Sa aterstar bara ett dygn av var fantastiska resa. Skumt. Nar vi anlande till Bali for fyra veckor sedan kandes det som att vi skulle vara har i en evighet. Lyckligtvis har dock inte tiden bara svischat forbi. Kanske for att vi har fyllt manaden med en massa aktiviteter och forsokt ta vara pa dagarna? Och lyckligtvis kanns det inte heller sorgligt att aka hem. Vi har ju redan tagit avsked av de vi lart kanna har och Sverige borjar hagra sa smatt. Enligt SMHI behover vi ju knappt frysa nar vi kommer hem heller!
Vi gar forresten att lokalisera i Sanur just nu. Stan gar aven under namnet "Snore" i folkmun och jag forstar varfor. Finns knappt nagot att gora har forutom att hanga pa stranden eller nagon spa-anlaggning. Vi har darfor tagit seden dit vi kommit och stallt in oss pa totalt chillmode. Kanske inte helt dumt, nar allt kommer omkring.
Nagot som daremot ar at helvete dumt ar min Iphone! Igar bestamde den sig for att intrada i en evig vila vilket fick mitt sinne att koka over for en stund. Fick skyndsamt packa ner skittelefonen djupt ner i resvaskan for att inte bryta sonder den. Men da ar i alla fall medvetna om det: Nar jag val ar hemma igen kommer jag fortsatta vara okontaktbar.
Nu ska jag rusa over till vart boende pa andra sidan gatan for att gora mig i ordning for sista kvallen pa Bali. Om inte forr sa hors vi pa svensk mark - fast da inte telefonledes som sagt...
(Och som ni sakert forstatt vid det har laget overlevde vi dykningen i Lembongan. Kanske for att Lisa tomde magsacken i havet innan vi hoppade i och darmed var fiskarna redan matta nar vi dok.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar