Att ifrågasätta – och ifrågasättas

Imorse mejlade jag ett stort klädföretag och ifrågasatte deras (brist på) representation i deras marknadsföringskanaler. Satt och scrollade igenom företagets Instagramflöde till frukosten och häpnades över att alla personer i det tycktes vara stöpta i samma normsmala, normvita mall. Har en nästan 300 000 följare tycker jag det är rimligt att visa ett större mångfald. 
Har fortfarande inte fått något svar, så jag väntar fortfarande spänt.

Så i eftermiddags fick jag själv ett mejl från en läsare som ifrågasatte ett bildval jag gjort till ett reportage i veckans tidning. Helt på sin plats kan jag tycka, eftersom bilden kan ses som ett befästande av tråkiga stereotyper. Fast jag hade faktiskt goda intentioner med bilden, vilket jag då fick förklara. 

Att ifrågasätta och bli ifrågasatt. Så jävulskt viktigt är båda delarna, även om det ena svider mer än det andra. 

Balkongambitioner

Om två är en tradition kommer onsdagskvällar innebära övertidsjobb för mig framöver. Jag gjorde en intervju förra onsdagskvällen och ikväll var det samma visa. Fast nu väntar ju faktiskt fyra helt lediga onsdagar (och måndagar, tisdagar, torsdagar och fredagar), så semestern kanske bryter den här nya vanan.

Turligt nog gick kvällens jobb fort, så jag hann även förbi Ikea en sväng för att leta saker till balkongen. Jag är allt annat än road av att gå på den där gigantiska möbelbutiken, men nu när de öppnat knappt tre kilometer hemifrån mig kan jag faktiskt tänka mig gå dit, snabbt plocka på mig det jag vill ha, betala och dra hem. 
Ikväll hittade jag dock bara trall och blomkrukor till balkongen. Hade gärna velat hitta ett litet brickbord, eller liknande, och någon form av belysning. Ska sätta mig och spana på det förstnämnda internetledes nu, för det vore jäkligt nice att ha en inredd balkong när semestern kickar igång. Två dagar kvar nu!

Jag går en varmare sommar till mötes

Nu har jag bara tre arbetsdagar kvar innan semestern. Fast jag har faktiskt inte längtat nämnvärt efter ledigheten. Visst ska det bli oerhört skönt att koppla ner och av i fyra veckor, jag tror bara att det är minnet av förra sommaren som spökar och medför att längtan inte riktigt infunnit sig. 
Visst bjöd fjolårets semester på en hel del fina och roliga stunder, men vad gjorde det när jag mest kände mig som ett öppet sår.

Såhär ett år senare känner jag mig dock läkt och liksom grundglad. Visst möter jag kontinuerligt motgångar i livet, men i det tillstånd jag är i nu kan jag sopa det mesta av mina axlar och gå vidare istället för att ramla ihop. Jag antar att tiden varit en viktig faktor för att komma dit, så även att jag gått i terapi och "jobbat med mig själv". Hur pretto det än må låta. 
Allt detta gör ju att förutsättningarna för att den här sommaren ska bli så mycket bättre än den förra är stora! Jag måste/vill bara planera in roliga saker att fylla den med. 

Kanske är det någon av er som läser detta som kan ge mig lite semesterinspiration? Någon rolig aktivitet att testa, en härlig plats att besöka, något gott att lägga på grillen? 
Det ekar så tyst i mitt kommentarsfält, så det vore svinkul att, för omväxlings skull, logga in och plötsligt mötas av något fint tips. Även om det förstås är helt okej att läsa vidare okommenterat. 

Om du äger en fin sommarstuga på en vacker plats är det dig jag letar efter

Årets midsommarafton blev en rätt stillsam familjetillställning, med mycket fokus på mat. Jag klagar inte eftersom jag råkar älska att äta, men till kommande år måste jag nog hitta nya bekantskaper som besitter någon slags midsommaridyll där man kan fira ett stort gäng. 

Så om det är någon som läser detta som har en fin sommarstuga – gärna nära något typ av vattendrag – och är hyfsat trevlig: Hör av dig! Jag vill dansa små grodorna med dig den 23 juni nästa år!

Jag inledde midsommaraftonen med champagnefrukost. Det var alldeles för länge sedan jag drack champagne sist, därför tog jag tillfället i akt.

Efter blomsterplockning och kransbindning följde sillunch. Mina vänstertår fick tydligen representera mig på bilden. 

Jag kastade ihop en tårta till efterrätt. Den blev god!

Monika agerade sedan lekledare och delade ut anagram som hon tyvärr stavat fel på. Men det blev ju klurigare så.

Jag hoppade dock anagramleken, för att istället binda färdigt min krans. När det var gjort tog vi spexiga bilder!

Bra spänst ändå!

På studiebesök i vuxenlivet

I lördags gav Thiger och Thomas mig en försmak på vuxenlivet. Eller kanske en provsmak, beroende på om jag någonsin kommer växa upp på riktigt? 
Hur som följde jag med de för att måla delar av vad som kommer bli deras hus. Tänk att människor jag umgåtts med sedan tiden innan jag ens fått min första mens nu bygger riktiga hus och avlar barn! Det känns ju helt sjukt! 

Något som också är helt sjukt, eller åtminstone lite sjukt, är att jag tyckte det var roligt att måla husväggar. Jag är suger ju på det mesta som en måste vara någorlunda händig eller teknisk för att utföra och därmed tycker jag också det är tråkigt, men att gå på med penseln upplevde jag som meditativt. Så pass meditativt och kul att jag på eget bevåg anmälde mig till att måla imorron kväll också. 
Jag kanske ska sadla om till målare i framtiden? Vilken skräll det hade varit ändå, om jag gav mig in i hantverksbranschen!

Efter målningen i lördags, som gick mycket fortare än planerat, blev jag medbjuden på middag med Thigers familj och släkt. Det bjöds på trerätters och champagne eftersom Thomas fyllde 30 och det sprang hundar och barn överallt i stugan vi befann oss i. Så mysigt att få krascha andras familjetillställningar ibland! 
Det blev en mycket fin lördag minsann.

Var tvungen att föreviga hur gulliga de var när de målade i kors. Tihi.

Vilket slöseri av tid

Sådär, nu har jag skrapat ihop material till nästa kapitel i min kommande bok "Rövhattar som korsat min väg (och besudlat den)". Det är alltså inte min självbiografi som jag någon gång kanske kommer skriva, för den vill jag hålla fri från diverse douchebags. Nej, "Rövhattar..." ska vara en ren hämndbok mot människor som lyckats med konststycket att såra mig. Förhoppningsvis blir det inte en alltför tjock bok. 

As long as you love me

Såg ni sändningen från Polarpriset igår? 
Det gjorde inte jag, men däremot har jag kollat klipp på hyllningsframträdandena idag och blivit blown away av Seinabo Seys tolkning av As long as you love me. Den kvinnan tycks alltid skapa magi när hon kliver upp på en scen, men att få höra henne sjunga en av mina favoritlåtar från barndomen var någon alldeles särskilt. Speciellt när Kevin Richardson satt och grät till framträdandet och Max Martin kämpade för att inte också börja lipa. Jag lyckades inte hålla emot tårarna riktigt, kan jag erkänna. 

Se så, unna er en magisk start på helgen och se/lyssna på det här klippet. Jag har redan hunnit njuta av det några gånger idag. 


Undra hur många gånger jag lyssnade på originalversionen av den här låten när jag var i 8-årsåldern? Och nu kommer jag nog göra det några gånger till.

Djävulens avkommor

Fastän livet leker (typ) just nu verkar det som att dessa jäkla rövdagar måste infalla emellanåt ändå. Igår var just en sådan rövdag. 
Jag vill inte gå in på allt skit som hände, men ett riktigt bottennapp inträffade under lunchen när jag skulle traska den korta biten från det intilliggande köpcentret till jobbet. Helt plötsligt får jag en smäll mot skallen, vilken följs upp av ett skränande ljud. "Nu blev jag påkörd" är min första tanke, innan jag tittar upp mot himlen och ser två tärnor cirkulera oroväckande nära mitt huvud. 

Först då förstår jag att det är en fågel som attackerat mig och pickat mig i skallen.
För att undvika att situationen ska upprepas lägger jag benen på ryggen, samtidigt som jag viftar med min lilla shoppingpåse och skriker som en galning. Trots detta följer fågeljävlarna efter mig över hela parkeringen. 

Så otroligt jävla obehagligt! Jag lider av fågelfobi sedan tidigare och det är just sådana här situationer som varit skräcken. Förutom att det gjorde förbannat ont i huvudet att bli pickad vacklade jag dessutom till vid angreppet och gjorde illa knäet. Tack för det, fågeljävel.
Fast det värsta är ändå att jag är rädd för att jag smittats av någon livshotande sjukdom som gör att hjärnan håller på ruttna i detta nu.
Nu överväger jag att inte sticka ut huvudet utan hjälm, så länge de där djävulsavkommorna har ungar. Jag har länge sagt att fåglarna är ute efter oss – nu har jag fått det bevisat att det verkligen är så. 

Run the world!

Jag är just hemkommen från runners club med Peak Performance och känner mig sådär härligt löparhög. Vi sprang varken särskilt långt eller snabbt, utan det var snarare att få höra ultralöparen Johan prata om sin träning som gjorde mig lite rusig. Framför allt gillade jag hur han underströk att löpning inte nödvändigtvis måste vara träning hela tiden, utan att det också kan vara något en ägnar sig åt bara för att det är kul.

För mig fungerar löpning som terapi och anger management. Det kan både få mig att slappna av eller tända till. Ibland har jag sprungit för att ta mig till människor jag vill hälsa på (det kräver dock att personen en ska besöka har en avslappnad inställning till personlig hygien). Och vissa gånger är det helt enkelt för att jag vill förbättra min kondition och bli snabbare. 

Jag fick med mig flera tips ikväll som jag kommer implementera i min löpträning framöver, bland annat hur jag kan bli mer avslappnad i axlarna och armarna och hur jag angriper backar på ett mer effektivt sätt än jag gör idag. 
Nästa lopp jag tänker springa är Tavelsjö halvmarathon och jag ser så sjukt mycket fram emot att lufsa lite längre sträckor igen.
Ska jag bjuda på ett tips inför sommaren så är det: Spring! Tar du dig igenom de där jobbiga, första gångerna kommer du inse att det är oväntat kul.

Ett Sverige värt att fira

I måndags firade jag nationaldagen med att njuta av några av de bästa tingen Sverige har att erbjuda. Eller, det är en lögn att jag firade. Jag ser inga problem med att andra viftar med flaggor och slår sig för bröstet den 6 juni (så länge en inte exkluderar någon från svenskhetsbegreppet och firandet), men jag ser heller ingen anledning till att uppmärksamma minnet av att Gustav Vasa kröntes till kung. Jag nöjer mig helt enkelt med att vara ledig. 

Men hur som så slogs jag av hur vackert vissa delar av vårt land är, just på nationaldagen. Jag följde med på sommarstugescoutning i Nordmalingstrakten och fick avnjuta både glittrande hav och tät skog. Jag lyssnade till en öronbedövande tystnad, så när på vindens brus, och fyllde näsborrarna med lukten av salt, syren och sommar. 
Jag hoppas verkligen att det blir ett sommarhusköp där ute så att jag kan komma och hälsa på och uppleva mer av detta. Till skillnad från Gustav Vasas kröning känns sådana ljuvliga platser som någonting att fira.

Lotshuset i Järnäsklubb. Här vill jag bo någon (eller gärna några) nätter!

En hejdundrandes fest

Vad fint det satt med en långhelg! Och den kändes faktiskt väldigt lång, i den positivaste av bemärkelser. 

I lördags var jag på Thomas 30-årsfest. Den började redan på dagen, med plockmat, fika och lära känna varandra-surr (jag hade träffat rätt få av dem som var där tidigare). På kvällen övergick det till en mer uppsluppen tillställning, först med middag och vin, och därefter till barfotadans, odrickbara drinkar och utomhushäng i den kyliga, men dagsljusa sommarnatten. 

Jag tycker alltid det är lite pirrigt att gå på fester där jag inte känner så många, men nästan alltid går det ju bra och en träffar nya, härliga bekantskaper. Lördagen var inget undantag! Vi hade roliga samtalsämnen vid bordet, fuldansade bra ihop och jag fick många glada tillrop för popquizet jag hade konstruerat. 
Sedan är ju Thomas och Thiger sånna jäkla sköningar som förstås såg till att alla hade det bra! Det var så pass kul att jag nästan börjat längta till när jag själv fyller 30.

Bild från klockan 02.17 när vi satt ute och svalkade oss från dansandet. Nu är det verkligen ljust hela nätterna! Någon timme efter att jag tog den här bilden lyste solen starkt.