Skrivolust och löparglädje

Jag har drabbats av en jäkla skrivolust på sistone. Det är nackdelen med att jobba med ens stora intresse, när arbetsdagen tar slut är mitt begär att formulera mig tillfredsställt. Det känns nästan som orden tagit slut, fastän jag har personliga tankar och upplevelser att dela med mig av. Fast jag känner att andan börjar falla på igen – och jag hoppas verkligen att den gör det. Hoppas också, lite i smyg, att någon annan tycker det vore skoj om jag uppdaterade mer..?

Ett annat intresse jag omfamnat desto mer på slutet är löpningen. Eller lunkandet, kanske är en bättre benämning. Nu är det bara drygt två veckor kvar till Göteborgsvarvet och jag känner mig inte alls redo. En illa tajmad förkylning för några veckor sedan förstörde min masterplan och jag känner mig lite nervös för hur det ska gå. Jag försöker dock gasa på såhär på sluttampen och hoppas att det bär vägen. 
Ikväll testade jag IFK Umeås grupplöpträning och det var så himla bra! Jag fick lite teori, därefter draghjälp av att springa i (stor!) grupp och slutligen banan och kexchoklad. Allt detta för det facila priset gratis. Dit kommer jag tillbaka igen! Och till helgen ämnar jag att testspringa en halvmara för att se om höfter, knän och psyke håller. 

Alla borde faktiskt ge löpning en chans. Åtminstone en tvåkilometersrunda i sakta mak. Jag tänker aldrig så mycket och så fritt som när jag är ute och lunkar. Kunde jag skriva samtidigt som jag gör det, då jäklar hade denna blogg varit fylld med betraktelser.