Jag gjorde en snygg grej imorse, som för övrigt föranleddes av gårkvällen. Då (i går kväll, alltså) med jag meddragen på bastu och öldrickning av syrran och jag kom hem först vid ett-snåret. Inte så sent kan tyckas, men saken var den att jag skulle infinna mig hos frisören 08.30 imorse.
Och det gick ju som det gick med det. Trots att jag hade ställt in tre alarm (07.00, 07.05 och 07.10) på mobilen vaknade jag först av ett sms klockan 08.36 där Cristel frågade om jag glömt min klipptid. Tack och lov var jag hyfsat snabb (trots en ihärdig huvudvärk som påminde om gårdagen) och hon hann klippa mig.
Fastän hon bara tog topparna känns det som att jag är skallig och jag börjar nästan tro att jag jag är dömd till korthår för evigt. Det där långa hårsvallet jag en dag vill återfå kan jag ju liksom vinka adjöken till.
Vis efter mitt misstag ska jag sova nu och hoppas på att jag inte försover mig till jobbet imorrn. Då ska banne mig tre veckarklocka räcka.
1 kommentar:
haha jag tror faktiskt , om jag ska vara ärlig, att topparna går av lite hela tiden av helblekningen så de är därför de alltid känns kort , eller som att det aldrig blir längre. så va de för mig ;P
Skicka en kommentar