Under semestern åkte jag iväg på några kortare resor här uppe i mitt älskade Norrland. Det blev en tripp till Sundsvall, en resa till Lycksele, en tur till Skellefteå, en till påhälsning i Lycksele och så ytterligare en sväng till Lycksele.
Inför varje liten tripp höll jag på smälla av av tristess när det var dags att packa. Om det så var en liten weekendväska (nåja, mitt begrepp om weekendpackning kan väl diskuteras) som skulle slängas ihop blev jag genast oerhört uttråkad.
Därmed behöver jag väl knappast säga att det gångna helgen var den tristaste på länge när jag skulle packa ihop hela mitt materiella liv från det som varit min bostad i över tre år. I lördagskväll såg alla i mitt instaflöde ut att vara på fest när jag själv ställde ner ugnsformar i bruna lådor. Det var en lockande tanke att bara skita i flyttpackningen och istället smita iväg på den där tveksamma hemmafesten jag var bjuden till, men jag lyckades lägga band på mig själv.
Nu är (typ) allt packat och klart. Ikväll sker den stora flytten. Det känns som en oerhörd lättnad. Och den närmaste tiden kommer all packning inför korta resor kännas helt smärtfria.
3 kommentarer:
Det där med att packa resväskor....
Är det genetiskt tror du? ;)
Mami: Snarare inlärt, skulle jag tro :)
Jamen då har jag ju ändå lärt dej något :)
Skicka en kommentar