Vi hade ju i alla fall tur med allt annat än vädret

Den årliga rockabillyfesten i lördags blev himla lyckad, de många missödena till trots. När klyftpotatisen varit inne i ugnen i mindre än tio minuter drabbades halva Lycksele av strömavbrott. Till en början väntade vi tålmodigt på att elektriciteten återkomma, men till slut fick vi erkänna oss besegrade av åskvädret. Det var bara att ta ut de bleka, ljumna pärena och packa in de i foliepaket istället. 
När det sedan var dags att grilla de tre gigantiska foliepaketen med potatis samt kött motsvarande halva Lycksele djurpark i kvantitet insåg vi att det skulle behövts minst två grillar till. Så dags att komma på det då. Men vi lät oss inte nedslås av detta heller utan försökte organisera tillagningen så bra som möjligt utifrån de förutsättningar vi hade. 

Mitt i detta utbröt regnet. Och det var inte bara några droppar som föll – nej, himlen öppnade sig och vi fick ta skydd under familjen VD:s batteri av paraplyer. Där stod vi, skyddade mot det blöta som föll från skyn men mitt i ett väldigt rökmoln. Det var bara att skratta åt eländet. 

Och där slutade faktiskt missödena och kvällen blev snudd på succéartad. Maten smakade bra (med undantag de blekljumna klyftpotatiserna), alla verkade glada, festdeltagarna imponerade i vårt quiz och Lisa bjöd på felstavningen "suspecas" ("suspicious") som vi fick garva rått åt. 
Dessutom tog jag det utmärkta beslutet att lämna klackarna hemma när vi väl skulle dra in till stan, till fördel för de kanske inte lika snygga men ack så bekväma Conversen. Vilket i sin tur innebar att jag kunde dansa vild bugg med Johan och få komplimanger för hur duktiga vi var.

Ja, ni hör ju! Fin kväll det där, lördagskvällen.

Bilden av svensk sommar.

Det finns fasen inget snyggare än bilder när man har mat i munnen...