Just nu är jag arbetslös och har spänningshuvudvärk. Jag vet inte om det är dåligt eller välbehövligt att vara "ledig" när skallen börjar spränga så fort man varvar ner. Jag vet bara att det är skönt att ha några dagar med ett tomt schema efter att, likt förra veckan, ha jobbat sju dagar i sträck.
Men på torsdag, då gör jag i alla fall ett arbetspass. Och sedan på fredag åker jag ner till Uppsala för att hälsa på Thiger – hurra!
Ikväll har jag varit på gymmet. För första gången på jagvetintehurlänge hade jag träningssällskap. Fast när jag väl fick med mig träningssällskap blev hen illamående redan i inledningen av passet och var tvungen att åka hem efter halva. Typiskt. Även om jag reder mig själv på gymmet saknar jag att ha någon att dra dit med emellanåt.
Är det något jag önskar mig i julklapp så är det en träningskompis!
3 kommentarer:
så jävla obiff är du ju då inte.
Tar jag mig in på skolan så är jag gärna den julklappen, då jag själv skulle behöva det! Någon som sliter med sig en dit :)
Är kattor välkomna på gymmet?
Smilla vore väl i så fall en bra träningskompis med tanke på hur energisk hon är ;)
Robban: Nja, är väl snarare råbiff som strävar efter lite mer tuggmotstånd ;) Tar du dig in så får vi absolut börja träna ihop! :)
Mami: Hon är inte så stark, men vi kan nog alltid börja löpträna ihop :)
Skicka en kommentar