P3 Guld 2012 - vad hände egentligen?

Har hälsat på Idamari i kväll, druckit kaffe och tjattrat. Alltid lika trevligt att träffa den där tösabiten (var jag nu fick det ordet från?).

Innan det är dags att sova känner jag för att skriva några rader om P3 Guld. Jag undvek medvetet medier och bloggar som kunde tänkas rapportera om galan fram till igår eftermiddag för att jag ville upprätthålla spänningen tills jag väl fick se den själv på SVT Play. Och som mitt västerbottniska hjärta klappade när två Umeåband blev prisade! Inte bara för att jag är patriot, utan för att Syket och Deportees verkligen förtjänade sina statyetter (speciellt de sistnämnda!).

Jag vet inte om det berodde på glädjen över att ovanstående fick priser eller någon typ av söndagströtthet, men det var först när jag sett klart hela programmet som mansdominansen bland pristagarna slog mig. Har folk drabbats av plötslig alzheimers och glömt bort att alla trallade på Jag kommer i våras? Söp svenskarna så hårt under 2011 att vi inte minns att vi dansade oss svettiga till Rebecca & Fiona? Jag säger inte att de som nu vann inte förtjänade sina priser (även om L-Wiz gått mig helt förbi?). Jag säger bara att Maggio och Rebecca & Fiona hade förtjänat priserna så mycket mer.
Om inte annat visade de ju det under själva galan:

Föredömlig inledning på galan.

Uppfriskande med politiska statements i scenframträdanden på bästa sändningstid.

I övrigt var årets p3 Guld en lam tillställning, åtminstone sett från tv-soffan. Salem var för tillknäppt i sin roll som programledare, artisterna såg uttråkade ut där de satt i publiken och inget tacktal kom ens i närheten av Fever Rays under galan 2010.