Sex år av saknad

Den 19 oktober kommer för alltid vara en tidsmarkör för att ytterligare ett år har passerat utan Johan. 

Idag har det gått sex år sedan den där tisdagskvällen när hela tillvaron bara blev svart. När sorgen slog undan mina ben och förlusten av en person som stod mig närmast karvade en krater i bröstkorgen. 
Såhär sex år senare är dock sorgen inte en ständig följeslagare, utan snarare en gammal bekant som dyker upp då och då. Saknaden finns däremot alltid där, som en önskan om att en dag få återse den där charmiga killen som gjorde mig så jäkla lycklig. 

Just att minnas tillbaka på hur Johan var som person har hjälpt mig mycket i sorgearbetet. Som när det här datumet varje år försöker riva mitt hjärta i stycken, då tänker jag på tiden vi fick tillsammans och gläds över den.

När jag av en slump snubblade över den här bilden på Johan för någon månad sedan började jag tänka tillbaka på den där kvällen i Gubbträsk och blev glad. Jag minns hur roligt vi hade och jag är tacksam över att jag har sådana minnen att blicka tillbaka på.