Cykeläventyret stundar

Äntligen tycks min och mammas nätta cykeltur bli av! På lördag morgon bär det av mot Lycksele – 13 mil på sadeln genom inlandets skogar, precis som i fjol. Fast denna gång tycks det bli en liten annan rutt. Fem kilometer längre är den till och med, men utan sandstrandsliknande, skumpiga vägomläggningar. 
Och framför får jag ju sällskap längs vägen denna gång. Vilken ynnest att inte behöva kämpa mot den tristessbringande asfalten själv. 

Nu håller jag tummarna för att det där halsontet som ligger och trycker långt ner i svalget inte bryter ut innan lördag. Då blir jag faktiskt arg! Håll en tumme eller två för mig ni med vettja, det skadar nog inte. 

Ett besök för att stilla min djurabstinens

Igår hälsade jag och VD på djuren på Holmsunds tropikhus! 
Vi spanade in häftiga ormar, fläckiga ödlor, urgulliga apor, sega sköldpaddor, feta paddor, slemmiga snäckor, håriga spindlar och en massa annat kul. Och så fick vi även uppleva närkontakt med Pelle, en väldigt rar kungspyton. Efter det mötet blev både jag och VD väldigt sugna på att ha en egen orm slingrandes i våra respektive hem... 

Men eftersom djur gör sig bättre i bild än i text (fast allra bäst är de förstås i fysisk form!) kommer här några foton från gårdagen. Obs! Orm- och spindelkänsliga läsare gör klokt i att inte scrolla nedåt.

Denna tigerpyton var verkligen en-orm (höhö)!

Marmosetterna blev verkligen en storfavorit hos undertecknad. Varje rörelse de gjorde var så gullig!

Schysst tjockis-ödla.

När VD mötte Pelle. Love at first sight. 

Jag upplevde samma känsla. Alltså, ormar är ju för underbara!

Kelade även med en jättetusenfoting. Antagligen slemmig, men mättande? Fast jag åt den förstås inte.

Mitt drömdjur när jag var liten: En fågelspindel! Barn har ju sina idéer...

Pappa har länge tjatat om att köpa en fransk vädur, eftersom han vill ha en "rejäl kanin". Nu vet jag vad jag ska föreslå honom istället: En belgisk jättekanin. 

Det kanske är svårt att få grepp om denna individs storlek utifrån bilden, men jag lovar – hen är GIGANTISK.

Det är allt ett fint datum, 22 augusti

I går firade jag och Johan två-år-sedan-första-dejten. När vi på riktigt blev tillsammans vet ingen av oss (hur vet man egentligen det när man lämnat fråga chans-stadiet?), men 22 augusti har åtminstone jag lagt på minnet. 

Det trodde jag minsann inte den där måndagskvällen för två år sedan, att personen jag då träffade helt förutsättningslöst skulle visa sig vara en helt fantastisk människa som jag dessutom skulle vilja bo under samma tak som så småningom. 

Imorse när jag slog upp ögonen var Johans ansikte det första jag såg, bara några centimeter från mitt eget. Att vakna upp till det gör mig lycklig. 

En helg hemma hos Emma

Jävla (S)AS. Inte nog med att de lyckades paja min söndagskväll genom att skjuta upp avgången 4,5 timme. Min gårdag blev också förstörd, eftersom jag kom hem 02.26 igår natt och därmed inte fick sova så många timmar... 

Fast hur jäklig hemresan än blev var det värt det i slutändan. För helgen i Jönköping var så himla, himla kul!
Hade tagit ledigt i fredags för att åka ned och väl framme på resecentrumet möttes jag upp av Emma – min kära före detta granne, klasskompis och (även nu för tiden) vän. Efter lite alone time med henne anslöt sig även André till vår lilla skara. Precis som Emma blev jag vän med honom när vi pluggade tillsammans i Piteå och vi träffas tyvärr också alldeles för sällan. 

Efter att vi tagit igen lite tid tillsammans, bara vi tre, var det Emmas födelsedagsfest som stod på schemat i lördagskväll. Hon hade ordnat en riktigt bra tillställning med en skön mix människor, smarrig plockmat och en smart lära känna varandra-lek. Fastän folket på festen var från tre olika delar av Emmas liv blev vi direkt tjenis och den där stelheten som annars lätt kan uppstå gick lyckligtvis förlorad. Bra jobbat där, Emsegumsan! 
Senare på kvällen väntade förstås krogen. Det var trevligt sådär som krogvistelser ofta är. Svettigt, stimmigt, men ändå inte riktigt lika roligt som förfesten. Fast jag fick träffa nåt original i alla fall och då är jag nöjd. 

Nu hoppas jag att Emma och André behagar komma och hälsa på mig här uppe i Umeå. Vill så gärna visa dem hur jag har det här – och förstås träffa de så snart som möjligt igen... Tror banne mig att jag ska börja tjata på dem redan imorrn. 

Jag lämnade kameran hemma i helgen, så när jag fick syn på en vimmelfotograf på väg hem från krogen haffade jag honom skyndsamt och tvingade honom ta en bild på mig och Emma. Ville ju ha nåt fotobaserat minne med mig från vistelsen. (Och nej, det var ingen som gav Emma en rak höger i födelsedagspresent. Det är bara någon märklig skugga som spelar under hennes öga.)

Purple sweat

Nu har jag äntligen lila hår! Åtminstone till hälften. 
Är jättenöjd över de färgglada hårtestarna, dels för att jag länge velat göra någon liten förändring i väntan på att jag kommer på någon mer drastisk frisyr att klippa. Dels har jag aldrig svettats snyggare än nu. 

När jag var på gymmet ikväll skapades purpurfärgade rännilar längs halsen. Mycket fint. Lite som det där regnet Prince sjunger om fast med fränare odör, tänker jag mig.

Och på tal om träning och musik – har ni hört Lady Gagas nya låt Applause? Jag råkade nästintill köra den på repeat under crosstrainersessionen. Så himla catchy och oj, vad jag gillar!

2 x 2,2

Visst är det roligt på sitt sätt att vara tillbaka på jobbet efter semestern, uppleva en mer strukturerad tillvaro och allt det där som alla ger uttryck för när ledigheten är slut. Men – vilken tid arbetet tar i anspråk! Det har jag kommit till insikt med efter mitt blygsamma uppehåll från skrivbordet. 
Förutom middag och tandborstning hinner jag i princip bara med en sak mellan jobbdagens slut och nattsömnens inledning. Jäkligt trist, speciellt nu när jag vill ta till vara på den korta tid som återstår av sommaren. 

Likväl har jag lyckats göra en del skojiga saker sedan sist jag bloggade. Såsom att ta en kaloristinn fika i solskenet med Rebecka, Emma och Elvira. Och en påföljande middag i kvällssolen med de två sistnämnda. 
Vi (jag och Johan, alltså) har också fått adoptera en katt tillfälligt. Det tarvar dock ett helt eget kapitel. 

Sedan har jag även gjort något högst efterlängtat – börjat löpträna! Förvisso bara 2,2 kilometer vid två tillfällen, eftersom min sjukgymnast endast ordinerat mycket korta rundor. Men ändå. Att få susa (nåja) 2,2 kilometer fram är tillräckligt förlösande och berusande för tillfället. Dessutom tycks det vara fullt tillräckligt för att jag ska ådra mig en jävulsk träningsvärk i framsidan av smalbenen. Det fick jag smärtsamt erfara igår. 

En obekväm erfarenhet rikare

Har ni någon gång försökt kissa från en båt? Och nu riktar jag frågan mot er som begåvats med en mutta. Jag försökte mig på detta konststycke i torsdagskväll och det var INTE roligt. Det såg säkert mycket roligt ut, men där och då upplevde jag den där penisavunden som Freud snackade så mycket om. 

Fast nu var det inte det jag skulle skriva om egentligen, utan att vi var ute och fiskade längs älven i torsdags. Och förutom kissa från båt-erfarenheten tog jag med mig tre abborrar hem. En uppdragen av mig, två av Johan. Vi fick faktiskt ännu fler firrar, men dessa hade vi godheten att släppa tillbaka. 
De som vi valde att behålla rökte Johan igår kväll och sedan intog vi de som kvällssnacks på balkongen. Inte riktigt lika gott som chips, men klart mumsigt!