Photoshoot in Hedlundavan

Det är långt i från originellt att tycka det, och inte ens snudd på eget att säga det - men fan vad gött det är med riktig sommarvärme. Lycksele har tydligen haft värmerekord när vi var i Göteborg (fast jag klagar inte på de 30 graderna vi hade där om dagarna!) och det verkar hålla i sig.

Självklart har jag dragit fördel av den härliga temperaturen och min ledighet och badat både igår och idag. Under dagen har det till och med blivit två dopp: först på Lyckan och senare i kväll i Hedlundaavan. På det sistnämnda stället var det lite kallare i vattnet, men det gjorde ingenting. Jag hade nämligen fullt upp med att leka fotograf på stranden och se till att det inte kom sand i kameran.
Det är så roligt himla roligt att fotografera, nackdelen är bara att jag blir med på väldigt få bilder när jag själv står bakom kameran.

Metal Town 2009, Göteborg (del 1)

Det kan vara den roligaste resan jag någonsin gjort, den jag kom hem från klockan 05.00 imorse. Jag må ha blivit skrämd gubbe med flaskbottnar och livrädd för en mås, fått min rygg halvt mosad och säkert gått upp 10 kg. Alla skratt, konserterna, mitt sällskap - ja, bara Manson all mighty har gjort det värt det. Snacka om ett minne för livet!

Jag vet inte riktigt vilken ände jag ska börja i för att berätta om den senaste veckan, men jag tar väl det från början. Vid halv fem-snåret i tisdags satt jag, Tina, VD, Lisa och ett x antal väskor inpackade i en Passat med destination "Göteborg". De 115 milen (?) flöt på bra, innan vi ens passerat Sundsvall hade vi både hunnit bli trafiklotsad av en fyrhjuling och ätit världens godaste räkor och lax hos Hanna och Tommie. Jag var kanske den nöjdaste passageraren på nedresan eftersom jag lyckades sova mest av alla. Ungefär fem timmar skrapade jag ihop.

Vi gjorde nog trafiklots-killens dag, då han fick fyra tummen upp efter att han lotsat oss färdigt. Han log då stort åt oss!

Gulle-Hanna hade bunkrat med käk inför vår ankomst - hon vet väl hur vi är.

Räk'n'roll!

Jag har en skön sovstil...

14 timmar efter avresan, närmare bestämt klockan 06.30, var vi framme och stannade till på en parkering i Hisingen för att byta om, borsta tänderna och sminka oss. Ni kan ju själva tänka er blickarna vi fick av förbipasserande när vi försökte byta trosor diskret på typ världens största och öppnaste parkeringsplats...
Efter att vi blottat hela härligheten för halva Göteborg, käkat frukost på Donken och lånat OK/Q8's toa typ tre gånger åkte vi "gratis" spårvagn in till Nordstan. Jag kan dock garantera att ingen hade något nämnvärt shoppingsug! Vi strosade mest runt planlöst och oengegerat i väntan på att vi skulle få nyckeln till lägenheten vi skulle bo i.

Den välanvända toan

Onsdagen bjöd för övrigt inte på några nämnvärda skandaler, eftersom vi gick runt i vår roadtrip-koma. Däremot blev vi smygfilmade av några killar på kebabhaket vi käkade middag på. Anledningen var en fiskmås som var ute efter mig, antingen ville han bara skada mig eller så ville han helt enkelt döda mig. Så fågeln flög runt min skalle, jag skrek och Tina tjöt av skratt. Killarna med mobilkameran måste ha fått en sjuhelvetes rulle, om inte annat kan de visa polarna hur en gäng puckon från Västerbottens inland ser ut.

Lägg märke till den jävla fiskmåsen på parasollet. Lägg sedan märke till mitt panikslagna (och överexponerade?) ansiktsuttryck.

Under torsdagen blev vi barn på nytt när vi klev in genom Lisebergs grindar. I åtta timmar åkte vi som galningar, med undantag för VD som trivdes bättre med att titta på och vinna 3 kg Ahlgrens bilar... Sjukt kul var det hur som helst, och en perfekt uppvärmning för stämbanden inför Metal Town.

Jag, Lisa och Tina i Spin Rock - kan du se oss? Vi sitter med kroppen mot kameran!

Den nya attraktionen, Hanghai, var hur skön som helst.

Så kom äntligen fredagen. Innan andra som till skillnad från oss inte hade semester ens hunnit ta lunch hade vi kletat på oss mängder av kajal, hällt i oss både en och två öl och smörjt in våra brända axlar. Klockan 13.30 inleddes Metal Town med Dead by April. Typiskt nog hann de inte spela Losing you, men de var ändå bra att börja med - man startar med de mjuka sakerna och sen trappar man upp. Höjdpunkten och urladdningen blev Slipknot som spelade sist på fredagskvällen. Och fyfan inni helvete så jävla bra de var, på ren svenska!
Vi hade stått och trängts framme vid scenen någon timme innan konserten började, innan vi tillslut insåg att det var lönlöst: trycket var alldeles för stort. Istället flyttade vi bak, jag och Lisa ställde oss längst bak på första sektionen och VD och Tina långt fram på andra. Det visade sig vara ett bra beslut, för ungefär i samma sekund som de maskprydda karlarna dök upp på scenen startade den största moshpiten under hela festivalen. Lisa och jag flög åt två olika håll, hon följde med den exploderande folkmassan säkert 15 meter frammåt. Vi hittade sedan åt varandra ett tag, men sen blev vi ivägknuffade igen.
Hur som helst spelade de aldrig Snuff, men väl Wait and Bleed och Before I Forget. Lika bra att de inte spelade Snuff ändå kanske, i så fall hade jag stått och lipat som en 12-åring på Backstreet Boys-konsert. Och att grina till en Slipknot käns inte särskilt metal.
Nåväl, det bästa var nog ändå när de fick hela den 20.000-hövdade publiken att sätta sig ner under Spit it out, för att sedan få alla att hoppa upp samtidigt när Corey sa "Jump the fuck up".

Klart man ska dricka öl när man är nyvaken!

Steeek!

Dead by April (och två säkerhetsvakters skallar)

Ett sittande publikhav framför Slipknot

Jag hade tänkt hinna blogga om hela helgen i kväll, men nattens brist på sömn gör sig påmind så det är bäst att lyda kroppen och krypa till kojs.
Fortsättning följer.

Fyra tjejer, en bil, 110 mil väg framför oss...

Nu drar vi! Tur att vi har GPS...

Passande låt för målet, opassande låt för ändamålet

Midsommarmuppar

Idag är det äntligen dagen jag längtat till så länge, om några timmar åker vi till Göteborg! Härom dan när jag pratade med Tina i telefon sa hon "Anna, minns du när du fick biljetten i födelsedagspresent? Då kändes det så avlägset men nu är det snart Metal Town. Kan du förstå det?"
Nej, jag kan faktiskt inte fatta det... Men jag hoppas att det har gått upp för mig när vi står framför scenen och lyssnar på Manson och alla andra.

Jag flyttade just över en massa bilder till datorn, och kom på att jag ska slänga upp några bilder från midsommarafton. Som vanligt finns flera skitroliga bilder, men som omvärlden tyvärr kanske inte är riktigt redo för. Jag funderar på att ge ut de i bokform för det är synd att så fin konst går till spillo...

Helan och Halvan - jag älskar att känna mig som en amazonkvinna i högklackat!

Monikas goda jordgubbstårta - och så VD i bakgrunden!

Ytterligare en bild på VD. Pappa var djupt koncentrerad på tårtätningen.

Första matchen i midsommarens obligatoriska kubb vann VD och Malin, kanske beroende på att jag inte hann ut för att supporta Lisa...

Mongo-Malins vinnargest

Inför andra matchen laddade jag rejält med snyggaste outfiten och två öl. I know that you like my style!

Tro på fan att vi vann, med min vinnande taktik.

Såhär ser två vinnare ut!

VD var förövrigt nykter chaffis och fick dricka vatten hela kvällen.

1 dag kvar

Fan vad dålig jag är på att uppdatera, och sämre lär det bli! Imorrn vid 17-snåret börjar vår resa ner mot Göteborg och tar vi oss bara ner välbehållna räknar jag med att det bli ett par sjuhelvetes roliga dagar där! Det känns som himla skönt att vi har fixat boende nu också. När jag och VD väl tog tag i det i torsdags gick det fem minuter innan vi hittade en villig uthyrare av sin lägenhet.

Tänk bara, på fredag kanske jag får avnjuta denna nyfunna favorit...
Ja, här skulle en videolänk till Slipknot's Snuff ligga, men eftersom youtube jävlas och låser hela datorn blir det inget sånt.

Vi vill höra dökött på radion!

Midsommarafton 2009. Och int' fan har jag infriat förra årets löfte om att ha en tiometers midsommarstång och små grodorna-maraton för att ta igen för förlorad tradition de senaste två-tre åren. (citat från detta inlägg)

Bittert, men så är det om man har en chef som lägger karbonpapper över schemat sommartid och traditionsenligt sätter in mig på midsommarkvällens pass... Vi stängde lyckligtvis nog redan klockan 20 i kväll, efter det har jag hunnit smälla i mig jordgubbstårta, spelat kort och vrålat tillsammans med några kära familjemedlemmar. Är det är här inlägget konstigt förresten beror det på att jag inte hör mina egna tankar, musiken är uppdragen på max. Och inte vilken musik som helst utan Hjalle & Heavy. Nostalgi så det förslår!

Nu ska jag titta djupare ner i ciderburkarna (jag har hunnit dricka EN hittills!). Höpp och skit och glá midsommar på er.

Till den som förtjänar det, till ingen särskild.

De har inte gett upp hoppet om mig, trots söndagens fadäs

Vad som helst kan tydligen hända en onsdagskväll - även i lilla, sömniga Lycksele. Direkt efter jag postat gårdagens inlägg åkte jag ut på ett uppdrag för VK, som innefattade sex poliser från Umeås "insatsstyrka". Det är förresten väldigt angenämt att jag är omnämnd som VK:s medarbetare i artikeln...

Jobbet slår ut bloggningen

Nu har jag gjort tre dagar på min 8-dagars arbetsvecka. Five more to go! Sen är jag ledig 8 dagar i sträck, med allt vad det innebär: roadtrip till Göteborg, Liseberg, Metal Town, ingenstans att bo de sista två nätterna... Det har jag gjort mig förtjänt av tycker jag (utom det sistnämnda kanske)!

Förresten gick jag till jobbet i måndags ändå, och paraplyet höll mirakulöst. Det kallar jag kvalité.

Jag hatar att prata väder, men ibland är det ofrånkomligt att inte göra det

Hur deprimerande det än må låta längtar jag efter att klockan ska bli 16.00 så att jag får börja jobba. Den här dagen har varit otroligt seg! Trots att jag sov ut till 10 (det var riktigt gött med 9 timmars sömn) känns klockan betydligt mer än vad den i själva verket är...
Min dag har bestått av i princip ingenting. Förutom morgonrutinerna och en promenad med Zorro har jag bara lunchat på lilla B med Lisa. Det satt i alla fall fint med en klämmacka med tanke på hur tom kylen är och därmed min mage likaså.

Jag hade förresten tänkt gå till jobbet idag, men det tycks bara vara att fetglömma eftersom regnet bara väller ner. Paraplyet skulle nog regna sönder om jag gick ut med det! Kan inte vädergudarna fatta att det är sommar nu, att jag vill ha sol och bad och inte nåt jävla höstväder? Till nästa veckas Göteborgresa beställer jag stekande hetta, det känns mycket bättre att svära över olidlig värme än över plågsamt regnoväder.

I brist på annat lägger jag upp en bild på något som direkt muntrar upp mig en dag som denna: en bild på jag och mitt psykfall till syster!

Studenten 12 juni 2009

Mitt på dan åkte jag till Tannen för att möta upp Malin, Malin och Lisa som har ett år kvar till sin student...

Vid kvart över ett kom studenterna i ett lämmeltåg. Hanna var en fin, nybakad student och firade med att ge Tommie en stor kram.

Lilla Judith doldes nästan under mängden rosor och saker

Efter att jag gratulerat en hel drös på Tannen åkte vi in till stan för att se flakåkningen. På bilden finns bland annat några skidisar som jag läste flera kurser med under gymnasiet och som äntligen fick ta studenten efter fyra år på Tannbergsskolan.

Lite senare blev det dags att sprätta bärsen. Jag drack inledde kvällen med att dricka ett skumt körsbärsöl.

Kvällen till ära hade jag pimpat min LBD med en paljettrosett!

Malin stod för matlagningen...

... och det var så gudomligt gott att smaklökarna bara krullade sig i munnen! Det blev många portioner till efter jag glufsat i mig det på bilden.

Malin x 2 gillade också maten.

Lite senare kom Jurrijuttan förbi, men självklart försökte Lisa stjäla fokus från studenten.

Jag blandade den nyblivna klassikern piggelinsprit till tjejernas förtjusning

Sen bar det av ner på stan, där typ den första vi sprang ihop med var mamma som just hade kommit hem från Munkedal. Lisa passade på att posa med henne...

... och jag posade ihop med mina bästa vänner som jag slöt upp med!

Sedan väntade jobb, jag skulle fota åt H.E.A.T's spelning för VK. Kan tilläggas att jag hade tagit det lugnt med drickat innan, man kan ju inte vara full på arbetstid!

Bandets trummis var ju för övrigt quite handsome, trots en lite udda outfit.

När jag inte behövde ta det lugnt längre bar det iväg till hotellet, men därifrån har jag inga bilder. Eller jo förresten, tre stycken på Tina som dock inte är lämpliga att lägga upp här... Det var i alla fall en skitrolig kväll, som samtidigt orsakade att lördagens utgång blev inställd. Jag pallade inte att gå ut en kväll till efter enbart tre timmars sömn...

Sometimes I just wanna shoot myself

Grattis till mig själv, nu har jag lyckats skita i det blå skåpet igen.
Jag hade fått i uppdrag av VK att göra en artikel om Djurparkens dag idag. Just innan jag skulle fara satt jag på toa och fick syn på annonsen för arrangemanget i Lycksele annonsblad. När jag läste igenom den frös jag till is.
Djurparkens dag var igår. Den var fan igår, och det går inte att spola tillbaka tiden så att jag kan åka dit och göra min artikel.

Hon som jag fick uppdraget av sa i och för sig att Djurparkens dag var på söndagen, men det är enbart mitt fel att jag missade det. Jag har läst den där annonsen säkert tio gånger, men jag har aldrig upptäckt den lilla detaljen om vilket datum det är förrän nu.
Jag vet att det inte är jordens undergång, men just nu skulle det sitta fint med en pistol för att skjuta skallen i bitar.

Gör skäl för namnet

Brorsan: Nu vet jag vad Anna betyder.
Jag: Vadå?
Brorsan: Det är hebreiska för "140 decibel".

Grattis 2009 års studenter

Om studenten räknas som en högtid är det nog min favorithögtid. Alla är så glada, samtidigt som man ser tårarna blänka i vissas ögon när de inser att det är sista dagen med gänget.

Jag har fotat en del idag, mest Hanna men även flakåkning och lite löst folk. Bilderna kommer dock upp tidigast imorrn för nu börjar festen för oss icke-studenter. Jag får väl fira att det är ett år sedan jag bytte den gymnasiala skolbänken mot universitetets dito.

Jag och mina syskon för ett år och två dagar sedan

Låtom oss fröjdas i ungdomens vår

Nu ska jag strax iväg på studenternas utspring, min grymma kompis Hanna är ju en av dem som har på sig den vita mössan idag.
Tänk att det var ett år sedan jag stod där på flaket i spöregnet. Det känns rätt overkligt: på ett sätt känns det som att det var nyss, samtidigt som det känns som att det var förra seklet jag tog studenten..

Men nog om nostalgiska minnen.
Grattis till studenten världens bästa Hanna!

Idag är det en annan vit mössa som pryder Hannas skalle...

Självklart lät jag henne vinna, för sämjans skull...

Emma ringde till mig för en stund sedan för att planera inför vår Göteborgsvistelse om två veckor. Hon ska dra med sig några av sina kompisar och så ska vi träffas på Liseberg, hela bunten.
Samtalet avslutades med att vi körde sten/sax/påse över telefon, Emma råkar vara helt besatt av det... Men trots hennes sten/sax/påse-fascination, kärlek till Arvingarna och ständigt återkommande loser sneeze saknar jag henne som fan. Det ska bli så himla roligt att träffa min kära granne och klasskompis i Götelaborg snart!

Världens sötaste pojkar

I måndags träffade jag äntligenmin kära svägerska Sandra igen! Eller ja, egentligen är vi ju inte svägerskor längre men eftersom vi alltid varit det under hela tiden vi känt varandra får epiteten hänga kvar.
Grabbarna hade dock gått och lagt sig när jag väl kom fram till Vännäsby, så de fick jag inte träffa förrän i tisdags morse (om man bortser från att Hampus envisades med att kuta upp från sängen hela kvällen). Men jag och Sandra hade mysigt trots avsaknaden av manlig fägring, vi såg film och pratade om det mesta som hänt sen sist vi sågs. Och det har hänt en hel del sen dess, eftersom det var annandag jul när jag senast var där...

Förutom för oss två har det hänt mycket med grabbarna, speciellt med Hugo. När jag var där i julas kunde han knappt krypa, nu springer han för fullt. Nästa gång jag ser honom kommer han väl köra moppe och snusa knåd.

Världens goaste Hampus. Som jag sa till Sandra är han mitt ideal för eventuella framtida barn, haha.

Söta Hugo, även kallad Hugge av sin morbror. Snacka om att han har blivit en stor kille sen sist jag såg honom...

Fyfan för fula, farliga fästingar

I kväll hittade vi en ful fästing på Zorros söta huvud. Fyfan, nu är det bevisat att de där äckliga kräken har letat sig till de norrländska skogarna!
Jag tycker däremot - till skillnad från mina sörländska vänner - att fästingar inte är äckliga p.g.a. deras utseende (kom igen, de är ju pyttepytte!) utan för alla snuskiga sjukdomar de för med sig.
Har jag tid över någon dag ska jag gå ut och samla ihop alla kräk och skicka de till Skåne där de hör hemma. Vi har ju myggen, varför ska vi straffas med äckelpäckelfästingar också?

Ni hör inte hemma här uppe, era fula jävlar!

En svettig dag på VK

Att journalistjobbet kan vara svettigt har jag förstått, men jag trodde aldrig att det kunde bli lika fysiskt svettigt som det var i tisdags när jag var på Västerbottens-Kuriren i Umeå för en dag. Då det har rått regnoväder och kyla i Lycksele hade jag bara tagit med mig varmare sommarkläder, vilket jag fick fan för. Det är allt annat än skönt att sitta i en 40-gradig bil med skinnjacka, kofta och jeans...

Förutom att jag var Mrs Flott var det en bra dag i Umstan och på VK. Jag hade ingen aning om vad jag skulle göra där egentligen, mest var jag väl bara glad och tacksam och brydde mig inte så mycket ifall jag bara skulle få sitta och stirra bakom någons axel en dag. Dagen utmynnade dock i en massa mer eller mindre knasiga händelser! Bland annat blev jag utskickad på ett uppdrag i Sävar, men då min lokalkännedom om Umeå är nästintill noll höll jag på hamna i Finland. Eller snarare Kvarken, då Volvon inte går på vatten mig veterligen.
Jag fick också göra Dagens fråga, vilket verkar lättare än vad det är. Efter att jag fått en sisådär sex-sju dissar av personer som inte ville vara ändrade jag strategi. Jag ställde jag mig på en fast punkt, kollade ut lämpliga offer, spände blicken i dem och gick sedan fram och ställde mig tio centimeter ifrån och sa "Hej hej, jag kommer från VK. Jag vill ställda dagens fråga till dig!" För extra effekt morrade jag lite, och då jäsingen kom svaren.

Det hände förstås en hel del annat också men de anekdoterna sparar jag till framtiden. Absolut bäst under dagen var att jag kom till insikt med att jag har valt rätt utbildning och bana i livet. När jag kom in på centralredaktionen och inhalerade atmosfären kände jag direkt att här passar jag in. Det är gött att komma fram till sådant.
Sen har jag dessutom fått lite frilansjobb för VK utdelat, i helgen ska jag ut på två uppdrag. Visst bekostar det min lediga tid från Shell men eftersom jag verkligen vill jobba med det här känns det inte betungande. Det känns mer bara som jag fått in en fot i den bransch jag vill vara i.

Uppe i ottan

Det här är facet på en tjej som varit igång sedan strax innan fem imorse.
Jag tycker ändå jag ser rätt fräsch ut, och framför allt glad. Det är jag också, för nu har jag bara fyra timmar kvar på min arbetsvecka innan jag får en välförtjänt långhelg!
Fast då väntar jobb nummer två... Mer om det och min Umeå-vistelse senare. Nu ska jag dra till Monika och käka middag och sen tänkte jag hälsa på min kära farmor!
Smell you later.