När vi väl sitter i minibussen och passerar Frihetsgudinnan, Lower Manhattan vars siluett vi sett tusen gånger på film och föraren kryssar oss vant fram längs de hårt trafikerade gatorna mellan gula taxibilar får jag nypa mig i armen för att förstå att det är sant.
Alltså den känslan. Av att sitta i den minibussen, att senare bege sig ut på upptäcktsfärd kring hotellet – genom en bit av Midtown med alla andra turister kring Times Square –, äta middag på en takterrass med öl ur plastmugg och slutligen strosa upp till Central Park när det börjat skymma. Vilket jäkla pirr och kolossal lycka! Vi hade pratat om resan i fyra år och nu var vi äntligen där.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar