Jag hatar att prata väder, men ibland är det ofrånkomligt att inte göra det

Hur deprimerande det än må låta längtar jag efter att klockan ska bli 16.00 så att jag får börja jobba. Den här dagen har varit otroligt seg! Trots att jag sov ut till 10 (det var riktigt gött med 9 timmars sömn) känns klockan betydligt mer än vad den i själva verket är...
Min dag har bestått av i princip ingenting. Förutom morgonrutinerna och en promenad med Zorro har jag bara lunchat på lilla B med Lisa. Det satt i alla fall fint med en klämmacka med tanke på hur tom kylen är och därmed min mage likaså.

Jag hade förresten tänkt gå till jobbet idag, men det tycks bara vara att fetglömma eftersom regnet bara väller ner. Paraplyet skulle nog regna sönder om jag gick ut med det! Kan inte vädergudarna fatta att det är sommar nu, att jag vill ha sol och bad och inte nåt jävla höstväder? Till nästa veckas Göteborgresa beställer jag stekande hetta, det känns mycket bättre att svära över olidlig värme än över plågsamt regnoväder.

I brist på annat lägger jag upp en bild på något som direkt muntrar upp mig en dag som denna: en bild på jag och mitt psykfall till syster!