New York dag 7: I terrorns och SATC:s fotspår

Jag har ju inte summerat vår New York-resa klart än, så jag tänkte fortsätta med det nu såhär nästan en månad efter vår hemkomst (fan vad jag längtar tillbaka förresten!).

På den sjunde dagen vilade vi inte heller, utan då åkte vi till 9/11 Memorial för att se platsen där tvillingtornen stod innan terrorattacken 2001 och som nu rymmer ett gigantiskt minnesmärke i form av två stora vattenfall i hålen som tornen lämnade efter sig. Något förvånande var det en ganska bisarr upplevelse. 
Runt omkring de väldiga fontänerna stod nämligen människor och tog två olika typer av selfies: Antingen log de stora tandkrämsreklamsleenden med minnesmärket skymtande i bakgrunden eller så poserade de med fejkat ledsna miner med ena handen kupad runt en de av rosor som satts ut i inskriptioner tillhörande de av terrorattentatets offer som hade sin födelsedag det datumet (och så fort bilden var tagen frågade posören "få se, hur blev det?"). Både typerna av bilder kändes lika fel. 
Nog för att 9/11 Memorial är ett turistmål (det var ju därför vi var där), men ett turistmål som upprättats för att minnas och hedra tusentals döda. Då tycker jag att man kan visa lite respekt, vilket det inte kändes som att ovan nämnda typer gjorde. 

Nåväl.

Senare under dagen gick vi på en Sex and the city-sightseeing i miniformat på egen hand. Till att börja med åkte vi till Magnolia Bakery i West Village – samma bageri som syns flera gånger i serien – och köpte cupcakes som vi mumsade i oss i en park utanför. Jag trodde faktiskt att smaken på bakverken var överskattade, men där hade jag fel! De var faktiskt himla goda.
Efter det traskade vi bort till Perry Street och spanade in lägenheten som Carrie bor i. Jag tror dock att VD tyckte det var lite väl pinsamt turistigt för jag fick inte ta någon bild där utanför... 
Sedan var det slut på SATC-turen. Mycket bättre än att åka någon cheesy busstur, om ni frågar mig. 

Kvällen avslutade vi med att trycka i oss sliders på Pop @ Pod. Jag fick mitt hamburgerbegär stillat under den här resan, om jag uttrycker det så.

9/11 Memorial

One World Trade Center, skyskrapan som de bygger där det norra tornet tidigare stod.

Perry Street

Fuldans och andra bullar

Igår var jag på bröllopsfest (igen!) och hade så himla kul! Efter en supermumsig middag med jäkligt goda viner styrdes borden undan till fördel för dansgolv. Jag tog tillfället i akt att fuldansa yvigt och mycket, så till den grad att jag är skinnflådd under fötterna idag. 

Seg är jag också såhär dagen efter, men jag har försökt mota baksmällan genom att ta en femkilometerspromenad (hade först tänkt fara ut och springa, men fick inse att jag inte är superwoman) och baka nutellabullar(!). Nu går det dock inte att blunda för dagsformen längre så jag ska skyndsamt lägga mig i fosterställning i soffan och glufsa bullar. 

Tillbaka på dagis

Temat för den gångna tjejhelgen i Gubbträsk var – kanske något otippat? – dagis. Men det fick vi först veta när vi kom fram i lördags förmiddag. Ann vallade oss ut i skogen, som för övrigt var fantastiskt fin i sin färgsprakande höstskrud, och gav oss instruktioner om att "plocka på oss saker som vi sedan skulle göra 'något' av". Vad detta "något" var mer exakt var ganska vagt, men så mycket förstod vi att det skulle pysslas.

I form av extremt opysslig människa var jag ärligt talat lite skeptisk mot denna aktivitet. Roligt var då att jag hade fel i mina förutfattade meningar och verkligen uppskattade skogspysslet! 

Sedan fortlöpte tjej-/dagishelgen med att vi bland annat målade en massa, vilket också var jäkligt skoj – min okonstnärliga ådra till trots. Tror fasen att jag måste köpa hem lite akrylfärger så att jag kan kladda loss fler gånger!

I sann dagisanda slocknade tre av oss också i köket vid 16-tiden i lördags och sov i över en timme. Nu förstår jag varför man var tvungen att ha eftermiddagsvila som småbarn: Det är ansträngande att vara ute i friska luften och att använda sin kreativitet. 

Fast såhär efter helgen känner jag mig utvilad och fylld av ny energi. Precis vad jag behövde!

Skogens stora storlek till trots var det krig om materialet. Det fanns nämligen små vovvar där som var väldigt intresserade av pinnarna vi plockade.

Resultatet av mitt pyssel. Jag kanske ska byta bana och satsa på arrangemang i naturmaterial istället..?

Mellan dagisaktiviterna hann vi förstås äta kring eldstaden också. Det är märkligt hur mycket godare allting blir när det tillagas över öppen eld.

Tjejhelg i Gubbträsk

Så var fredagen återigen kommen och därmed är det dags att flänga lite igen! Efter New York och Stockholm är det nu dags för ett besök i ytterligare en metropol: Gubbträsk. Ironiskt nog ska vi ha en tjejhelg där.
Jag har sett fram emot denna helg så mycket ända sedan den blev spikad och nu, när tiden snart är kommen, känns det väldigt passande. En tillbakalutad, hänga med härliga människor-helg i obygden är precis vad mitt något uppstressade sinne skriker efter. 

Men efter den här helgen, då ska jag försöka hålla mig lite mer på hemmaplan. Lägenheten är i behov av lite kärlek och jag vill ta sovmorgon i min egen säng efter den senaste månadens rännande.

Chips förenar (och rasism splittrar)!

Bröllopsfesten som vi var på i lördags var väldigt trevlig. En lugn tillställning – inget urspårat fylleri, inga klackar i taket och spex var strängeligen förbjudet – men väldigt fint ordnat. 
Festen hölls i en mysig liten herrgård, brudparet hade själva lagat en imponerande, vegetarisk buffé och alla gäster (som jag hann prata med) var snälla. Jag connectade bland annat med en person när vi upptäckte att båda hyser en kärlek för chips och sedan nördade vi ner oss totalt ämnet friterad potatis. Jag åkte från festen med en massa tips på smaker jag måste prova och sajter jag kan beställa ovanliga sorter från. Bingo!

Blev även en del politikprat under festen, vilket jag älskar. Däremot hatar jag utgången av gårdagens val. Under gårdagens valvaka var jag så arg att jag kokade över att 13 procent av Sveriges röstberättigade valde att nyttja sin demokratiska rättighet till att rösta på ett odemokratiskt och främlingsfientligt parti. Idag känner jag mig fortfarande arg, men också lite rädd över var samhället är på väg. Imorgon däremot, då hoppas jag att jag känner mig peppad på att vara med och förändra den här hotfulla utvecklingen!

Det var inte meningen att det här skulle bli ett politiskt inlägg, utan jag tänkte spara mina tankar tills när de är mer samlade. Men det är lite svårt att fokusera på trevlig bröllopsfest när landet ligger som det gör. Jag återkommer antagligen i ämnet.

Skippade i alla fall att ta några bilder i lördagskväll, så istället bjuder jag på selfiesarna jag tog innan kvällen:

Destination bröllopsfest

Ikväll är det dags för mig att fara ut och flänga igen. Fast denna gång blir det inte lika långt som sist, utan bara en tripp till Sollentuna/Stockholm. Det är dock inte kattskit, för ändamålet med resan är en bröllopsfest (inte för att det är kattskit att åka till Stockholmsområdet utan bröllopsfest, men det förhöjer förstås resmålet lite ytterligare)!

Detta blir andra bröllopsfesten jag går på i år, men däremot inte den sista. Kul!
Det verkar förresten vara liten trend att gifta sig i smyg/med enbart de närmaste, för att sedan ha en fest där fler får komma. Även om jag tycker vigslar ofta är fasligt fina är jag inte den som klagar över denna lösning: Som gäst är ju festen det roligaste!
Om jag någon gång ska gifta mig kommer jag nog köra på något liknande – ett storslaget kyrkbröllop med fluff-fluffklänning är inte riktigt min kopp te.

New York dag 6: Big lights will inspire you

Sjätte dagen blev den stora turistmålsdagen. Eller ja, hela New York är väl ett turistmål i sig, men denna dag bockade vi av både American Museum of Natural History och utsiktsdäcket Top of The Rock. 

Det naturhistoriska museet var minst sagt stort. Vi brände ett par timmar där och ändå kändes det som att vi knappt hann kolla på något "ordentligt". Fast ärligt talat var det i huvudsak en sak som lockade mig: dinosaurieskeletten! Därför sparade vi det (bästa!) till sist. 
En stor del av AMNH:s utställningar består av uppstoppade däggdjur. Det finns allt ifrån gigantiska elefanter och väldiga bisonoxar till söta tigerungar och hjortdjur med alla slags horn du kan tänka dig. Tyvärr blir jag så himla äcklad av uppstoppade djur. Jag kan inte sätta fingret på vad det är som är så motbjudande – med tanke på att jag har döda djur själv i frysen – men det är någonting med att de är döda och samtidigt som ser så levande ut... Så nej, den delen av museet var ingen höjdare för min del. 

De sedan länge döda dinosauriernas och andra urtidsdjurs benrester var däremot lika coolt som jag hade föreställt mig. Jag har så svårt att föreställa mig att det har vandrat omkring mammutar och tyrannosaurus rex(ar?) på den här jorden, men på AMNH fick jag det svart på vitt. Dessutom var det skitroligt att gå runt bland skeletten och spela dum inför VD genom att säga saker såsom jaha, var det här de placerade djuren efter att de spelade in Jurassic Park? Hon trodde att jag var allvarlig flera gånger!

Senare på kvällen var det alltså dags att ta hissen 70 våningar, eller 260 meter, upp till toppen av Rockefeller Center. Och vilken utsikt det var därifrån! Central Park, Empire State Building, Chrysler Building... Det var inte många kända landmärken som gick en förbi där uppe! Vi hade dessutom turen att åka upp precis vid skymningstid, så vi fick se New York ovanifrån både i ljus och mörker. Sällan har jag sett en lika storslagen vy.

Och just det: Under den här dagen lyckades jag även nosa mig till ett Shake Shack där vi käkade lunch. Världens godaste hamburgerkedja, helt klart!

New York dag 5: Kärlek vid första ögonkastet

På onsdagen lämnade på Manhattan, för att utforska (en liten del av) Brooklyn över dagen. Innan vi ens hade hunnit fram till Brooklyn Bridge blev vi varse att vi kanske valt lite fel dag för en promenad – det var nämligen hett ute, minst sagt. När vi kom hem på kvällen kunde min klänning i princip stå av egen kraft på grund av dagens ständigt återkommande svettattacker, haha. 

Bron var kraftigt trafikerad av cyklister och andra fotgängare, men det var ändå en härlig känsla att flanera där och blicka ut över East River och stadsdelarna den sträcker sig mellan. 
Väl över på andra sidan hoppade vi på ett tunnelbanetåg (som jag höll på spy i på grund av överhettning) som tog oss till Williamsburg. Så fort vi kom upp från tunneln slogs jag av känslan: Här vill jag bo en dag!

Över Williamsburg vilade en charmig atmosfär, med inbjudande restauranger och caféer i varje gathörn, gatukonst var man än kollade, coola människor överallt och en rätt tillbakalutad stämning. 
Vi roade oss mest med att gå runt och kolla på allt detta och bara njuta av tillvaron. När vi passerade en nagelsalong dök vi in och frågade om de hade tid för en manikyr och joho då, det gick fint. 10 dollar kostade det att få klorna fixade: Skulle det vara samma prisbild i Sverige hade jag hängt på salong mest hela tiden. 

Vid skymningen satt vi nere vid vattnet och såg solen gå ner bakom Manhattans skyskrapor. Väldigt romantiskt, om en är lagd åt det hållet. Efter det knöt vi ihop säcken på en mysig, argentinsk restaurang med ljusslingor i träden där jag tryckte i mig en skirt steak fastän jag egentligen var rätt efter hamburgaren jag åt till lunch. Men det gick, eftersom köttbiten var så pass god! 

Om (när!) jag åker tillbaka till New York ska jag hänga mer i Williamsburg.

Det var lite klurigt att fota på restaurangen på grund av mörkret, men kände ändå för att lägga upp en bild så ni förstår lite bättre hur pass mysigt det var!

New York dag 4: På cykel genom Parken

Under vår tredje dag i New York ägnade vi oss åt att utforska Soho. Eller utforska Sohos butiker, om jag ska vara riktigt ärlig. I en second hand-butik hittade jag ett par fantastiska 70-talsjeans som kommer komma väl till pass under en temafest senare i höst. Shoppingturen avrundades med en löjligt god middag på Mercer Kitchen där jag avnjöt den bästa fläskkotletten jag ätit hittills. Och då har jag ätit många fläskkotletter i mina dagar... 

Av någon konstig anledning missade jag helt att dokumentera dag 3 i bilder, så istället hoppar jag skyndsamt över till dag 4. Då beslutade vi oss för att vila från konsumtionen och låta våra trasiga fötter läka, för att istället cykla runt Central Park. 
Alltså den parken! Sett till storleken är det svårt att se att det ens är en park, utan snarare halva Västerbotten fast med mer öppna ytor.

Den dagen var det så himla varmt att vår cykeltur till slut mest gick åt till att hitta skugga. Turligt nog fanns det ju mycket att vila ögonen på under tiden vi flämtade i skydd av ett träd. Roligast var en man som – iklädd speedos! – helt oblygt övade in någon slags ballroom dancing–koreografi med sin Ipad i handen. Under hela tiden jag och VD inmundigade en pizza till lunch dansade karl'n loss, vilket var i över en timme. Mycket underhållande!
Efter den lunchen förstår jag förresten varför de säljer pizza i slices i USA: Vi delade på en pizza, en tredjedel blev kvar och då var vi ändå spymätta. 

Nästan fem timmar tillbringade vi i Central Park och det var fem väl spenderade timmar. Om det sedan blev så mycket vila i värmeböljan, trampandes på en cykel lämnar vi däremot osagt.

Kan ni urskilja speedosdansmannen på den här bilden?

New York dag 2: 31 614 steg

Under vår första heldag i det stora äpplet satte vi av längs Fifth Avenue. Vi shoppade, spanade in Empire State Building och Flat Iron Building när vi passerade dem (ESB har för övrigt en rätt ful exteriör) och VD fick dricka sitt livs första kaffe från Starbucks. 

Vi gick och gick och gick och gick och när vi till slut var trötta i benen hoppade vi in i en taxi som körde oss till South Ferry, varifrån vi tog en gratisfärja över till Staten Island. Inte för att besöka ön, utan för att få se downtown Manhattans skyline samt Frihetsgudinnan från vattnet (och vila benen lite, hehe!). 

Dagen avrundades i en biosalong tillsammans med en skål smördränkta popcorn för min del och en hink Coca cola för VD:s del. Trots att filmen vi såg (Sin City: A Dame to Kill For) var rätt bra slumrade jag till en kort stund i biofåtöljen. 
Den dagen stannade min stegräknare på 31 614 steg.

New York dag 1: Ankomsten

Vi landar på Newark under sen förmiddag. Beställer en caramel latte i mellanstorlek, vilket motsvarar en extrastor kaffe i svenska mått men det här är visst USA, i väntan på vår transport till hotellet.
När vi väl sitter i minibussen och passerar Frihetsgudinnan, Lower Manhattan vars siluett vi sett tusen gånger på film och föraren kryssar oss vant fram längs de hårt trafikerade gatorna mellan gula taxibilar får jag nypa mig i armen för att förstå att det är sant. 

Alltså den känslan. Av att sitta i den minibussen, att senare bege sig ut på upptäcktsfärd kring hotellet – genom en bit av Midtown med alla andra turister kring Times Square –, äta middag på en takterrass med öl ur plastmugg och slutligen strosa upp till Central Park när det börjat skymma. Vilket jäkla pirr och kolossal lycka! Vi hade pratat om resan i fyra år och nu var vi äntligen där.

Jävla jetlag

Jag har fortfarande inte riktigt fått ordning på sömnen. Igår var jag så himla trött och ville bara sova från det att jag steg upp! När jag sedan väl gick jag la mig kunde jag förstås inte somna. Typiskt. 
Bristen på sömn har förvandlat min hjärna till en gråsten och därför avvaktar jag med att blogga om resan eftersom jag inte riktigt klarar av att formulera mig (väldigt passande för det jobb jag har, haha!). 

Fan vad bortskämt det känns förresten att klaga över en ganska bagatellartad bieffekt efter att ha varit på värsta drömresan. Det märks verkligen hur privilegierad en är. 
Jaja, jag lämnar er tills vidare med två bilder från när jag coolade mig i Soho:

Concrete jungle where dreams are made

Alla superlativ ni hört om New York stämmer. Den där staden har åtminstone stulit mitt hjärta, med allt från sina ikoniska skyskrapor på Manhattan till graffitikantade gator i Williamsburg.
Ikväll kom jag hem därifrån, men jag drömmer redan om nästa besök. Fast först ska jag sova! Drygt två timmars sömn på flyget i natt har satt sina spår och imorrn kallar jobbet igen. 

Det kommer fler bilder. Ta det som ett hot eller ett löfte!