Bästa veckan i Lycksele

Motorveckan var det, ja. Denna glada, roliga, sjudande och berusande (i dubbel bemärkelse!) Lyckselehögtid när hela stan lever upp x 10. Den har verkligen blivit obligatorisk. 
I år skippade vi dock vår traditionella rockabillyfest, men det blev inte mindre kalas för det! Vid sidan av festerna försökte jag denna omgång intressera mig mer för arrangemangen som inte innebar öldrickning. Lyckades bocka av veteranmaskeraden Con Cour de Charme och bilutställningen Yankee Cars and Classics. Trevliga arrangemang båda två, om än det var lite för hett att traska runt å kika på bilar i lördags... Såg även lite av skotertävlingen på vatten, om än på avstånd. 

Som alltid kändes det snöpligt att vakna upp i söndags och inse att Motorveckan var över. Fast också lite skönt – min stackars gamla kropp pallar inte riktigt en fyrdagars längre, hur kul det än må vara. Så till nästa år hoppas jag att någon närstående till mig köper ett vrålåk som jag kan vara chaufför till åtminstone en av kvällarna. Det borde väl inte vara så svårt att ordna, pappsen..? 

Direkt när jag kom till Lycksele förra onsdagen bar det iväg till Ansia camping, där Lisa & co slagit läger på stranden. En ypperlig start på veckan för min del!

På torsda'n blev det återigen picknick, fast med mestadels flytande föda. Alla hade med sig varsin drink och fastän det verkade livsfarligt på papperet (tror jag att) alla stod på benen hela kvällen.

Vissa hade ansträngt sig mer än andra när det gällde presentationen av sin drink...

Sista kvällen tillbringade jag med dessa stjärnor + Sandra - mamma(s ben). Vi grillade, lekte och hade det allmänt glatt!

Jag kunde inte låta bli att dra på mig min pinup-klänning kvällen till ära.

Var tog konditionen vägen?

I samband med att semestern nu tog slut startade jag sökandet efter min kondition. För någonstans har jag uppenbarligen tappat den under den här tre veckor långa ledigheten. 
Testade springa milen igår och det var med nöd och näppe jag tog mig runt. Under sista kilometern fick jag i princip kravla mig fram. Väl hemma var jag helt jäkla knäckt. Det är svårt att förstå hur fasen jag klarade av att springa 2,1 mil utan några större svårigheter för bara två månader sedan... 

Men förhoppningsvis är det inte bara brist på träning, för mycket god mat och flödet av alkohol som sabbat formen utan även sömnbrist. Den senaste veckan har jag snittat sex timmars sömn per natt på grund av värmen, vilket är på tok för lite för mig. I natt lyckades jag skrapa ihop 7 timmar och 28 minuter (har ett aktivitetsarmband så jag har full koll på sömnen!) och känner mig redan piggare. Så nu blir det att försöka sova mig i form – och eventuellt också äta lite bättre, röra mig en aning mer och avstå från alkohol.

Bilder från när syrran hälsade på under semestern och vi körde backträning i Bräntberget. Ett av få träningstillfällen under ledigheten.

Tillbaka till den strukturerade tillvaron

Semestern sjunger nu på sista versen. Imorgon är det slut på att dra på sig enbart bikini när jag kliver upp, ta långa frukostar på balkongen (om jag nu inte kliver upp extra tidigt, vilket jag vet att jag inte kommer göra), dagliga bad i havet eller älven och en ostrukturerad tillvaro. Åtminstone sju dagar i veckan. 
Visst är det förknippat med en viss ångest, men inte enbart. Sommaren fortsätter ju trots åtta timmars arbetsdag och det finns ju kvällar och helger att förlusta sig på. Dessutom har jag ju en New York-resa att se fram emot om några veckor! Att jobbet jag ska återvända till imorrn är jäkligt roligt hjälper också till att dämpa ångestkänslorna. 

Jag sätter punkt för den här omgången av semester på ett icke-flärdfullt sätt: Med en sprängande huvudvärk och en även i övrigt tärd kropp. Fem dagar av Motorveckan i Lycksele i kombination med extremvärme har satt sina spår. Men jäklar vad kul jag haft det! Måste återkomma med en mer utförlig rapport om denna lokala högtidsstund.

  

Smillas första födelsedag

Igår fyllde vår (inte längre så) lilla Smilla ett år. Som sig bör firades födelsedagsbarnet med en tårta. 

Tårtan innefattade tre av Smillas favoritsmaker: Kattmat, messmör och ostkrokar. 

Innan hon fick hugga in på det skräddarsydda bakverket var hon förstås tvungen att blåsa ut "ljuset".

Sedan fick hon äta helt ohämmat. När man fyller år är det helt okej att ha tassarna på bordet. 

Ganska snart var tårtan slut.

Antagligen var den det godaste Smilla ätit hittills i sitt liv.

Beachbröllopsfest och tälthelvetesnatt

Igår var vi bjudna på bröllopsfest av vänner till Johan. Det var en casual och svintrevlig tillställning, som ägde rum ute i en by intill en fin damm. 
Festen innefattade bland annat tävlingar på tema rymden, grillbuffé, liveband, beachvolley, bastu och bad i såväl dammen som i badtunna. Väldigt bra uppstyrt av brudparet!

När jag kände att det var dags att vika in årorna behövde jag bara gå några meter för att lägga mig, i ett tält vi hade tagit med. Att sova där var dock allt annat än svintrevligt: Inledningsvis höll jag på frysa ihjäl och bryta nacken på grund av världens mest obekväma kudde. När jag sedan vaknade i morse – efter att ha skrapat ihop några ynka timmars sömn – hade tältet istället förvandlats till en bastu vilket framkallade panikkänslor hos mig. Då var det en jäkla tur att jag hade nära till vattnet för att svalka mig...

Dumt nog glömde jag kameran hemma igår. Faktum är att jag inte ens hade telefonen på mig, så därför kan jag bara bjuda på några bilder Johan tog när jag badade igår kväll. 

Som om livet vore en instagrambild utan behov av filter

Ni vet den där perfekta tillvaron som bara existerar på bilder i sociala medier, gärna med några flashiga, pålagda filter? Så känns mitt liv just nu. Eller, perfekt känns väl att ta i. Jag hämtade trots allt just upp tvätt från torkrummet. Men livet känns så smärtfritt, enkelt och behagligt. 

Ikväll var jag ute och käkade middag med Emma och VD. En bit entrecôte på TC och så en glass på det. Vi hamnade i den nya delen av Rådhusparken och passade på att inspektera den noga. Så fint, blir mitt utlåtande. Älskar att Umeå kommun satsar på parkerna i den här stan. 
Efter inspektionen traskade vi vidare till Broparken där vi lekte på trampolinerna och gungan som finns där. Bara för att en är närmare 30 än 20 numera betyder det inte att en måste sluta bejaka barnasinnet. 

Idag badade jag förresten för sjätte dagen i rad. Snälla vädargudar, låt värmen stanna i åtminstone 2,5 veckor till. 

Semesterträningsvärk

Min träningsfrekvens har en tendens att störtdyka under sommaren. Speciellt när det råder utlandsvärme, som det gör just nu. Då känns det inte lockande att gömma sig i ett dunkelt gym och det är svårt att uppbåda ork att springa i värmeböljan (även om jag gillar att springa när det är varmt de gånger energin räcker till).
Den här semestern har dock hittills bjudit på en massa fysisk aktivitet – om än i en, för mig, annorlunda form. 

I måndags åkte jag för första gången någonsin till Bettnesand, denna omtalade strand. Där kryllade det av arbetskompisar till Johan och tillsammans med de spelade vi beachvolley tills den grovkorniga sanden slipat bort överhuden på fotsulorna. Fastän min bollkänsla är under all kritik var det så himla kul att spela beach! Så pass kul att jag inte kände hur svetten fullkomligt sprutade. 

Vi tog ett uppvärmningsbad (och en selfie!) innan beachvolleyn.

När vi väl lämnat Bettnesand var det dags för klättring. För mig var det premiär för ledklättring utomhus, men eftersom jag tycker det är löjligt roligt med klättervägg kände jag på mig redan innan att jag skulle uppskatta det. Visst, det klurigt att hitta greppen på berget och mina axlar svek mig vid andra leden, men jag hoppas, hoppas, hoppas verkligen att det blir mer klättring i sommar (och även efter sommarn). Mina apanlag mår bra av att komma till användning. 

Igår blev det "träning" i form av wakeboard. Även där var det första gången för mig. Tyvärr gick det så sjukt jäkla dåligt att jag inte ens vill skriva om det. Turligt nog fanns det en ring som jag istället fick åka i efter båten (som jag numera döpt till "loserringen"). 

Vissa hade lite mer talang än undertecknad.

När bitterheten över mitt misslyckande hade lagt sig (okej, den har än inte riktigt gått över) kunde jag åtminstone njuta av en härlig båttur.

Idag har jag träningsvärk på ställen jag sällan haft träningsvärk på tidigare. Det känns gött när min vanliga träning för tillfället ligger vilande. 

En sån här tid känner en livet i sig

Vilken drömstart den här semestern har fått! Sommarvärmen är här och jag har badat tre dagar i rad. 

I fredags slutade jag jobba lite tidigare för att åka till Lycksele och delta i firandet av min syster som fyllde 23 jordsnurr. Hela familjen käkade middag tillsammans och sedan bjöd födelsedagsbarnet på fika. Det var inte ett litet fikabord hon fixat, så det satt som en käftsmäll efter maten – både smak- och mängdmässigt. 

Lisa och Tina fnissandes under födelsedagsmiddagen. Blev mycket skratt under den där måltiden, som det brukar bli när de är närvarande.

Födelsedagsbarnet öppnade paketet från mig och spänninen var oliiidlig!

Så i lördags var det äntligen dags för sommarens riktiga badpremiär (tog ett dopp redan i maj, men det var inte alls lika angenämt). Var så himla härligt att hänga på gamla, klassiska Lyckan i gott sällskap och svettas. Enda smolket i glädjebägaren var att jag lyckades bränna mig under tiden jag var på stranden. Att jag aldrig lär mig! Nu är i alla fall solskyddskrämen framplockad och den kommer jag använda flitigt under resterande delen av semestern. För ingen solbränna i världen är värd risken av att drabbas av hudcancer. 

Innan vi lämnade Lycksele i söndags hann vi gå en golfrunda. Jag agerade i vanlig ordning caddy, för någon golfspelare kommer det aldrig bli utav mig.

Gårdagen bjöd också på sol och bad, då i Johans hemtrakter. Sedan hängde vi hemma hos hans pappa och hade en sån där magisk sommardag som en drömmer om när vintern är som mörkast och kallast... 
Jag känner hur jag bara öser ur mig superlativ just nu, men jag känner mig så tillfreds och lycklig över tillvaron. Och eftersom livet inte alltid är enhörningar och glass med jordgubbar omfamnar jag bara den känslan och kör på.

Igår fick jag äntligen presentera mig för årets killingar. Så söta!

Morbror Johan hjälpte Nils att flyga övningskite. Var ruskigt spännande för en liten knodd att känna på vindens krafter.

Efterrätt i kvällssolen. Kerstin var först till bords!

Gå på salong

Endast fyra timmar kvar till semester, men ändå det är lite svårt att fokusera på att jobba in i kaklet när sådana här musikvideos släpps... 
Så fet!

Semestern närmar sig

Nu har nedräkningen till semestern börjat på riktigt! Om två dagar checkar jag ut från jobbet för en relativt kort, men förhoppningsvis oerhört härlig ledighet. 
Det konstiga är att jag faktiskt inte har längtat efter semestern speciellt mycket förrän nu när kollegorna börjat droppa av en efter en. Fast nu när det är så väldigt nära kan jag knappt vänta en dag till!

Semestern del ett har jag inte planerat speciellt detaljerat. Jag känner bara att jag vill ta det lugnt och njuta av sommaren. Har väldigt svårt att bara slappna av och fånga dagen (höhö!), så det blir en utmaning jag hoppas jag klarar. 
Senare i augusti kommer semestern del två och den är desto mer specificerad: New York i drygt en vecka med VD! Det är nog den resan som stulit lite tankar från semestern del ett. Men som sagt, om två ynka dagar blir det full fokus på stunden. Önska mig lycka till. 

Fjolårets "nu har jag minsann semester-bild".