Jag är nyss hemkommen från en sväng på stan. Var och kollade på kläder - kikade alltså, inte köpte. Det var ganska lätt att hålla börsen stängd (till en början...) eftersom allt jag provade såg helt knäppt ut på. Till exempel har jag varit sugen på en zebramönstrad tunika från Vila men ha-begäret gick fort över när jag upptäckte att på såg mer ut som något man tältar i än en snygg överdel.
Jag provade även flera snygga fodralklänningar på h&m (de såg åtminstone fina ut på galgen). Två av dem såg faktiskt bra ut även på, men de var lite för långa för min smak. Den sista klänningen var dock helt genomskinlig - trots att den var svart! Not so nice. Jag har inte precis någon lust att visa naveln eller hela röven när jag går ut...
Men så kom jag till det sista plagget. En guldig oversize-tröja som jag bara ryckte i farten. Så fort jag fått på mig den hände något speciellt: Det uppstod ljuv musik mellan mig och plagget! Jag kunde helt enkelt inte lämna snyggingen i butiken därför ligger den numera hemma hos mig... Nu har jag sån jäkla ångest, egentligen har jag inte råd att köpa kläder!
Fast å andra sidan var den ju billigare än det tilltänkta zebratältet så lite rättfärdigande är det ändå. Dessutom är mitt "fynd" inte bara väldigt snyggt och skönt - den döljer även magen, vilket kan vara välbehövligt efter jul.
Nu ska jag ringa och jaga efter ett arvode som jag skulle ha haft i juni. Det kan ju verkligen behövas nu... Ciao!
PS. Jag kommer att ha en lottdragning senare om vem i familjen som blir utan julklapp i år. Nu när jag har köpt en till mig själv måste jag ju skippa någon annans.
3 kommentarer:
Fasen va härligt med nån som säg börs! Så fort jag säger det körs mobbingen igång av dom efterblivna efterblivningarna.
Börs is the word!
vad ska jag säga, har väl blivit hjärntvättad under min uppväxt, hehe :P
Brynte: Klart man säger börs! Plånbok är ett överklassord ;)
Skicka en kommentar