Mer Motorvecka

Innan jag avvecklar dagens verksamhet vill jag bara strössla bloggen med fler fina bilder från i lördags. Tror minsann att jag måste dra ihop fler temafester här framöver! Är så himla kul att se känt folk i ny tappning.

Pinglorna VD och Emma.

Jag börjar undra om detta är Sandras arbetskläder för hon kom i princip direkt från jobbet och var ändå såhär uppstyrd.

 Har jag sagt att jag har en väldigt het pojkvän? Om inte: Jag har en väldigt het pojkvän.

Var tvungen att posera med cykeln likt förra året. 

Och så provcyklade vi systrar, medan vi fortfarande var i "kördugliga".

Förra veckans fångst

I torsdags for vi ut på en uppfriskande liten fisketur. Jag gillar verkligen att fiska, men gör det för sällan. Torsdagens tripp var precis i min smak: Relativt kort med två fångster. Mitt tålamod är väl ungefär som en treårings. Får jag inte napp men jämna mellanrum blir jag rastlös. 


Dessutom fick jag dagens största abborre! Titta hur nöjd jag var:

Johans första firre var desto mindre, ändå blev han stolt som en tupp. Spana in storstadsgrabben liksom:

Dress code: Rockabilly

I lördags kletade männen brylkräm i håret och vi kvinnor knöt snusnäsdukar runt skallen. Vi slösade med eyeliner samt läppstift, klädde oss prickigt och grannt - allt för att tolka rockabillystilen så gott vi bara kunde. Temat för festen var nämligen just rockabilly. 
När folket började droppa in till VD imponerades jag över hur fina alla var! 


Trevligt hade vi dessutom. Vi åt och drack, surrade och tog en massa bilder. Jag hade som sagt konstruerat ett quiz - även det på rockabillytemat - och jag blev ännu en gång imponerad. Denna gång över hur duktiga alla var. Var lite rädd att quizet skulle vara för svårt, men jag hade visst underskattat mina smarta vänner. 


När mörkret började falla begav vi oss ner till öltältet på stan. Tyvärr inte i en blänkande jänkare men väl i Robbans fullt dugliga Passat. Där stötte jag på flera kända ansikten jag inte sett på länge, vilket förstås var trevligt även det. 
Som ni kanske redan misstänker var det en förträfflig afton.

Finskorna fick förstås åka på, kvällen till ära. Vid midnatt hade mina pjäser dock gjort sitt och de byttes ut mot ett par bekvämare varianter.

Sista handen (händerna!) läggs på looken. Var ett jäkla fixande framför hallspegeln.

Åh, vad jag gillade Lisas utstyrsel i lördags!

Rockabilly-looken passade karl'n min som handen i handsken. Som ni säkert ser blev jag som kär på nytt...

Ett praktfullt par, minst sagt. Simon hade gått all in och (halvt) rakat av sig skägget innan festen.

Givetvis var vi tvungna att ta ett gäng gruppbilder. Bland annat den ovan, som i princip var den enda där någon inte blundade...

Emma ville inte spöka ut sig men var förstås fin ändå!

Tjejerna basade över grillen - precis som förra året.

Team Simon-VD-Julia var segervissa under quizet. Och ja, de vann faktiskt.


Har flera bilder till från i lördags (och från resten av Lse-vistelsen, för den delen) som jag vill visa. Fast det får jag nog lov att göra i framtida inlägg för att inte kväva er med bilder...

@ Motorveckan

Hej hej hallå! Jag har inte upphört existera - har bara långhelg och spenderar den i Lycksele där det råder Motorvecka. 

Så fort jag konstruerat färdigt ett quiz till kvällen ska jag förbereda mig inför vår rockabillyfest. Höres!

Sommarängsöl

Svängde förbi favoritaffären (skoja!) efter jobbet och införskaffade några öl inför den stundande långhelgen. Nog för att jag kommer bli "tvungen" att besöka Lyckseles utplockade Systembolag, men 1664 Blanc kan jag inte vara utan!


När Johan introducerade mig för denna veteöl i vintras föll den mig inte alls i smaken. För söt tyckte jag, som inte är något fan av just söta drycker. Nu verkar mina smaklökar ändrat tycke.
Snubben som satt i kassan idag berömde förresten mitt ölval. "De smakar som en sommaräng", påpekade han. Jag är villig att hålla med.

Snart är den jobbiga veckan över

Bläääääööööuuh. 
Så känns det nu, på ett ungefär. Så nu vet ni det. 
Återkommer när åtminstone u:en och ö:en försvunnit ur sinnesstämningen. 

He ä ba å kör på!

Äntligen helg! 
... synd bara att det är min arbetshelg. Fast som kompensation får fyra dagars ledighet nästa vecka, så det är bara att bita ihop och köra på. Är faktiskt förvånansvärt pigg för att vara fredagskväll - kanske för att jag intalat hjärnan att det inte är läge att koppla ner riktigt än?

Piggheten till trots ska jag nu dyka ner bland lakanen. Senaste numret av Filter väntade på köksbordet när jag kom hem och jag har därmed excellent kvällslektyr att plöja. 

Double rainbow

Kvällens måla naglarna-session inleddes med att jag tog fram ett becksvart lack och sedan utmynnade den i detta..? 
Fast resultatet blev ju så mycket roligare än vad jag först planerat. Jag känner mig som fem år på nytt!

Hönshuset vid Kärleksviken

För några år sedan fick jag höra att det kinesiska tecknet för "kvinnor" var detsamma som för "hönsgård". Antagligen är det en myt skapad av någon putslustig prick som vill raljera kring kvinnor i grupp. 
Fast just igår började jag tvivla på om det inte stämmer ändå. Vi var ett gäng tjejer som träffades vid Kärleksviken intill Nydalasjön för att grilla och jävlar i min låda vilket kackel som uppstod! Det ekar nog fortfarande där borta efter vårt surr. 


Hur som helst var det väldigt roligt kackel och en väldigt trevlig kväll.

"Hönsfarmen"

Kvällen var för övrigt också väldigt vacker.

Så firar vi lillörda'

Alldeles nyss roade jag och Johan oss med att räkna pengarna i våra spargrisar. Det vill säga i min spargris och Johans Big pack-låda. Min myntsamlingen bestämdes till futtiga 469 kronor. Jag betalar nästan aldrig med pengar och får därmed aldrig heller växel. J:s imponerade samling värderades däremot till 3 469 kronor! Många bäckar små, som man brukar säga. 


Nu är bara frågan - vilken typ av skönhetsoperation får man för 469 kronor?

Bilder av Piteå

När vi var så nära Pite havsbad i fredags att vi nästan kunde känna lukten av engångsgrillos och semesterande norrmän blev vi stående vid broöppning över Pitsundet. Dock inte mig emot! Det var lite Inception-känsla över att se en asfalterad väg på högkant. 

Väl på hotellrummet väntade ett dignande fruktfat och två små flaskor champagne. 

I lördags hade jag en mini-guidetur för Johan runt mina gamla hoods. 

Och på kvällen, efter äventyrsgolfsspelande och god middag, tog vi en blåsig och kall strandpromenad.

Johan passade på att demonstrera sin enastående kasta macka-talang. Jäklar, vad vi skrattade sen när vi upptäckte "låt inte dina barn kasta stenar i vattnet-skylten" vid strandkanten.

När det tillslut var dags att åka hem gjorde vi oss ingen brådska. Vi stannade fyra gånger på hemvägen, bland annat i Byske.

Där poserade jag lite sött vid älven och håret lockade sig i pannan. 
The end.

Glufs-gott

I dag slängde jag ihop pasta med en medelhavsinspirerad tomatsås samt advokadoröra (att ha som smörgåspålägg) till middag. Helt vegetariskt, för att väga upp för allt kött jag proppar i mig. Och för att det är jäkligt gott, förstås!  
Avokadogeggan var så pass god att jag måste göra mer innan jag går och lägger mig. Glufs! sa det bara under middagen och så fanns ingenting kvar till morgondagens matlåda.


Recepten har jag förresten hittat på två bloggar (här och här). Eftersom jag käkar kött av ren slentrian men vill äta mer vegetariskt älskar jag att upptäcka enkla, goda vegorecept. Någon som har tips på bra bloggar eller kokböcker som erbjuder det?

En lite slafsig mitt i maten-bild får illustrera kvällens middag.

Underbart är kort

Nu är jag hemma igen efter minisemestern! Vi har ägnat helgen åt att göra ingenting speciellt. Så himla skönt. 


Fast det är klart, jag har också hängett mig till att vara otroligt kär.

Nostalgitripp

Ikväll bokade jag och Johan en minisemester. Till Piteå. Vi åker imorrn, direkt efter jag slutat jobba och jag ser verkligen fram emot en helg i kära Norrbotten! Fast lite konstigt känns det allt att semestra i min före detta hemstad. 


När vi hade bestämt att vi skulle åka till Piteå började min hjärna, nästan omedvetet, visualisera hur allting ser ut där uppe. För mitt inre vandrade jag i mina gamla kvarter, strosade runt centrum och besökte hemtam terräng. 
Tänk att jag snart kanske befinner mig på alla dessa platser - fysiskt - igen, över ett år senare. Lite konstigt som sagt. Och kul!

Sista bilden av mig i Piteå innan jag flyttade den 3 juni i fjol. Oj, vad jag grät den dagen!

Mitt före detta hem. 

När jag fnissar för mig själv

Mitt humör pendlar både snabbt och kraftigt. Ja, när jag tänker efter är det nog det en underdrift. Jag känner mig nedstämd oftare än vad jag vill ge sken av, blir lätt sur i vissa perioder och mitt temperament ska vi inte tala om - även om jag lärt mig tygla det helt okej på senare år. 


Fast allt som oftast är jag nog ändå glad. Stundvis på ett överdrivet sätt, utan egentlig anledning.
Idag har nog varit en typiskt gladdag. Alternativt har jag bara varit lättroad. Jag har nämligen fnissat högt för mig själv flera gånger enbart för att jag tänkt på roliga episoder. Till exempel har jag fnittrat till vid tanken på att en fotograf bröt upp mitt skåp på jobbet med en hammare idag, eftersom en annan sommarvikarie råkat låsa in mina saker. 
Jag började även skratta för mig själv när jag läste en statusuppdatering på Facebook om filmen Kopps. När tankarna gled in på roliga citat ur filmen kunde jag inte hejda mig. 
Och av någon anledning kom jag att tänka på en sak som VD bara berättat för mig, som jag inte upplevt själv, om när de skulle ha fest med tönt-tema men en tjej hörde fel och kom utklädd till tant. Så hysteriskt roligt!


Där har ni en inblick om vad som försiggår i min hjärna om dagarna. Tycker ni jag låter knäpp är det en himla tur att jag inte delar med mig av det som rör sig i skallen oftare.

Bread built this booty

Jag kommer aldrig - och sanna nu mina ord - aldrig hoppa på LCHF-tåget. Anledning? Jag älskar bröd alldeles för mycket. Allra helst hembakat, fortfarande ugnsvarmt bröd. Att moffa i sig det, med smältande smör och doften av nybakat hängandes i luften... Hög åh, så gott-klass på det.


I kväll har jag både bakat och njutit av mumsigt morotsbröd. Receptet har jag "fått" från Underbaraclara och du finner det här. Och trots att det inte är LCHF-godkänt är det ändå helt okej nyttigt. 
Om du nu skulle bry dig om det.     

* Rubrikraden klämde jag faktiskt ur mig verbalt för en stund sedan då Johan berömde min rumpa. Kändes liksom passande att säga när vi just kvällsfikat.

Tisdagar har tendens att bli min nya favoritveckodag

Vilken dag det har varit! Upp som en pannkaka och ner som en sol, eller nåt. Översatt betyder det att när jag vaknade i morse var jag högst motvillig till att kliva upp. Och när jag masat mig upp ur sängen möttes jag av ett får i spegeln (resultatet av att lägga sig med blött hår).
Därefter har dagen sakteligen blivit bättre och bättre. Först genom att regnet började falla först efter att jag kommit till jobbet och därefter för att arbetseftermiddagen blev intensiv - älskar när det är mycket på jobbet emellanåt. 


Men dagens verkligen crescendo nåddes när jag slöt upp med Ewa för  middag. Visserligen var vi lite väl optimistiska när vi trodde att det skulle finnas lediga bord på TC. Trots att det råder tisdag och regn var det fullbokat. Men sällskapet och maten var minst lika gott på Lottas! Likaså vinet. Nu ska jag gå till sängs och hoppas att jag sover bort det sistnämnda. God natt!

En relativt omotiverad bild för att fylla avsaknaden av foton.

På latsidan

I lördags var jag ute och sprang för första gången på två veckor. Japp, det är sant. Jag har legat på latsidan.
Det vore lätt att ursäkta det (för mig själv) med att jag har jobbat och inte haft tid. Fast sanningen är att löplusten jag kände i början av sommaren är som bortblåst. Jag är inte motiverad att ta mig ut i spåret helt enkelt. 


Då jag sprang i lördags var jag inte heller motiverad när jag väl tog mig ut. Det ledde till att jag sprang fort som fan sista biten för att få det "bortgjort", vilket i och för sig var bra. Då. Nu, två dagar efteråt, har jag fortfarande ont i benen. Jag är så stappelbent att man knappt kan kalla det träningsvärk - snarare likstelhet. 


För att komma till bukt med motivationsproblemet söker jag just nu träningssällskap. Har lagt ut en förfrågan på Facebook, men inte fått något napp. Funderar starkt på att ta till plan B nu: Att ställa mig vid ett vältrafikerat löparspår, kasta mig runt benen på första hurtbulle, vräka omkull hen och sedan be snällt om att få göra sällskap. 


Ja. Så får det bli. Snart är jag igång igen. 

Grillrök och grannfejd

En härlig sommarkväll avlöstes av ytterligare en. Igår kom nämligen VD på besök och vi grillade, spelade kort och åt efterrätt ute i den varma aftonen. Vi passade också på att sprätta en till flaska Nvy och Johan blandade suveräna mojitos. 


Tyvärr uppskattade en granne inte det hela lika mycket som vi. Helt plötsligt kom denna äldre herre ut på sin balkong och skällde för att vi "grillade varannan kväll på vår stora samling grillar och röken letade sig alltid in i hans lägenhet". Jag befann mig (turligt nog, kanske) på damrummet när han levererade denna åthutning, men VD och Johan upplyste honom om att vi minsann inte grillar så ofta som han påstod och att vi faktiskt bara äger en grill. Johan lovade även att vi skulle flytta grillen längre ut på gräsmattan nästa gång. Provokatören inom mig får däremot god lust att grilla ännu närmare balkongerna hädanefter... Blir less på äldre personer som riktar allt sitt agg mot oss yngre samtidigt som de inte vågar säga till jämnåriga grannar som också (i det här fallet) grillar. 


Nåväl. Förutom den händelsen var det mycket trevligt. Fast jag blir lite trött (!) på att jag är utmattad hela tiden numera. Kände mig som världens tråkigaste när jag somnade i soffan vid 1-snåret med ett glas rosé i handen. Dessutom blev det väldigt blött i soffan.
Ifall någon sitter inne på ett bra pigghetstips får den gärna dela med sig.

Igår var det jag som tog makt över grillen. Chipotlemarinerad fläskfilé fick bli kvällens huvudrätt!

I brist på färska jordgubbar slängde jag ihop en blåbärspaj. Tillsammans med lokalproducerad glass blev det riktigt mumsigt!

Mätta och belåtna!

... och så lite klädsamt konstiga.

Opium för en skofetischist

Din Skos sortiment har återigen börjar falla mig i smaken. Förra månaden köpte jag ett par enkla - men snygga! - skinnsandaler där och härom dagen slog jag till på leopardplatåer i samma butik. Nyss hittade jag dessutom en kombination av dessa - ett par platåsandaler - som jag vart himla sugen på. 
Men nej, någon måtta får det allt vara. 

Jag ska faktiskt försöka hålla fast vid mitt inofficiella köpstopp - men det är något visst med schyssta skor... 

I denna ljuva sommartid

Åh, underbara sommar! Ge oss fler dagar som denna! Helst under kommande helger, om jag får lov att önska. 

I kväll har vi firat att Johan numera har semester med en greksallads-/passionvins-/jordgubbspicknick på Bölesholmarna. Vädret var så härligt och aktiviteten så mysig att jag till och med glömde bort att vara bitter för att jag själv inte får någon semester. 

Hemmasnickrad grekisk sallad i världklass.

Ett hett sommartips: NVY:s mousserande passionfruktsvin. Söt och syrlig på samma gång och alldeles, alldeles underbart god. 

Hjärtat mitt. Så fin!

Att ha en grön oas så nära är en ren ynnest.

Tre till!

Trodde ni att jag hade visat nog med kobilder för den här gången? Då känner ni inte mig! 
Har man varit på besök i kohimlen måste det såklart uppmärksammas med en oanständig mängd bilder (att jag inte har gjort något spännande sen i tisdagskväll spelar förstås också in...).

Bildbevis: Mina starka känslor för korna var besvarade.

Av alla söta kalvar var den här raringen min favorit.

Så himla fina!

Uti hagen

Vilken drömsommarkväll det här blev! Solen har skinit och jag har hängt i en kohage, omgiven av en massa kor.
Jag har klappat djuren, blivit stångad av kalvar, fått mina kläder halvt uppätna, jeansen rentvättade (?) av sträva tungor, trampat i koblajor. Och hela tiden har jag njutit av alla dessa fantastiska ögonblick. 


Man kan väl lugnt säga att jag fått min kokvot uppfylld. Åtminstone för några dagar framöver. Åh, vad jag är sugen på att skaffa mig ett eget boskap att gosa med så ofta begäret sätter in!

En högst befogad skylt, kan jag lova. Det var minsann inte lätt att stå på benen när busiga kalvar buffar en i rumpan.

Två dagar gammal - kan man bli mycket sötare?