiskt, improviserat och ovisst allt var kanske de hade haft bättre förståelse och
2. alla måste ju inte tycka att man är bra, om jag suttit i publiken och sett så kanske jag också hade tyckt att en konfrencier som uppträdde som mig var kass, vem vet? Men man behöver väl för fan inte stå och gorma ut sin kritik inför alla efteråt, speciellt inte då Lisa var i närheten och dom vet mycket väl att hon är min syster. Hur jag vet det? Jo, för att dom hade en allmän utfrågning om mitt och Simons förhållande med Lisa sist hon klippte sig hos dom. Troligtvis var dom inte bara allmänt nyfikna som frisörer har en tendens att vara, utan ville veta eftersom en av dom var tillsammans med Simon för ett x antal år sedan.
Jaja, nu har jag fått reagera av mig lite så nu känns det bättre. Tur bara att jag inte skrev det här igår, för då var jag så uppretad att jag antagligen skulle ha skrivit något väldigt otrevligt. Men egentligen är det ganska "whatever", det var säkert fler som klagade sen, men som sagt är det onödigt att spy ut galla högt och ljudligt. Förutom att det fanns en lite oorganiserad känsla över visningen måste jag säga att jag ändå är grymt imponerad över frisörtreornas verk. Vilka frisyrer de hade fått till! Även om alla var skitsnygga vart jag lite extra kär i stylingen på en av modellerna, nämligen en som skulle föreställa en snöflinga. Modellen, håret, kläderna och sminket var som hämtat ur ett förstklassigt modereportage - så grymt! Jag lovar att ingen av frisörerna som spydde ut kritik över mig skulle kunna åstakomma något i närheten så snyggt - kanske inte ens i närheten så snyggt som någon av frisyrerna igår.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)