En sån här tid känner en livet i sig

Vilken drömstart den här semestern har fått! Sommarvärmen är här och jag har badat tre dagar i rad. 

I fredags slutade jag jobba lite tidigare för att åka till Lycksele och delta i firandet av min syster som fyllde 23 jordsnurr. Hela familjen käkade middag tillsammans och sedan bjöd födelsedagsbarnet på fika. Det var inte ett litet fikabord hon fixat, så det satt som en käftsmäll efter maten – både smak- och mängdmässigt. 

Lisa och Tina fnissandes under födelsedagsmiddagen. Blev mycket skratt under den där måltiden, som det brukar bli när de är närvarande.

Födelsedagsbarnet öppnade paketet från mig och spänninen var oliiidlig!

Så i lördags var det äntligen dags för sommarens riktiga badpremiär (tog ett dopp redan i maj, men det var inte alls lika angenämt). Var så himla härligt att hänga på gamla, klassiska Lyckan i gott sällskap och svettas. Enda smolket i glädjebägaren var att jag lyckades bränna mig under tiden jag var på stranden. Att jag aldrig lär mig! Nu är i alla fall solskyddskrämen framplockad och den kommer jag använda flitigt under resterande delen av semestern. För ingen solbränna i världen är värd risken av att drabbas av hudcancer. 

Innan vi lämnade Lycksele i söndags hann vi gå en golfrunda. Jag agerade i vanlig ordning caddy, för någon golfspelare kommer det aldrig bli utav mig.

Gårdagen bjöd också på sol och bad, då i Johans hemtrakter. Sedan hängde vi hemma hos hans pappa och hade en sån där magisk sommardag som en drömmer om när vintern är som mörkast och kallast... 
Jag känner hur jag bara öser ur mig superlativ just nu, men jag känner mig så tillfreds och lycklig över tillvaron. Och eftersom livet inte alltid är enhörningar och glass med jordgubbar omfamnar jag bara den känslan och kör på.

Igår fick jag äntligen presentera mig för årets killingar. Så söta!

Morbror Johan hjälpte Nils att flyga övningskite. Var ruskigt spännande för en liten knodd att känna på vindens krafter.

Efterrätt i kvällssolen. Kerstin var först till bords!