Om vår älskade, fina Zorro inte hade somnat in i oktober förra året skulle han blivit tonåring idag. Han skulle ha fått ett stort hundben i födelsedagspresent och något extra gott i matskålen. Jag skulle ha tagit ut honom på en långpromenad i solskenet och låtit honom ta ett bad, som han älskade.
Nu ligger han istället begravd på mormors tomt och jag saknar honom varje dag.
1 kommentar:
Jag också..... :-(
Skicka en kommentar