Svart ska det va!

Håller just nu på att grotta ner mig i bilder från Fashion Week Stockholm och det ska erkännas att det sipprar ut lite dregel från mungipan emellanåt. När jag såg detta forsade rent saliven:

Va! Skulle det inte vara underbart om Sveriges män gick klädda som fashionlajvare i höst? Ja, jag är seriös.

Min favoritvisning (i bildform, förstås) är kanske inte helt otippat V Avenue Shoe Repair. Deras snäva färgskala är ju som gjord för min garderob! Dessutom är detaljerna och skärningarna helt fantastiska. Kolla bara:

Samtliga bilder är från stureplan.se.

Om någon undrar varför jag helt plötsligt leker modebloggar-wannabe kan jag berätta att jag älskar att kolla visningsbilder - det är inget nytt påfund. Även om det kanske inte syns i bloggen eller min egna klädsel...

Det var den skidåkningen det...

När jag för en vecka sedan skrev - inför den då stundande resan till Kittelfjäll - att vi fick se om det var värt det när jag låg ledbruten och benbruten var det ett skämt. Gud, Ödet, Illuminati eller vad som nu styr världsordningen verkade dock inte förstå det eftersom jag nu hoppar kråka med hjälp av ett par kryckor...

För att ta det från början förflyttar vi oss till i lördags, vid 10-tiden. Vi har just åkt upp för liften och är redo att ta oss an backarna. Första strapatsen blir en snårig offpist där jag har lite svårt att hålla ihop skidor och stavar för att inte slå in i något snår. När jag väl kommer ut ur snårskogen slappnar jag av för några sekunder och KRASCH! Undertecknad åker in i ett litet, litet träd.
Själva smällen känns knappt men däremot fastnar vänster fot i riset, med knäet i ett vridet läge. Sekunderna innan jag får hjälp att komma loss är inte de skönaste i mitt liv...

När jag sedan skulle resa mig upp för att fortsätta åkningen ville knäet inte riktigt vara med. Det gjorde ont så innihelvete på ren svenska och kanske ännu ondare gjorde skammen. Som ni säkert vet är det viktigaste när man ramlat att ställa sig upp innan någon ser, men här gången gick det inte. Det hela slutade med en skotertransport ner för Kitteljävlafjället och jag har alltså ett halvt åk med mig i bagaget från helgen.

Att påstå att det var en bra helg vore ju en ren lögn. Helvetesjävlaskithelg är nog mer rätt benämning. Jag åkte inte 35 mil för att dränka skammen i kaffedrinkar. Bortser man dock från den lilla (...) detaljen att jag lyckades förflytta knäskålen redan under första åket hade jag det mysigt och trevligt med mitt extraordinära sällskap. Som när min underbara passade upp mig - då kändes livet väldigt fint, trots allt.

Kittelfjäll verkade väldigt vackert men tyvärr fick jag ju aldrig möjlighet att utforska om det stämmer... (Ja, jag är bitter. Dessutom dryper jag av självhat och -förakt just nu. Kanske kommer ett inlägg senare om hur värdelös jag är.)

Dyklängtan och skidpepp!

Såg att en av tjejerna vi träffade på Gili Trawangan lagt ut bilder på Facebook från en av våra dykdagar i paradiset. Jävlar vad sugen jag blev på att gå ner på 18 meters djup igen! Varför ska plånboken vara så platt när jag vill göra så mycket?

Fast alldeles strax drar vi till Kittelfjäll och det känns inte så illa pinkat. Se upp i backen säger jag bara!

Båtchill på väg ut till Hans Reef en lördag i november.
Hela dykgruppen (om än bara en halv Bruno) monterar isär utrustningen.

Blue

Ni vet den här känslan när man hör en låt som handlar om en själv? Man frågar sig hur någon man aldrig träffat har kunnat sätta ord på ens liv, tankar och känslor. Det känns hisnande, gripande och väldigt märkligt.

Den här låten handlar om mig, om den jag var för ett år sedan:

Jag har levt för länge på gamla meriter

Gud, vad jag skäms! Inte inför någon annan utan bara för mig själv. Var och boxade mig svettig på ett punch out-pass i kväll och i slutet av timmen svartnade det bara för ögonen. Den där flåshurtiga jäveln som var ute och tog dagliga morgonpromenader och halvt bodde på gymmet i våras är definitivt ett minne blott.

Nu borde jag kanske slå näven i bordet och högtidligt lova mig själv att börja träna på riktigt igen. Men vet ni vad? Jag tar det nog i små steg istället!
När väglaget är mindre halt och dygnet mer ljust kommer jag dock vara först ut i löparspåret. I sommar ska jag banne mig spöa syrran i löpning igen - det kan ni däremot betrakta som ett löfte!

We're going thru changes

Jag är av den uppfattningen att jag alltid har sett likadan ut. Nästan så jag tror att jag fortfarande är 49 centimeter lång, skrynklig och hårlös. Kastar jag däremot ett getöga på alla de "hålla kameran framför ansiktet och knäppa av en bild-kort" jag tagit genom åren krossas min illusion. Såhär har jag exempelvis sett ut under de senaste fem åren:

December -06
Juli -07
Oktober -07

Juni -08
Augusti -08

Oktober -08

Januari -09

Juli -09
December -09

September -10
December -10

Mars -11

Januari -12

Vi drar till fjällen!

Fick förfrågan idag om jag ville följa med och åka skidor i Kittelfjäll till helgen och självklart svarade jag JA! Även om jag egentligen inte har råd. Men jag får prioritera bort de där satinsängkläderna jag tänkte köpa i morgon. Har längtat efter att susa ner för en backe så länge nu att jag hellre spenderar pengarna på det än att sova i krispiga lakan.

Vi får dock se om jag är av samma åsikt på söndag, när jag är ledbruten och eventuellt benbruten. Har ju inte åkt på snart två år vilket gör det som bäddat för en ond kropp på både det ena och det andra sättet...

VD och jag i Bockslidens lift för tre år sedan. Bilden ser och känns framför allt äldre än så...

P3 Guld 2012 - vad hände egentligen?

Har hälsat på Idamari i kväll, druckit kaffe och tjattrat. Alltid lika trevligt att träffa den där tösabiten (var jag nu fick det ordet från?).

Innan det är dags att sova känner jag för att skriva några rader om P3 Guld. Jag undvek medvetet medier och bloggar som kunde tänkas rapportera om galan fram till igår eftermiddag för att jag ville upprätthålla spänningen tills jag väl fick se den själv på SVT Play. Och som mitt västerbottniska hjärta klappade när två Umeåband blev prisade! Inte bara för att jag är patriot, utan för att Syket och Deportees verkligen förtjänade sina statyetter (speciellt de sistnämnda!).

Jag vet inte om det berodde på glädjen över att ovanstående fick priser eller någon typ av söndagströtthet, men det var först när jag sett klart hela programmet som mansdominansen bland pristagarna slog mig. Har folk drabbats av plötslig alzheimers och glömt bort att alla trallade på Jag kommer i våras? Söp svenskarna så hårt under 2011 att vi inte minns att vi dansade oss svettiga till Rebecca & Fiona? Jag säger inte att de som nu vann inte förtjänade sina priser (även om L-Wiz gått mig helt förbi?). Jag säger bara att Maggio och Rebecca & Fiona hade förtjänat priserna så mycket mer.
Om inte annat visade de ju det under själva galan:

Föredömlig inledning på galan.

Uppfriskande med politiska statements i scenframträdanden på bästa sändningstid.

I övrigt var årets p3 Guld en lam tillställning, åtminstone sett från tv-soffan. Salem var för tillknäppt i sin roll som programledare, artisterna såg uttråkade ut där de satt i publiken och inget tacktal kom ens i närheten av Fever Rays under galan 2010.

"We're not bad people. We just come from a bad place."

Helgen avslutades förträffligt med ett biobesök sent igår kväll. Vårt val av film föll på Shame som helt klart levde upp till förväntningarna. En väldigt dov film, fylld av självdestruktivitet men likväl fantastisk. Fastän filmen i princip är en lång samlagsscen - med några dialoger insprängda här och var - har jag sällan sett sex skildras så osexigt i rörliga bilder.

Söndagsångesten var definitivt av ett annorlunda slag under 101 minuter igår.

12 000 bortdansade kalorier senare...

Vilken kväll! Vilken natt! Från det att vi klev in på Rex tog vi dansgolvet i besittning och dansade i princip non stop. Jag tror att jag förbrände hela veckans kaloriintag och stretchade mungiporna så att det räcker för hela året.

När klockan närmade sig 2-slaget vrålade magen av hunger, fötterna sa ifrån efter en kvälls hårt arbete i höga klackar och jag hade nyktrat till. Varje vatten är definitivt det bästa på krogen - för jag dansar ju som sagt helst nykter! (Hur ofta jag egentligen följer den devisen lämnar jag däremot osagt...)

En toabild jag tog igår hos någon som uppenbarligen gillar slipsar...

Dålig grund och kass webbshop

Om en liten stund ska jag flänga över till Jennie för att småsupa (hennes beskrivning!), innan drar till den "riktiga" förfesten. Ska bara dricka upp mitt halva glas rött och äta lite morotsbröd först. Visst låter det som en bra grund?! Ifall ni skulle få syn på mig i Umeånatten och jag framstår som lite slirig vet ni i alla fall att det beror på att jag ätit dåligt och ingenting annat...

Hade förresten tänkt inviga mina Lita Spikes i kväll som skulle ha legat i ett paket jag hämtade ut för en stund sedan. Tyvärr har Nelly klantat sig igen och skickat ett par "vanliga" Lita, vilka jag redan äger. Börjar bli ganska less på det där företaget nu när de tabbar sig för andra gången i rad!
Men nu ska jag inte tänka på det utan grunda klart innan jag beger mig ut för att äga natten.

Captured moments of 2011

I min bildbank från förra året har jag flera favoriter som jag aldrig publicerat. Här följer ett axplock:

Lycksele, 10/6 kl. 13.25: Lika spännande som högljutt tycks den lilla (för mig okända) pojken tycka om studentkortegen, där han satt bänkad på första parkett.
Ubud, 7/11 kl 13.26: Jag är väldigt fascinerad av djur, vilket jag tror har framkommit ganska tydligt här i bloggen. Därför var det en rolig upplevelse att komma i närkontakt med en stor flock makaker under en dag på Bali. Ful-sötare djur får man leta efter!
Tuvträsk, 10/12 kl. 11.44: Stor kontrast till föregående bilder. Faktum är att detta var min första, riktiga vinterupplevelse efter hemkomsten från Indonesien. Mamma hade just åkt iväg med ett hundspann och jag och Lisa traskade runt på gården. Snön yrde och ett gäng frostiga hästar kom fram till oss. Ett kort men mysigt ögonblick.

Arbetslöshet är inte min grej

Jag har inte jobbat sedan förra måndagen och det håller på att driva mig till vansinne. Att gå hemma och dra fötterna är skönt ibland, men bara de första två, tre dagarna. Nu har tristessen och stressen tagit överhand totalt. Arbetslöshet är inte min grej, helt enkelt.

I kväll väntar dock ett arbetspass på VF. Känns oförskämt kul! Så pass kul att det väger över besvikelsen över att missa en efterlängtad spelkväll.

Having a sister is like having a best friend you can't get rid of. You know whatever you do, she'll still be there.

Miss you, baby ghost!

En hel timme Lykke Li

Av någon outgrundlig anledning missade jag gårdagens Kronologen där Lykke Li medverkade. Turligt nog går det ju att lyssna i efterhand (HÄR!) - vilket jag självklart gjort!

Jag gillar Lykke, väldigt mycket. Förutom att hon gör fruktansvärt bra musik tycker jag om att hon vågar vara djup. Att stå för allvaret är fanimej modigt i dagens bjuda på sig själv-samhälle.

MMA - första lektionen

I kväll fick jag min första MMA-lektion. Enbart av teoretiskt slag, bör understrykas. I april ska jag nämligen gå på en UFC-gala i Stockholm och då kan det ju vara kul att ha åtminstone lite koll på sporten. Först den dagen jag känner för att få ordentligt med dyngstryk kommer jag ta min första praktiska lektion....

Mitt utlåtande om MMA såhär långt landar nog på "intressant". Stundvis önskar jag att ha en kudde nära till hands, för det är faktiskt rätt läskigt. Ändå andas matcherna sport och inte misshandel, som det brukar låta i debatten. Ser fram emot att grotta ner mig i fighting-världen här under våren!

MoTEVEring

Det är få tv-program som får mig lika fort upp ur soffan som Biggest Loser. Efter att ha sett första avsnittet av den nya, svenska säsongen på TV4 Play gjorde det dåliga träningssamvetet sig genast påmint och jag begav mig skyndsamt ut på en promenad. Åtta kilometer senare - med en Idrottsgalan-paus i en annan soffa mitt i promenaden - känner jag mig ganska nöjd. Och matt. Ska se ett till avsnitt nu innan jag somnar men den här gången kommer nog det dåliga träningssamvetet inte ens orka reagera.

Ladies night i Vännäsby

Var på tjejfest i Vännäsby i lördags, som sagt. Vad ska man säga? Blev rätt dålig stämning och många intriger. Som vanligt när mer än två kvinnor umgås samtidigt, med andra ord...

Skämt åsido. Vi hade en väldigt trevlig kväll då vi åt kalorisnål mat, gjorde skönhetsbehandlingar på varandra, lyssnade på pojkband och självklart avrundades det hela med ett sjuhelsickes kuddkrig! Fjädrarna yrde värre än i en broilerfabrik.

Fast riktigt så var det inte heller, hehe. Sandra bjöd däremot på sölig tacos, roliga quiz och starka shots. Och i år vek jag in årorna sist av alla - vid 1.30-snåret skallade jag kudden efter att alla gått hem. Det är faktiskt inte ens ett skämt.

Två av dem som var med förra året dök inte upp i lördags. Men vi hade minst lika skoj för det!

Girls just wanna have fun

Efter att ha spenderat en rekordmysig förmiddag i sängen har jag nu svidat om och gjort mig redo för Sandras årliga tjejfest i Vännäsby. Traditionen startade i fjol. Då hade jag nästan inte träffat någon av brudarna tidigare. Därför ska det ska bli så kul att träffas för en andra gång och försöka utröna vad som hänt sedan sist! Har redan hört ryktas om att en kommer vara nykter i kväll på grund av en nära förestående förlossning...

Kvällens dresscode är "klä dig så tjejigt du kan (om det inte passar så kan du alltid klä dig som en kille)". Förra året var däremot temat "rock" och då såg vi ut såhär:

Inledningsvis var stämningen rätt stel eftersom få kände varandra, men det gick fort över!

Världens bästa värdinna fick låna lite hår.
Jag blev trött framåt småtimmarna (ja, TRÖTT!) och somnade på soffan. När jag gick igenom kameran dagen efter fann jag en drös bilder på en sovande jag omgiven av posande tjejer...

Never ending story

Följetongen om kappan fortsätter. Hittade tillslut åt den på en annan webbshop, gjorde en beställning och när den äntligen anlände i dag var den på tok för stor...
Bortser man från att det såg ut som att kappan var ute och gick med mig var den ruggigt fin. Får se om den går att byta: Om inte är vi nog inte menade för varandra.

Sexuellt utmattade frukter?

Hur skulle ni definiera ordet "pömsig"?
I min värld är det inget tillstånd som persikor brukar befinna sig i. Speciellt inte persikor som ska dofta i ett badskum för barn...

Om ni undrar över mitt val av badskum finns det faktiskt en förklaring: När jag blev sugen på att inviga badkaret i söndagskväll var bara matvarubutikerna öppna. Deras badskumsutbud bestod av den ovan och en Bamse-variant och kändes den här minst ookej att ha på badkarskanten...

Bad körv hair day

Jag har gått runt med håret i en handduksturban sedan jag tvättade det i morse. Vilket inte visade sig vara så smart när jag tog ut paketet: Håret har nu förvandlats till stela, utstående korvar! Nog för att jag tycker dreads är coolt, men det här är inte riktigt av samma dignitet...

Nej, ska försöka reda ut korvhåret för att sedan äta finlunch på Max tillsammans med VD. Jag har inte käkat där sedan... september? Oktober? Hur som helst var det alldeles för länge sedan för en gourmand som jag!

Vår nästa Blondinbella?

Likt en väldressad businesswoman gled VD in i min lägenhet igår, just kommen från ett viktigt möte. Efter en kort uppdatering om vad som hänt sedan vi sågs sist, på juldagen, kröp det fram att hon blivit med blogg! Därmed blev det mest snack om framtida bloggstrategier och hur vi ska bära oss åt för att locka läsare. Tror dock att jag kommer använda mig av rätt få av våra idéer. Ifall jag genomförde varenda en skulle jag aldrig kunna lämna lägenheten här framöver. Dels för att det skulle ta all min vakna tid i anspråk, dels för att jag aldrig skulle kunna se folk i ögonen.

HÄR hittar ni förresten VD:s eminenta blogg.

Ni ser - businesswoman ut i fingerspetsarna!
Jag fick för mig att liva upp min helsvarta klädnad igår - genom att måla naglarna vita...

Sånt jag inte tänker lova men (kanske) göra ändå

Träna mer. Äta nyttigare. Skratta högre. Dansa yvigare. Skriva oftare. Deppa mindre. Älska innerligare. Blogga bättre. Klättra karriärmässigt. Konsumera smartare. Tygla humöret. Välja alkoholfritt. Värna djuren. Bli vackrare. Bejaka livet.

Det finns så mycket som jag borde - vissa saker som också vill! - lova mig själv. Att avlägga någon slags nyårsed känns dock inte för mig. Tänk vilket misslyckande om jag inte uppfyllt de till punkt och pricka innan året är slut!
Fast ett mål har jag ändå lagt upp för mig själv, för att jag vill och vet att jag kommer klara det: Vid nästa nyårsafton ska jag kunna alla huvudstäder i hela världen.

Genialiskt!

Blev tipsad om videon nedan i går och kan bara konstatera att tipsaren känner mig väldigt väl. Genialisk tolkning av löjligt bra låt.

Klicktvång råder på denna om ni inte redan tagit del av mästerverket.

Damsällskap

Vilken tisdag jag haft! Hängt med favorittjejer hela långa dagen. Det började med att Sandra (G, kan förtydligas) väckte upp mig i ottan (i dagen efter ett kvällspass-mått mätta) och slet med mig ut på stan. Där fick jag valla henne mellan olika underklädesbutiker, i jakt på the perfect bra. Vilket påminde mig om att jag själv måste ge mig ut i bh-träsket inom kort. Fast det får bli när jag har fått lön och tillräckligt med tålamod.
Lika kul att umgås med Sandra som alltid i alla fall. Vi ses ju i regel bara en gång i halvåret så det finns alltid nya saker att uppdatera varandra om!

I kväll hade jag en prominent middagsgäst i form av Idamari. Jag hade snott ihop laxcarpaccio till förrätt, linsgryta som huvudrätt och chokladmousse fick avsluta det hela. Allt gick ner. Var ypperligt trevligt att äntligen få träffa även henne igen!

I morgon fortsätter denna kavalkad i damsällskap för mig. Då ska jag hänga med min favorit-vd! Alltså VD. Fast först väntar en, förhoppnings, god natts sömn. Även förstklassigt umgänge tröttar ut en.

Who run the world? Girls!

Två bilder från Kreta som jag tycker väldigt mycket om (och som jag hade tänkt publicera i årssammanfattningen om inte datorn havererat just då).

Platta paket väcker draken till liv

Säga vad man vill om Nelly.com, men de är snabba på att kompensera en för fadäser.
För två veckor sedan beställde jag kappan jag trånat efter och i dag kom äntligen det efterlängtade paketet. Ett oroväckande platt paket.
Mina farhågor besannades när jag slet upp fakturan. Kappan var slut i lager och jag har därmed väntat på ingenting alls.

Jag blev så arg att eld sprutade ur mina näsborrar och i affekt författade ett mejl där det mycket tydligt framkom hur jävla besviken jag var. Som krona på verket avslutade jag med "Vill egentligen skriva en massa fula ord men jag tyglar mig för att inte framstå som ohyfsad", för att de skulle förstå vidden av min jävla besvikelse.

39 minuter senare kom en ursäkt, en förklaring om att de haft tekniskt fel på lagret och ett löfte om 500 kronor att handla hos de för.

Visst, det var väldigt rart av de. Synd bara att Nelly har för bra utbud och jag för lite tid för att shoppa i fysiska butiker. I så fall hade jag beställt något för Nellypengarna och sedan aldrig handlat där mer bara för att bevisa vidden av min besvikelse.

Elektronisk veganpropaganda

Lite off topic såhär i snart mitten av januari men i en av mina julklappar gömde sig en Kindle. Alltså en läsplatta. Ingen touch screen, inget 3G, inga appar - helt enkelt en platta endast anpassad för ändamålet. Precis som jag vill ha det när jag ska läsa mina e-böcker.

Han som gav mig julklappen hade dessutom varit gullig och laddat in Jonathan Safran Foers Eating Animals. Och det trots att julklappsgivaren muttrade något om "veganpropaganda" när han såg min önskelista.

Nu återstår bara att se om boken kan sporra mig att äta mer vegetariskt, vilket faktiskt är syftet med att jag läser den (förutom att Foer är en av mina favoritförfattare).

Egoistiska kossa!

Jag ser nästan aldrig på tv. Inte för att jag har bättre saker för mig utan för att min sambo lagt beslag på fjärrkontrollen...

Sånt som när mig

Har haft en uppfriskande dag ute i en by i inlandet. Skoterpremiär och kaninungegos, hur härligt låter inte det på en skala? Skotern vi fick låna var långt ifrån Yamaha ET-serien som jag är uppvuxen med. Den här hade både elstart och back, och bekvämlighetsmässigt var den som att köra en soffa. Lite mindre sport, desto mera komfort skulle man kunna säga.

Kaninungarna var däremot precis så mysiga och gulliga som jag minns mina egna Stampe, Lille Skutt, Pricken och Bruno från barndomen däremot. Om jag fått tillåtelse hade jag tagit med mig en eller en handfull harpaltar hem.

När vi styrde mot kusten igen insåg jag att hur mycket jag än har tagit Umeå till mitt hjärta känner jag mig än mer hemma så fort jag åker några mil västerut. Inlandet gör mig gott.

Sötnosar x 2

Best of 2011

Tio höjdpunkter från året som var:

Journalistexamen
Efter tre års kamp med studierna, efter tre år av blod, svett och tårar (eller åtminstone alkohol, bakfylla och tentaångest) fick jag mitt diplom och ett lila LTU-band hängandes kring halsen. Utan att förringa själva ceremonin var dock de väntande festligheterna och firandet innan höjdpunkterna. Förutom en ocean av kunskaper och högskolepoäng tar jag med mig människorna jag lärde känna uppe i Piteå ner i graven.

Familjesemestern på Kreta
"How does the air condition funks?" var det första pappa kläckte ur sig när vi kom fram till hotellet i Agia Marina och därmed var ribban för resan satt. Veckan som följde blev en orgie i svengelska, beach volley med tvivelaktiga regler och familjära trakasserier. Och öl.

Magi på Stockholm Stadion
Bara något år efter att jag blev Foo Fighters-frälst mötte jag Messias i skepnad av Dave Grohl, en solig kväll i juni. I hans kölvatten följde fem vise män som lystrar till namnet Band of Horses. Amen.

Att jag undvek att hamna i ungdomslöshetsträsket
Två veckor och en välbehövlig familjesemester (se ovan!) efter examen påbörjade jag mitt sommarvikariat på VK. Kontraktet löpte ut i augusti men jag har på något sätt lyckats klamra mig kvar inom koncernen. Bäst av allt är att jag går till jobbet och känner att jag valt rätt bana i arbetslivet.


En helg ute i obygden
En tidig lördagsförmiddag i april rattade vi bilen från Piteå till Bygdeträsk för att följa upp 2010:s års succéhelg ute i bushen. När vi vaknade upp på söndagsmorgonen och hela gänget knökade ihop sig i en säng kunde jag inte låta bli att le åt det faktum att jag har så fina vänner som ger mig sådana fina helger. Vi måste upprätthålla traditionen!

Årets urladdning under Sonisphere
Efter en grym dag i hårdrockens tecken - med bland annat mina älsklingar i In Flames - peakade festivalen när Slipknot klev på scenen. Globenområdet vibrerar nog fortfarande efter att publikhavet jumpadethefuckup under Spit it out. Spelningen belönades för övrigt med högsta betyg i flera medier och jag har skrivit om hela Sonisphere 2011 HÄR.

Ett mail som ramlade in i höstas
Ämnesraden löd "härligt reportage", men det var inte berömmet som gjorde att det elektroniska brevet kvalar in på topplistan utan konsekvenserna som följde...

Bali och Lombok Ett fantastiskt sätt att fly novemberrusket och en oförglömlig resa.

När det äntligen vankades bröllop
Jag vill att alla mina vänner ska gifta sig. Helst flera gånger och jag skiter högaktningsfullt om det inte har någon att gifta sig med. Bröllop och bröllopsfester är ju så vackert och roligt att gå på. Blev därför väldigt glad när Anja och Hannes bestämde sig för att skrida till verket och jag fick en inbjudan till det hela. Ja, jag är självklart glad för deras skull också! Anjas möhippa var förresten helt awesome den med.

Identitetsbyte
I mars lyckades äntligen en frisör få mitt barr rött och frågan jag genast ställde mig efter färgombytet var varför jag fjantat mig med blekning och brun toning. Kan framstå som en ytlig punkt - men sån är jag!