Kraschlandning, minst sagt

Det tar verkligen knäcken på en att bada, jag skulle lätt kunna gå och lägga mig nu och somna gott... Men det kan jag tyvärr inte göra, för just nu leker jag en blandning mellan hemma- och fotbollstittarfru. Det vill säga, jag lagar mat och diskar medan Simon ser på sina jäkla fotbollsmatcher på tv. Fast jag ska faktiskt berömma honom för att han tog på sig den största delen av diskningen, jag behövde ju bara ta det som var kvar när matchen drog i gång igen.

Det blev föresten inte så mycket åka av i dag som planerat. Ja, i vattenrutschnbanorna alltså. För det första är Simon inte lika åkglad som jag, och för det andra har Piteå inte lika roliga kanor som till exempel Ö-vik - eller Sunny beach, som har de roligaste jag åkt hittills! Dessutom lyckades jag skada både höftbenet och smalbenet i Spacebowl (inte Spaceball alltså, som jag råkade skriva sist). När jag åkte ner mot hålet råkade jag fastna och blev hängandes med huvudet utanför och sedan slog jag mig som fan. Fråga inte hur jag lyckades, min erfarenhet säger att jag kan lyckas med allt så länge det handlar om att skada sig.