Äntligen tycks min och mammas nätta cykeltur bli av! På lördag morgon bär det av mot Lycksele – 13 mil på sadeln genom inlandets skogar, precis som i fjol. Fast denna gång tycks det bli en liten annan rutt. Fem kilometer längre är den till och med, men utan sandstrandsliknande, skumpiga vägomläggningar.
Och framför får jag ju sällskap längs vägen denna gång. Vilken ynnest att inte behöva kämpa mot den tristessbringande asfalten själv.
Nu håller jag tummarna för att det där halsontet som ligger och trycker långt ner i svalget inte bryter ut innan lördag. Då blir jag faktiskt arg! Håll en tumme eller två för mig ni med vettja, det skadar nog inte.
3 kommentarer:
Varför kämpa ensam när man kan vara två?! Ser fram emot morgondagens äventyr Anna! Nu håller vi tummarna för att vädret, hälsan, vägen, fordonen mm uppför sig som VI vill. Upp till bevis om våra rumpor är vältränade så de håller hela vägen :)
Lycka till! Ni har väl hjälmar på? Håller tummarna för att halsen sköter sej! TA en Fireball ikväll! ;)
Lycka till! Har du någon möjlighet/ork att svara i mobilen under dagen tro? vill höra vart du är så kanske man möter dig o motiverar dig ännu mer på sluttampen :)
Skicka en kommentar