Bad dogs!

Här sitter jag, fortfarande lite skärrad och skakig - och tämligen förbannad... Anledningen till det är att när jag kom hem för en stund sedan och släppte ut Zorro ur bilen (jag har lånat både hund och bil av pappa idag!) rusade det fram en vorsteh för att "hälsa" på Zorkan. Sedan rusade den i väg och Zorro följde efter den, till gården där den (vorstehn alltså) hör hemma. Då plötsligt rusade det fram ytterligare en hund av samma ras och tillsammans hoppade hundarna på Zorro och det utbröt ett slagsmål. Jag drabbades av panik - som jag alltid gör när det blir hundslagsmål - och kutade efter och skriker på min hund. Zorro lyckades komma sig loss från hundarna, som då hade brottat ner han i en buske och vi lyckades kuta i från dem.

Även fast Zorro följde efter hunden hem måste jag ändå utfärda kritik mot grannarna som äger dessa hundar. Jag ska dock inte hyckla, vi har ofta lös Zorro på gården hemma hos pappa och visst har det hänt att han rusat fram till en hund. Men han gör det oftast bara för att hälsa, och inte anfalla någon stackars passerande hund - och framför allt har vi alltid uppsikt över honom när han är lös. Men vart var ägarna till de här hundarna? Undra om de ens kollar ut genom fönstrena då och då för att se vad deras byrackor (för det är just vad de är!) sysslar med. Jag har nämligen passerat detta hus ett antal gånger med Zorro, som då har varit kopplad. Varje gång hundarna har varit ute har de hoppat upp på staketet och skällt och morrat på Zorro - och varje gång har jag varit rädd för att de ska komma över staketet och hoppa på honom precis som de gjorde i dag.

Det var föresten en tjej som kom gående efter gatan med sin lilla terrier just när detta inträffade, och hon vände på klacken och gick åt andra hållet när hon fick se det som inträffade. Jag förstår henne, jag kommer aldrig mer vilja passera det här huset med Zorro så länge hundarna är ute lösa och inte under uppsikt. Jag fick föresten god lust att gå och ringa på dörren och säga några sanningens ord till ägarna när detta inträffat. Men jag sparar dock det tills dess att jag har lugnat ner mig - det finns trots allt ingen anledning till att gå och skälla ut ägarna, en lugn samtalston räcker ju gott och väl.

Puh, det blev längre än vad jag hade tänkt det här inlägget och jag vet inte om det blev speciellt sammanhängande. Men jag har som sagt lite adrenalin som pumpar genom kroppen just nu. Jag hade egentligen tänkt berätta om min trevliga dag som jag har haft, eftersom att jag har hälsat på farmor och mormor. Det får vänta till senare, för nu ska jag fara till mamma och käka och därefter bli det dans. Jag riktigt längtar!