Och det enda jag vill är att du ska komma tillbaka

Jag har inte suttit vid datorn sedan i lördags när jag skrev sist. Kom dock på igår att jag har räkningar som måste betalas därför förärade jag den med ett besök nu. Tänk att livet rullar på, att det finns räkningar att ta itu med fast allt är ett enda stort kaos. Ganska fantastiskt ändå.

Varje dag sker ett pyttepyttepyttesteg ut ur det kompakta mörkret. Knappt märkbart ens för mig själv. Men det här måste gå, ska gå på något sätt. Jag vet att jag - vi allihopa - har ett fantastiskt stöd och jag är så himla himla tacksam.

Ta hand om er!

Den jävligaste stunden i livet var den när du gick

Johan, samma natt som du försvann föll snön. Jag sitter och tittar ut genom fönstret på det tjocka, vita täcket som döljer marken och tänker på de oräkneliga gånger du sagt "Anna snart är det vinter och då ska jag köra skooooter!" enbart i höst. Försöker bortse från orättvisan över att det inte blir någon skoterkörning och tror att vintern kom till din ära.

Vår tid tillsammans blev kort. Alldeles alldeles alldeles för kort. Men minnena jag har tillsammans med dig kommer att vara livet ut. Tack för allt roligt, mysigt, knäppt och underbart jag har fått uppleva med dig!

Den vackraste stunden i livet var den när du kom
Och den jävligaste stunden i livet var den när du gick

Jag älskar dig för evigt

Jag vet inte vad jag ska skriva. Borde jag ens skriva något?
Det jag genomgår just nu är den värsta tiden i mitt liv. När jag fick beskedet igår om att min älskade pojkvän omkommit i en bilolycka gick hjärtat i tusen bitar. Istället har bröstet fyllts med ett svart hål. Inte helt tomt utan fyllt med sorg, saknad och tusen andra känslor som inte ens går att sätta ord på.

Jag är verkligen jättetacksam för alla som visar omtanke och bryr sig. Vet själv hur svårt det är att bemöta sådana här tragedier så jag tycker ni är modiga som vågar skriva en rad eller ringa trots att ni inte vet vad ni ska säga.
Mina tankar finns hos Johans familj, vänner och alla andra anhöriga som precis som jag befinner mig i chock och förtvivlan.

Och till Johan, även fast du aldrig kommer kunna läsa detta: Jag älskar dig så oerhört mycket! Jag är så glad att jag har fått lära känna dig och att du har varit en stor del att mitt liv. Inte ens döden kan klippa de band vi har till varandra.

Vän av värme

Mamma skickade över lite bilder till mig, bland annat den nedan. Bara genom att slänga ett getöga på den väcks genast min längtan efter varma dagar, bara ben, svettiga longboardturer och sol i ögonen.

Jag försöker leva i nuet men i smyg har nedräkningen till sommaren 2011 börjar. Bara 8 månader kvar...

För choklad- och sockerlovern

Igår var det söndag (bäst att påpeka det i fall någon är dagavill') vilket som vanligt innebar söndagsfika! Den här gången var det min tur att stå värdinna och i sedvanlig ordning bestämde jag mig för vad jag skulle baka i sista sekund...
Efter lite googlande efter recept föll valet till slut på en browniekladdkaka med daim. En kaka för chokladälskares och sockerjunkies, minst sagt. Tillsammans med gammaldags vaniljglass blev det en succé!

En etta för tre

I helgen har det rått compact living på hög nivå i min lägenhet! Mamma och Micke kom hit i fredags för att hälsa på och stannade till lunchtid idag. Det har varit superkul att ha dem här, och även rätt jobbigt. Jag värderar mina föräldrar och plastpäron högt men samtidigt är de expert på att trippa på mina nerver. Åtminstone när vi spenderar 40 timmar tillsammans på 28 kvadratmeter.

Vi har ägnat vår vakna tid till att käka sushi, kika Idol, spela en massa kort, dricka vin och sånt som kan kategoriseras under sköna helg-göran. Igår åkte Micke iväg för att fiska och då passade jag och mamma på att göra stan. Efter en förhållandevis kort shoppingtur (3 timmar är ju ingenting mot 7-timmarsrundan vi gjorde när hon hälsade på mig första gången!) klagade mamma på att hon kände sig blek och ville sola. Eftersom hennes blek-nivå ligger snäppet över min jag-har-varit-utomlands-i-en-vecka-nivå var det bara att hänga på till cancergrillen för att undgå risken för att känna mig albino. Efter det tonade vi mitt hår och la ansiktsmask vilket riktigt maximerade tjejlördagsfeelingen. Väldigt trevligt må jag säga!

Nätterna har å andra sidan inte varit riktigt lika angenäma. En av oss tre (säger inte vem, bara att han inte var med på lördagens tjejgrejer) är nämligen expert på att snarka... Tur att han hade tagit med sig öronproppar till mig i alla fall. Annars hade mina nerver varit helt nertrampade vid det här laget.

M&M fick stå modeller för de första bilderna tagna med min nya kamera! Eftersom det var kolsvart ute och jag har dålig belysning i min lilla crib är fotot ovan dock inte representativt för vad D90'n går för.

Älskade, saknade Zorro

För ett år sedan förlorade jag min bästa badkompis, min bästa promenadpolare och mitt bästa myssällskap.

Gud vad tiden går fort, och gud vad jag saknar Zorro fortfarande!

Livet slut vid 30?

Jag är helt hänförd och häpen över hur effektiv jag har varit idag. Städning, body balance, kattkalas och plugg har avverkats i en hejdundrande fart. Fokus har varit totalt. Sak efter sak har bockats av listan.
Tänk om jag kunde ha den här energin varenda dag. Vad fort livet skulle ha avverkats och vad sysslolös jag skulle känna mig där vi 30-strecket!

Dagens höjdpunkt var såklart Rockys birthdayparty. Två kakfat dignade av bakverk och lägenheten var full av folk som inte ville missa årets event. Jag vann Rockyologin: Förutom att jag var den enda med alla rätt prickade jag in missens vikt som var utslagsfrågan sånär på ett hekto. Jag börjar kanske också sakteligen förvandlas till en crazy cat lady?
När folket droppade av en efter en spelade vi tre stillgoingstrongare - jag, Sandra och Emma - ett parti plump som jag nästan tog hem. Eller okej, Emma slog mig den här gången men det var hon väl värd efter sitt festfixeri.

Den nya kameran kom idag men jag har inte hunnit hämta ut den ännu - därför kan jag bara bjuda herrskapet på denna kvalitetsmässigt usla bild från dagens presentöppning. Rocky älskade för övrigt leksaken jag hade köpt, och typ allt annat han fick!

Rockan bjuder till fest!

Nu ska jag ner på kalas hos Emma. Men det är inte vilket kalas som helst utan ett kattkalas. Hennes kisse Rocky fyllde ett år här om dagen.
Ja, Emma är the crazy cat lady och det gillar vi henne för!

Birthday-boy

Jag ser det snöar, jag ser det snöar, det var inte så roligt alls

Slår upp ögonen klockan 8.03. Det första jag gör är att titta ut genom fönstret. Där utanför: ett tunt snötäckte som ser ut att ha blivit siktad genom en sil. Min reaktion: Inte nöjd.

Jag måste verkligen ha sett ut som en riktig snipkärring när jag gick till Korpen idag. Desto mer slask som sipprade in genom hålen i mina kängor, desto mer letade sig mina mungipor neråt. Snö är helt okej. Till och med jäkligt gött ibland. Men bara när den kommer i november-december och inte är av den blöta varianten.

Min snipkärringsattityd har dock ändrats i och med träningen. Fick äntligen köra ett pass body balance och det var hur härligt som helst! Nu känner jag mig som en stor sol, en sol som ska smälta bort all snö som kommer i min väg. Välkommen tillbaka om en månad istället, jävla skitsnö!

F U BBB!

Om man som internetleverantör vill göra sig impopulär kan man göra som Bredbandsbolaget gjorde idag: Se till att ha distributionsproblem i ett studentområde i sisådär 8 timmar dagen innan ett seminarium. Då blir kunderna jättenöjda och glada.

Eftersom att plugget blev uppskjutet av ovanstående anledning har jag suttit och hetsstuderat fram tills nu. Orkar dock inte tänka mer för tillfället, därför tar jag en taktikvila och börjar på ny kula i morgon bitti. Hej och hå!

Det tjänar ingenting till att klaga...

Bitterheten över att jag är kameralös fyllde mig totalt när jag postade förra inlägget. Därför gjorde jag slag i saken och klickade hem en Nikon D90 alldeles nyss!
Känner verkligen att jag lever över mina tillgångar just nu - fast hellre det än utan kamera!

Nästa månad SKA jag däremot snåla som fan. Kommer att vända på varenda korvöre innan de lämnar börsen!

Ett inavel i fransjacka

Jag står verkligen inte ut med min blogg nu när jag inte har någon kamera. Text, text, text och åter text - så jävla trist! Hade tvingat Johan att ta med sin kamera när han hälsade på i helgen, vilket han också gjorde... Problemet var bara det att han råkade glömma laddaren hemma och typiskt nog tog batteriet slut när han knäppt ett kort............
Ja, vad ska jag säga..?

Trots att det saknas ordentliga bildbevis har helgen varit superb. Shoppingdagen i Luleå slutade självklart med att jag köpte något trots att jag inte borde. Kunde helt enkelt inte motstå en fransbeprydd skinnjacka!
Den invigdes direkt när jag kom hem. Tillsammans med ett par gråa jeans fick den utgöra kvällens partyoutfit! Faktum är att det är första gången på över två år som jag går ut i jeans - sug på den ni!

Festen gick i alla fall från en liten tillställning hemma hos mig vilken inkluderade kortspel med Johan och Dennis, till utgång med destination Challenge. Där stötte jag på en massa filurer med mer eller mindre roliga egenskaper. Bland annat en snubbe som hela tiden poängterade att han minsann inte raggade på mig och viftade frenetiskt med en förlovningsring som bevis för hans påstående. Som om att det inte räckte med att han kallade mig "inavlad" ett flertal gånger för att jag skulle förstå det...
Jag och mitt sällskap bytte bord rätt snabbt, kan tilläggas.

Nu blev det ett långt jäkla textsjok igen men det får vi leva med tills vidare.

Blogga med iPhone?

Nu ska vi dra till Luleå! Innan vi far måste jag bara kolla om det finns någon vänlig själ där ute som kan hjälpa en oteknisk sate med hur jag kan blogga från iPhonen? Finns det någon flashig app anpassad för blogspot eller? Snälla, hjälp mig!

Häng med Bagge!

FÖRRESTEN! Bara en sak angående Idol innan jag kryper till kojs. Var det bara jag som störde mig på att Anders Bagge poängterade att Robyn är en av Sveriges bästa låtskrivare när en av idolerna framförde Hang with me? Förvisso ÄR Robyn en av Sveriges bästa låtskrivare och en helt grym artist. Men just den låten skrev ju Klas Åhlund till Paolas platta Stockcity Girl som gavs ut år 2002.
Bagge får bakläxa till nästa fredag.

För övrigt är DEN HÄR låten med Paola också helt awesome!

Kvällens recept

Popcorn, Idol, öl och pojkvännen på besök. Mer än så krävs inte för en lyckad fredagskväll!

Nu: Sängen. Imorrn: Shopping in Luleå (men med tanke på min ekonomi ska jag nog mest agera PS).

Min nya bebis

De senaste 20 timmarna har jag varit strängt upptagen av att leka med min nya iPhone 4. Igår anlände den äntligen!!!
Jag, som egentligen inte är någon prylgalning, är verkligen helt förälskad i denna mojäng. Samtidigt som jag blir mer och mer fascinerad av den blir dock min tekniska okunnighet mer och mer påtaglig. Vissa grejer förstår jag verkligen nada av. Men tur är väl det, då har jag ju en legitim ursäkt för att pilla med den oavbrutet!

Raise your glass!

Helgens partylåt (om det nu blir nåt party...)?!

Sug i kameratarmen

Har just klämt i mig en middag (jo, jag brukar äta tidigt så att det ska hinna trilla ner innan träningen börjar) bestående av sallad och o'boy till det. Väldigt bra kombo - rekommenderas starkt!

För någon timme sedan var jag ute på en liten promenad och blev bitter över att jag är kameralös. Även om hösten är en jäkligt seg årstid finns det så mycket fina färger att fånga på bild! Jag MÅSTE köpa en ny kamera NU.
Kan i alla fall glädja mig åt att jag snart har en rätt lattjo pryl i min hand. Den ligger i Ånge för tillfället så senast på fredag borde min väntan vara över. Och den saken går ju faktiskt att fota med, även om det kanske inte blir optimala bilder...

(Det är Johans finger på bilden - jag har inte kapat av mitt!)

SD i Lycksele

I torsdags när jag kom till Lycksele uppdaterade jag mig direkt om världsläget i Västerbotten genom att läsa lokaltidningarna. En artikel fångade särskilt min uppmärksamhet. Inte bara för att den rapporterade om hur stödet för Sverigedemokraterna ser ut i inlandet utan också för att jag kände igen ansiktet på bilden intill texten.

Läkaren som beskrivs som SD's "starke man" i Lycksele opererade mig för några år sedan. Han är bevisligen kompetent i sitt yrke (annars hade jag kanske inte suttit här idag?) fast det jag ärligt talat minns bäst var att han hade en kraftig brytning. Inget ont sagt om det, men det sätter griller i skallen på mig att en person född utanför Sverige är med i just Sverigedemokraterna.
Visst, de tycks vara mest rädda för muslimer. Men fortfarande ringer den där reklamen om "invandrarbroms" i öronen på mig. Varför vill Igor, själv med invandrarbakgrund, dra i den?

Jag väntar nyfiket på att få höra mer om detta.

Bra start!

Precis som jag hoppades och trodde är detta en bra dag! Den har börjat fint i alla fall. Fick min praktikplats bekräftat för en stund sedan och efter det har jag gått loss någon slags segerdans.

Nu ska jag försöka få resten av dan att gå i samma spår. Tror det kommer gå vägen.

Neg-neg-neg-neg-negativ

Det här är inte min dag. Har dragits med en molande huvudvärk sedan i morse. Sånt där ont som känns för lite för att klaga över men som ändå är påtagligt. Nu gnäller jag ändå (och skyller på att jag gör det för att värna om yttrandefriheten).
När jag ändå är i gång kan jag tala om att jag minsann också mår illa och att jag är jäkligt trött.

På allt detta är jag även kameralös för en tid framöver. Sålde iväg min D40 till brorsan i helgen, men har ännu inte köpt någon ny. Därmed kan jag bara fota med min äckligt dåliga kompaktkamera som snarare borde kallas icke-kamera. Hoppas det inte dyker upp något trevligt fototillfälle framöver för då står jag där med byxorna nere.

Vad ska jag egentligen ta mig till för att styra upp den här dan? Ta en kanelbulle kanske, för uppenbarligen är det ju dennes dag och inte min.

Kölden och dimman

Vad är det för murrigt landskap jag har hamnat i? Dimman ligger fortfarande tjock och termometern visar på endast två plusgrader fastän klockan snart är lunch. Brr.
Vi ska i alla fall bege oss ner på stan nu, blir att dra på sig parkasen!

Jag tror det kallas höst.