Mina önskningar slog in!

Jag fick precis vad jag önskade mig inför denna högtidernas högtid: En lugn, härlig och mysig jul. Därtill uppesitterkvällsbastu, sockertrippar, vitt på backen, en drös fina julklappar, Karl-Bertil Jonsson på tv och att omges av människor jag tycker väldigt mycket om. 

Det här var den första julaftonen som jag inte firade tillsammans med mitt kött och blod. Visst saknade jag mina kära syskon och föräldrar, men det kändes helt naturligt och bra att vara med Johans familj också. De har ju faktiskt blivit min familj med. 
Sedan, på juldagen, åkte jag faktiskt till Lycksele för att träffa de mina. Och så hamnade jag förstås på hotellets hemvändarfest, fastän jag sagt att jag inte skulle gå dit. Bortser man från en irriterad inledning på kvällen – där folk som tycktes ha ersatt hjärnan med julskinka höll på reta gallfeber på mig – var det en väldigt rolig kväll. För bortom julskinkshjärnorna fanns en hel hög trevligt folk jag inte träffat på ett tag och vänner som jag träffar rätt ofta och som är väldigt kuliga. 

Ja, ni hör ju. En helt ljuvlig jul har jag haft. Är faktiskt lite ledsen över att den redan är över.