När mina planer för dagen inte blev av drog jag istället till gymmet – för första gången på över tre månader! Det kändes lite motigt att köra benövningarna 3x30 repetitioner, jämfört med de 3x8 jag brukade köra, och dessutom lite skämmigt att köra med så lätta vikter. Fast framför allt kändes det bra att vara tillbaka!
Jag hoppas verkligen att mitt knä blir bra snart, det är mitt mål just nu. Det och att återfå min kondition.
Fuck beach 2013, säger jag bara! Av mitt sociala medier-flöde att döma kommer det ändå finnas tillräckligt med magrutor på stranden i sommar. Jag bidrar gärna med lite mångfald med min inte-så-tränade-kropp. Så länge jag min rehabilitering går åt rätt håll och jag snart kan börja springa är jag nöjd.
(Ja, jag har kommit på bättre tankar sedan jag skrev det här inlägget.)
Från mitt cykeläventyr i fjol. Snart gör jag (förhoppningsvis) om det igen – men denna gång med förträffligt sällskap.
5 kommentarer:
Åh, jag hoppas vi kan utföra vår cykeltur snart! Ska bli så spännande att se hur lång tid det tar och hur baken mår efter 13 mil. Jag tror den klarar sig fint, får se hur fel jag har:) Hur som helst tror jag att vi får en bra dag - särskilt om vädret sköter sig!
Mami: Det hoppas jag med! Och det ska vi också! :)
Jag tyckte inte alls det kändes så farligt i rumpan efteråt. Värre var känningarna i låren.
vilken mästerfotograf :)
Limpan: Eller hur! Jag blev ju helt suddig på bilden :P
Limpan: Eller hur! Jag blev ju helt suddig på bilden :P
Skicka en kommentar