I mina tankar befinner jag mig just nu på en solig strand

I kväll la vi sista handen vid planeringen inför Laganas-resan som går av stapeln på tisdag. Cheez, jag har svårt att tänka mig att vi kanske är ute och skakar rumpa vid den här tiden nästa vecka med en antydan till solbränna på våra bleka lekamen. Speciellt eftersom Sverige är så sönderregnat och tråkigt just nu (med undantag för dagen när solen har skinit här).
Fast när jag tänker efter kommer det nog att planeras lite till bara under de två kommande dagarna innan vi åker till Stockholm. Min packlista sträcker sig bara till necessären, vilka kläder som ska med är ännu oklart för min del. Men jag kanske får göra som VD funderar på att göra; kasta ner bikinin i väskan och sen är det klart! Fan vad enkelt det vore.

Bilder från förra veckans dejt med järngänget. Efter att vi hade ätit (grillat, mums!) bar vi ut tv'n på altanen och hade filmkväll där ute. Självklart planerade vi resan då också, men när vi bestämde oss för att bara prata engelska spårade det hela ut och vi diskuterade mest vikten av "bajspiller" när man är utomlands på hemsnickrad svengelska. Sjukt mysigt och roligt var det i alla fall!

Svårväckt

Jag gjorde en snygg grej imorse, som för övrigt föranleddes av gårkvällen. Då (i går kväll, alltså) med jag meddragen på bastu och öldrickning av syrran och jag kom hem först vid ett-snåret. Inte så sent kan tyckas, men saken var den att jag skulle infinna mig hos frisören 08.30 imorse.
Och det gick ju som det gick med det. Trots att jag hade ställt in tre alarm (07.00, 07.05 och 07.10) på mobilen vaknade jag först av ett sms klockan 08.36 där Cristel frågade om jag glömt min klipptid. Tack och lov var jag hyfsat snabb (trots en ihärdig huvudvärk som påminde om gårdagen) och hon hann klippa mig.
Fastän hon bara tog topparna känns det som att jag är skallig och jag börjar nästan tro att jag jag är dömd till korthår för evigt. Det där långa hårsvallet jag en dag vill återfå kan jag ju liksom vinka adjöken till.

Vis efter mitt misstag ska jag sova nu och hoppas på att jag inte försover mig till jobbet imorrn. Då ska banne mig tre veckarklocka räcka.

Helgens höjdpunkt

Det bästa med helgen var varken att öppna den första ölen, mätta en hungrig mage med pizza mitt i natten, skratta åt något överförfriskade personer som gjorde konstiga saker eller dra på sig snudd på bortglömda partyklänningar.
Helgens höjdpunkt var däremot att ligga i soffan och titta på film tätt intill dig.

Motorveckan 2009 - en rolig helg

FREDAG. Kvällen började med födelsedagsmiddag för min kära bror Linus på Sportbaren. En öl och kebabtallrik senare drog jag vidare till festen och allt var på topp. Vid tio stötte jag i botten och det blev det inget mer dricka därefter, men väl en tripp till öltältet. Träffade roligt folk och blev klämd på tuttarna av en kvinnlig bekant så jag var mer än nöjd.

LÖRDAG. Lördagen bjöd på grillfest, fast jag blev utan käk då jag var tvungen att sticka iväg och jobba åt VK just när vi skulle äta. Fick dricka middagen istället, men lyckades ändå hålla mig på rätt sida fylleskalan.
Jag var urtjusig i håret hela kvällen eftersom jag hade en personlig stylist i form av Jonsson, han kommer garanterat få förtroendet att platta mitt hår fler gånger.

Kort om hur landet ligger

I'm alive!

... jag ville i princip bara skriva det. Helgen har varit jätteskön och rolig, dessutom ringde chefen och erbjöd mig sovmorgon till tio imorrn. Jag var inte den som tackade nej precis. 

Vi hörs!

- 9 dagar kvar till Laganas

Exhausted

Situationen är nära på ohållbar. Egentligen skulle jag bara vilja bryta ihop men det finns inte utrymme för det då jag börjar jobba om < 6 timmar. Jag får helt enkelt prova sova istället och hoppas att en kort nattsömn gör susen (men jag har inga höga förväntningar på det).

- 1 dag kvar till helg
- 12 dagar kvar till Laganas

Bad minneskort

Efter mycket om och men och flera svordomsramsor fick jag över bilderna från kameran. Jag har konstaterat att det inte är kameran jag måste hoppa sönder utan minneskortet som jag ska bryta av eftersom det är det som glappar och förstör.
Nåväl. Jag hinner inte blogga om gårkvällen eftersom jag ska kila iväg till la trabaja nu. Pling plong tjing tjong, som pappa skulle ha sagt (betyder "hej då!").

Bad camera!

ÅÅÅÅH! (läs: vredesvrål)
Jag hade tänkt blogga om min urtrevliga kväll med järngänget innan jag kröp till kojs, men då började kamerahelvetet (kompaktkameran alltså, inte D40'n!) med bilder från kvällen jävlas vilket turned me aggressiv. Så jag tappade helt blogglusten.

Återkommer imorrn, förhoppningsvis med bilder. Om inte kameran vill fungera då dödar jag den.

Morr!

Värre än småbarna

Imorse när jag klev upp klockan 4.45 var jag utvilad och väldigt pigg.
Receptet på det? Jag gick och la mig redan 18.15, direkt efter middagen! Till och med före Bolibompa slutar...

Jajust!

- 4 dagar kvar till helg.
- 15 dagar kvar till Laganas (längtalängtalängta!).

This is why monday sucks

Stegade in på jobbet strax efter klockan 6 efter en god natts sömn på mindre än tre timmar. Öppningen flöt på, ända tills första kunden skulle betala. Då upptäcker jag att kassajäveln har låst sig.

Paniken börjar göra sig till känna. Jag trycker på en knapp. Ingenting händer. Trycker på en annan knapp. Fortfarande ingen reaktion från den förbannade maskinen. Trycker på alla knappar samtidigt. Då händer det! Kassajäveln börjar tjuta. Paniken är nu total. Trycker febrilt på fler knappar tills jag slutligen erkänner mig besegrad och lyfter luren för att ringa chefen. Tydligen har han varit med om samma sak tidigare, för med hans hjälp får jag tyst på kassajäveln och den börjar återigen fungera.

Vilken start på veckan alltså! Och då menar jag inte i positiva ordalag, utan snarare vilken jävla förbannade fittstart på veckan. Måndagarnas enda funktion tycks vara att straffa en för alla helgens syndiga leverne. Just denna måndag tycker jag dock att jag kunde ha fått stå ostraffad. Den enda synden jag veterligen har begått är att trycka i mig en chipspåse i sängläge.

Det är åtminstone tur att jag trivs på jobbet

Den senaste tiden har jag märkt att det pågår en outtalad tävling på jobbet om vem det är mest synd om. Eller rättare sagt vem som måste jobba mest dagar i sommar. I kväll var min kära vän och arbetskollega VD inne för att handla och passade då på att hävda att jag är den timanställda som är ledig mest. Jag var snabb med att slå ifrån mig anklagelsen, men innerst inne mös jag över att hon kanske har rätt i att jag har flest ledighetsdagar.
Dock rann denna nöjdhet av mig rätt fort när jag tänkte på att jag allt som oftast får fråga "jobbar du jämt?" av kunder. Ibland känns det ju faktiskt som att jag gör det! Om det nu stämmer - hur är det för alla andra timanställda som därmed måste jobba oftare än jämt? Det låter jobbigt i mina öron.

- 5 dagar kvar till helg.
- 16 dagar kvar till Laganas (längtalängtalängta!)

Abstinens på skål, alkohol och fyllevrål

Är ganska nyss hemkommen från jobbet. Jag är sjukt less, det enda jag vill är att festa. Därför hatar jag alla som partajar i kväll. Ärligt talat kände jag ingen större avund på alla som skulle till Åsele innan helgen, men nu skulle jag bara vilja sätta mig i en bil fullpackad med cider och köra i väg dit. Tyvärr har jag ingendera. Bara en trasig Audi och ett saftglas.

Jag har försökt intala mig själv att jag inte alls vill festa i kväll, utan att det är bättre att ladda inför nästa helg (motorveckan!). Fast det är ganska meningslöst, för tänk om jag känner då att jag bara vill ligga och mysa i sängen med datorn och en chipsskål som enda sällskap som jag gör nu?

Strike a pose

Jag funderar starkt på att skicka in ett medborgarförslag till Lycksele kommun om att de borde uppföra ett monument över mig på torget. Gärna en staty där jag står som på bilden nedan.
Röstas förslaget ner kan jag ju alltid bifoga bilden i min ansökan till nästa säsong av Top Model. Får man inte det man helst vill får man nöja sig med det näst bästa.

På promenad plus parkour-planer

Har haft privilegiumet att vara jobbfri idag igen. Först tre dagars helg, jobb en dag och så en ledig dag- konstigt upplägg, men jag klagar icket! Dessutom kan det behövas då jag jobbar tio jävla dagar i streck nu, med start i morgon.

Inför morgondagen har jag i alla fall dragit på mig en säker träningsvärk. I brist på annat var jag ute och gick med Zorro i 3,5 timmar i dag. Nog för att vi stannade för en kaffe lite här och där men det vägdes upp med några sprinterlopp när vi sökte skydd mot den nervräkande regnet. Det var en trött och dyngsur matte som kom hem med en hund i samma skick.

I kväll fick mina stackars muskler åtminstone vila, då jag sjönk ner i en biofotölj för att se senaste Harry Potter-filmen. Kanske beror det på att jag inte läst boken och därmed inte kan jämföra filmen med den, för jag tyckte att det här var den bästa filmatiseringen hittills.
När eftertexterna rullat klart och vi tagit oss ut ur bastubiografen (det var sjukt varmt där inne!) dröjde jag mig kvar för att diskutera världsläget med VD. Det som främst avhandlades var hennes stundande flytt till Umeå och så började vi planera för vår framtida karriär inom parkour. När vi testade att ta oss över en mur på parkeringen insåg vi dock väldigt fort att våra leder inte är byggda för den sporten. Ska vi bli stora inom parkour gäller det att vi käkar mycket smärtstillande innan utövningen - i förebyggande syfte, helt enkelt.

Ett av stoppen blev hos Monika, där jag passade på att gosa med Berit samtidigt som Zorro slickade lite på henne...

När det regnade som värst sprang vi in till farbror Stig som bjöd på en kaffekopp (jo, jag var hyfsat blöt).

Projekt "reta gallfeber på morsan"

Jag har skaffat mig en ny hobby, eller ett projekt som jag kallar "reta gallfeber på morsan". Det går kort och gott ut på att töja ut hålet i örat - något som inte ger några pluspoäng i mammas bok. I torsdags började jag med ett 3 m.m. töjhorn. Redan den lilla rackaren orsakade en väldig svullnad i örsnibben och även fast det värsta har lagt sig är örat fortfarande rätt köttigt.

Hur mycket jag ska töja är inte riktigt bestämt, jag kör tills jag är nöjd. Eller tills dess att mammas vansinne har runnit över fullständigt.

Foto: Lisa Bergman (hon ville så gärna att jag skulle skriva att det är hon som tagit bilden)

12 year old puppy

Idag fyller lillebror hela 12 år, grattis Zorro!

Tyvärr blev det ett rätt uselt firande. I vanliga fall brukar vi baka tårta och hela köret men eftersom alla har jobbat eller befunnit sig på kusten idag fick Zorkan nöja sig med enbart presenter. Fast jag tror han inte blev ledsen för det, han fullkomligt älskade benet han fick av mig! Hälften försvann på bara någon minut och ni skulle höra hur han smaskade. Det var så sött att mitt mattehjärta smälte! När han får käka andra delen måste jag filma det. I kväll får han dock inte äta något mer av det, oavsett om det är hans födelsedag eller inte vägrar jag släppa ut honom hundra gånger i natt på grund av ränndynga...

Glad Zorro

Slick slick...

En sista tugga...

En ledtråd vore åtminstone på sin plats

Jag vette tusan vad som tagit åt mig, men jag har varit trött hela dagen. Ändå har jag sovit mina åtta timmar + någon extra timme till och med, ätit som man ska, varit ute i "friska luften" och rört på mig. Kanske beror det på att jag inte har gjort något alldeles speciellt i dag? Jag hoppas att det ligger något i det och att det inte är något jobbigt virus som ligger och väntar på att bryta ut... Sängen står i alla fall redo att ta emot mig inom en väldigt snar framtid. Imorrn är helgen slut och jag vill inte gå runt och vara slö på jobbet.

Jag kom förresten på att jag måste fixa mitt Google analytics-konto för att se hur många besökare jag har här på bloggen. Statistiken har legat nere sen i februari och jag har inte orkat ta tag i det. Ärligt talat bryr jag mig inte så mycket om i fall jag har 50 eller 5000 besökare - fast det vore roligt att checka läget någon gång...
De senaste månaderna är det flera som har sagt till mig att de tittar in här nu och då, ofta personer som jag aldrig kunnat föreställa mig som bloggläsare. Ni som ännu inte gett er till känna får ju såklart jättegärna skriva en liten hälsning i kommentarsfältet någon gång om ni törs! Jag är ju rätt nyfiken av mig, och just nu skulle jag sjukt gärna vilja veta hur min läsarkrets ser ut på ett ungefär.

God natt på er i alla fall, oavsett om ni vill förbli anonyma eller inte!

Om jag putar lite med läpparna och försöker se snäll ut kanske någon vågar sig på att slänga iväg en kommentar..?

Blame it on Piteå

Jag blev nästan lite rörd när jag läste kommentaren från herr eller fru Anonym i förra inlägget. Tänk att det finns en (1!) person förutom jag själv som bryr sig om min bloggs kvarlevnad! Jävlar i min låda vilken fanbase jag har...

Hur som helst finns det självklart en helt naturlig förklaring till varför jag inte uppdaterat på några dagar. Vi drog nämligen till Piteå natten mot lördag, efter att jag stängt macken. Datorn var i och för sig med, men att vi:et som drog norrut utgjordes förutom av mig själv utav en snygg karl som stal uppmärksamhet från bloggandet.
Det var hur underbart som helst att komma tillbaka till min egna bostad, mitt hem. Helgen fördrev vi på bästa sätt, genom att helt enkelt göra vad vi kände för. Det vi var sugna på under dessa dagar var bland annat hotellfrukost, krogen, motiverad bakisfilm, en mysig strandpromenad, några öl och cider intagna i solen på balkongen, skräpmatsmiddag med Angelica och Fredrik... och mycket mer! Med andra ord har jag haft en perfekt helg, och fan vad jag var värd det.

Checkin' the view over Bäckis

Peace out from Fat-Face
(vi hade tydligen mycket bättre väder i Piteå än i Lycksele i lördags, HAHA!)

Me like

Idag är det torsdag, och det gillar vi!

Roadtrip till orten Gud glömde och minijävlagolf

Till min stora förvåning och ännu större lycka upptäckte jag i fredags att en schemaändring skett till min fördel, för en gångs skull. Istället för att jobba tio dagar i rad hade jag en lucka mitt i veckan, därmed var jag ledig idag.
Idag har jag därför försökt att fördriva min jobbfria dag på ett så bra sätt som möjligt, trots tråkigt väder. Det blev en spontan roadtrip under förmiddagen tillsammans med Judith, Malin och Lisa - självklart med den sistnämnda bakom ratten. Något otippat nog hamnade vi i Vindeln. Jag har nog aldrig besökt stället förut, men idag kunde jag konstatera att jag inte gått miste om något. Alla som klagar på att Lycksele är en håla borde bli stationerade i den gudsförjätna kommunen Vindeln i en vecka. Därefter skulle nog de flesta uppleva Lycksele som en pulserande metropol.

Hur som helst käkade vi på en kinarestaurang som saknade kortläsare och sinne för inredning, men som turligt nog serverade god mat. Jag försökte få Lisa att lämna lite av sina fyra små rätter till sin hungriga syster genom att likna bambuskotten med daggmaskar och säga att det friterade fläsket hade en jobbig granne som ursprungskälla. Mitt omogna försök lyckades sådär.
Som ni märker tog vi oss i alla fall hem helskinnade efter åkturen med den dagsfärska körkortsinnehavaren.

Kvällen har jag spenderat tillsammans med VD och Sandra. Det blev middag på Lilla B (jag tog dock bara en fika, mätt som jag var efter daggmaskarna och grannen), lite strosande på en loppis (VD blev pålurad lite skrot) och en minigolfrunda. Varför jag ställde upp på det sistnämnda har jag ingen aning om, jag hatar nämligen minijävlagolf. Min enda framgång på banan var att jag lärde några ungar ett par hundra nya svordomar och frambringade skadeglada skratt hos mina vänner.

Nu väntar sängen, eller ja - jag ligger redan i den och bloggar. I morgon ska jag infinna mig på jobbet vid 6-snåret för att öppna, och jag håller tummarna för att jag inte vaknar den tiden som i måndags.
God natt.

Syster och "syster" på restaurangen som är i behov utav en inredare.

Bildkavalkad från Lisas 18-årsdag

Bara någon minut efter midnatt den 4 juli tände Lisa cigarren för att fira att hon numera får göra vad hon vill, utan mammas inblandning.

I brist på champagne skakades en öl och sprutades ut över balkongräcket.

Det är inte bara skoj och rajraj när man fyller 18. Lisa jobbade till kl 18 (!), men väl hemma möttes hon av sång och hurra-rop från pappa, "plastmamma", mamma, "plastpappa" och hennes högst vördade syskon.

VD gav Lisa den perfekta presenten, i form utav en tvättkorg fylld med chipspåsar (hur många sådana var det du tryckte i dig egentligen under Göteborgsresan Lisa?!).

Vimmelbilder från middagen. Födelsedagsbarnet hann knappt duscha av sig stekoset innan hon tvingades till bords för att inta middagen.

Extrasyster Malin såg frusen ut i sin jacka, ändå verkade hon gilla maten.

Vår söta bror lyckades för en gångs skull inte reagera på att jag tog kort, och därmed fick jag en av de första seriösa bilderna på honom ever.

Mamma och Putte

Posar-pappa och Monika

Maten var så god att jag var nära att äta upp gaffeln som smakade svagt av det grillade köttet/kycklingen/potatisknytena/etc.

Grannen mitt emot, Elin, kom förbi för att uppvakta Lisa och fick i sin tur en present eftersom hon också fyllde 18 i lördags. Lite coolt ändå att de är född på samma dag!

På köksbordet inne i köket trängdes tårtor gjorda för ett helt kompani. Men tur var väl det, då nästan gick åt helt och hållet!

När syrran äntligen snajsat till sig blev det presentöppning, hon fick vissa saker som gjorde hennes kära syster grön av avund...

Den här drinken hamnade senare på Lisas klänning. Fast vad gör det när det är ens 18-årsdag?

På en enda bild fick dagens huvudperson hamna i bakgrunden till min och Tinas fördel.

Johan och Robban intog golvet för seriöst grabbsnack.

Huset var pyntat med ballonger passande en rockstjärna

Jag har helt klart världens sötaste syster!

Efter god mat och smarriga tårtor i kopiösa mängder utmynnade firandet i en rätt lugn förfest, följt av fortsatt partajande på travlogen. Jag tror alla, och inte bara Lisa, hade en bra kväll. Det enda smolket i min partybägare var en galen tjej som kom och knuffade mig på dansgolvet och började skrika en massa saker jag inte kunde urskilja. Inte för att det var så farligt, men jag störde mig ändå något så oerhört på hennes respektlösa beteende. Någon kommenterade händelsen med ett typiskt tjejer - men vadå! Killar är minst lika sak på att buffla runt och knuffas på uteställen. Så snarare typiskt människor.

Hur som helst går det inte att ta ifrån Lisa att hon nog hade roligast av alla. Trots att hon började klockan 10 dagen efter festade hon till över 4, och hon var till exempel inte sen på att svepa absinten vi fick oss serverade där på morgonskvisten.
Den kunde jag däremot gärna ha skippat: inte för att jag blev anmärkningsvärt full av den, utan för att jag var väldigt bakis dagen efter. Men det var väl som vi sa hela kvällen: "Man/ens syster fyller bara 18 en gång."

Min syster är ju ba' bäst!

Jävlar i min låda, nu har systeryster körkortet i handen!!! Hon kom precis in genom dörren, skinande som en sol - och inte undra på det när hon äntligen får gasa utan en övningskörningsskylt bakom bilen.

IDAG ÄR JAG EN (EXTRA) STOLT STORASYSTER!

GRATTIS LISA, OCH TACK PÅ FÖRHAND FÖR ATT DU KOMMER ATT VARA MIN PRIVATCHAFFIS I SOMMAR!

Blonder

Nu jävlar har utväxten fått sig en omgång! Den flera centimeter breda svarta kanten är numera en minne blott (i alla fall under den närmaste framtiden) och istället är hela håret blont igen.

Fast jag har faktiskt fått höra från flera personer att de tycker att utväxten är snygg (!) och att de tror att det "ska vara så". Själv tycker jag bara att det ser groteskt ut. Nästa gång blir det inte att vänta i över två månader innan jag gör slag i saken...
(Cred förresten till Cristel som är en sjuhelvetes bra frisör!)

FÖRE

EFTER

Tala är silver, tiga är guld (jo, ibland är det faktiskt sant)

Jag har lärt mig en tredje läxa för dagen:

Håll din förbannade käft stängd när du är i affekt Anna!!!

Ibland är det inte lätt att vara en känslomänniska.

Det gäller att hålla tungan rätt i mun när man är upprörd...

Man lär sig något nytt varje dag

Saker jag lärt mig under dagen:
1. Det är inte bra planering att gå och lägga sig 01.30 när jag ska kliva upp klockan 5, men framför allt:
2. Att vakna 6 när jag ska vara på jobbet exakt samma tid är inte lyckat.
Tur att jag vaknar upp fräsch som en nyursprungen ros.

Jag ska försöka ta igen lite av nattens förlorade sömn nu, men jag har inte några höga förhoppningar om att kunna sova. Man är väl ingen pensionär heller som kan ta en siesta före middagstid!

Världens bästa blir 18

Idag fyller världens bästa syster 18 år. Tänk att lilla Lisen blir stor till sist...
I kväll ska vi premiärhänga tillsammans på krogen, eller ja - travlogen. Lyckseles uteliv suger (mer än vanligt) sommartid. Men det kommer ändå bli kung, tänk att få ta en öl i baren tillsammans med syster. Puss på dig och grattis igen älskade Lisa!!!

Skål syrran!

Aggressiv, för tillfället

Nu jävlar ska jag börja stänga av mobiltelefonen om nätterna! Jag tog mig inte i säng förrän kring tre i natt, men väcktes redan 07.57 av att Johan från VK ringde. Det är ju lugnt när de ringer för det innebär oftast jobb, och jobb = pengar. Däremot blev jag allt annat än nöjd när min kära (som var allt annat än kär då) mor ringde en halvtimme senare. Dessutom hade hon mage att tvinga upp mig ur en mysig säng för att köra hem och fixa en sak...
Så nu sitter jag och förbannar mig över att min väckarklocka inte ringer förrän om en timme, men att jag lika förbannat sitter här helt klarvaken.

Jag kom också att tänka på att jag inte ser någon tid för mig att blogga inom den närmaste framtiden, och därmed får del två av Metaltown-resan hänga där som ett löfte i periferin. Ta det som en cliffhanger, gott folk.


Äntligen kan jag lägga upp typ världens bästa låt. Lyssna och njut, och lyssna igen - det är dagens tips från mig!