Det är tisdagen den 11 september 2001. Jag har slutat skolan relativt tidigt, sådär som man gör när man är 12 år och går i årskurs sex. Det har varit en högst ordinär dag så långt, förutom att det började en ny tjej i klassen. Evelina heter hon.
Jag sitter på vardagsrumsgolvet och tittar på "Mannen med järnmasken", en grynig version inspelad på VHS. Har sett den några gånger förut men jag ser den gärna en gång till för filmen är ju lagom läskig och Leonardo DiCaprio är ju faktiskt ganska snygg. Plötsligt kommer pappa hem från jobbet. Han gormar och svär vilket inte tillhör ovanligheterna. Han kan konsten att leva om, min kära far. Men det är ändå något som inte stämmer i hans beteende. Pappa springer upp för trappan, tycks ta alla trappsteg i ett endaste kliv. Och så är det något med det han skriker... Något om ett tredje världskrig, att nu jävlar är det kört. Han sliter till sig den grå, konformade fjärrkontrollen och avbryter abrupt mitt filmtittande.
På tv-skärmen uppenbarar sig två skyskrapor stående i brand. Bilder klipps in som visar hur endast ett av tornen omges av ett häftigt rökmoln när ett flygplan med stor precision glider in i det andra. Jag försöker ta in bilderna, försöker förstå vad som händer. Inser genast att detta inte är fiktion men vart utspelar sig denna surrealistiska scen? Och varför?
Några timmar senare sitter jag på andra sidan gatan och käkar pölsa hos grannarna. Jag tycker om hemmagjord pölsa men just nu äter ögonen tv-skärmen mer än vad käkarna tuggar maten. Terroristattack, terrordåd, terrorister talas det om på de direktsända nyheterna. Jag tror att jag har orden hört förut fast jag är inte säker. Samma bilder har passerat mina näthinnor under flera timmar nu. Penetrerat de. Etsat sig fast i hjärnan. När jag går och lägger mig den kvällen har jag en klump i magen. Vad kommer att hända nu? Är det här upptakten på det där tredje världskriget som pappa hojtade om?
Jag är 12 år och förstår att i dag har världen förändrats.
Tio år har passerat men minnena från den där dagen är fortfarande starka.
Vad kommer du ihåg från den 11 september 2001?
5 kommentarer:
Ha ha.. Var ni hos oss och käkade pölsa?! Det kom jag inte ihåg, bara att ni var där och vi satt som klistrade framför tvn...
Åh. Jadu. Jag minns att jag kom ner i vardagsrummet när mamma satt och tittade på nyheterna. Jag satte mig gapande ner på vår fårskinnspall och bara satt där. Jag ryste av obehag och även förundran, över hur bara några få människor kan göra så stor skada.. Jag tror jag hade svårt att somna den kvällen.
Det var galet.
Det är galet.
Inte riktigt.. rätt.
Jag kom också ihåg att vi såg tv medan vi åt pölsa hos Thorns. Maten var alldeles säkert god men tyvärr växte den i mun....
Jag minns att jag kom hem från skolan, å såg vad som hänt men fattade det inte riktigt.. Sen åkte jag på träning och i den röda saaben (rebeckas mammas bil) var detta det enda vi pratade om.. Blev inte så mycke träning den dagen, vi var nog alla förvirrade 11-12 åringar just den dagen, inklusive tränarna..
Emma: Jo, det var vi! Minns det väldigt tydligt. Men som du säger låg väl fokuset mer på tv:n...
Hanna: Galet är ordet! Det är fortfarande svårt att fatta att de där scenerna inte tillhörde någon hollywoodsk domedagsfilm.
Mami: Usch ja!
VD: Det är rätt märkligt att vi minns så mycket fast vi var så små. Och att vi ändå förstod en hel del mitt i all förvirring.
Skicka en kommentar