Underbara Ubud, del 2

När det var som allra varmast i Ubud gjorde vi en vandring kring byn Pejeng och en annan som jag inte minns namnet på. Efter någon timmes promenad vek vi av från vägen för att gå över risfält och genom skogar.
Vandringen bjöd på många, långa upp- och nedförsbackar men vi lyckades ändå hålla Philips tempo. Hade ju varit pinsamt om en 60-åring drog ifrån oss.
Det var efter vandringen jag insjuknade. Tvingade ändå iväg mig på Kecak, vilket var ett sådär smart beslut. Det är svårt att riktigt njuta av elddans när det känns som att man själv håller på brinna upp.
Ubud är känd för sin konst och hantverk. Förutom klassiska tavlor fanns det en del street art att vila ögonen på.
Såhär såg gården ut där vi bodde. Med tanke på "djungeln" som omgav vårt boende kanske det inte är så konstigt att vi fick påhälsningar av ormar och grodor i vårt rum...

Trädgården sett från vår altan.
Vi passerade Bawas (Bali Animal Welfare Association) kontor flera gånger under vår tid i Ubud. En dag kunde jag inte låta bli att gå in och fråga om vi fick hälsa på alla söta hundar - och de fick vi.
Ja, ni ser ju själva hur lycklig jag var när jag fick leka med valparna. Att jag var indränkt i hundpiss när jag gick därifrån rörde mig inte i ryggen (kanske för att jag hade lånat Lisas klänning dagen till ära?).
Ngurah som vi bodde hos var jätteledsen när vi lämnade Ubud (kanske därför han ser så allvarlig ut på bilden?). Under veckan vi bodde hos honom hann vi snacka ganska mycket och han var minsann en mycket trevlig karl!