Mitt senaste favoritfotoobjekt är tyvärr ganska svår att fånga på just bild. Så fort kameran åker fram ska hon trycka nosen mot linsen, vifta avvärjande med tassen eller helt enkelt kuta iväg.
Men för några veckor sedan, då var faktiskt jag snabbare än Smilla. Här är tre (urgulliga, om ni frågar mig) bilder från den söndagsmorgonen:
2 kommentarer:
Jättefina bilder på det lilla monstret - förlåt jag menar förstås det förtjusande barnbarnet:)
Mami: Att vara ett monster och samtidigt förtjusande behöver väl inte vara så motsägelsefullt? :D
Skicka en kommentar