Inte så fotogenik kanske, men jävligt god!

Idag vankades det söndagsmiddagarnas söndagsmiddag: Palt! 
Det var faktiskt första gången jag lagade palt utan min käre fars vakande ögon. Men det gick faktiskt fint även nu när jag istället teamade med Johan – och det trots att vi saknar både hushållsassistent och en riktig paltgryta. Något lösa i ytterhöljet blev paltarna möjligtvis och lite för lite salta för min smak (jag vill ha min palt salt som Döda havet), men det rättar vi till nästa gång. Då ska de banne mig smaka perfektion.

Gav mig även på att fota middagen, men insåg snabbt att denna norrländska läckerhet inte gör sig speciellt bra på bild. Speciellt inte när man som jag äter palt utan lingonsylt. 
Paltfotandet fick mig förresten att minnas tillbaka till när jag som liten deltog i en tävling där man skulle rita sin favoritmat. Jag ritade en grå klump med tillhörande pratbubbla där det stod "Jag är en palt!". Och tro ni på fasen att jag faktiskt vann tävlingen! 

Det skulle vara roligt att se hur överjävligt fula resterande tävlingsbidrag var.