Jag uppskattar rutinerna jag faller in i utanför Sverige. Att kliva upp till ett dukat långbord med frukost (även om jag ibland saknar yoghurten med flingor-frukosten jag äter hemma). Bara ha tandborstning och solskyddsinsmörjning som beautyrutin. Läsa ett hundratal sidor i en bok på stranden och svalka sig i havet när solen blir för påtaglig. Gå upp från stranden på eftermiddagen och sätta sig i skuggan innan man tillslut gör sig i ordning för kvällens middag och eventuella äventyr... Den rutinen skulle jag kunna tänka mig att halka in i fler veckor under året.
Sällskapet har självklart varit resans A och O. Det har varit jätteroligt att spendera 14 dagar med VD och Sandra på en grekisk ö (+ 3 uppvärmningsdagar i Stockholm!). Speciellt nu när vi träffas så sällan efter gymnasiet. Jag var ärligt talat lite nervös innan för att nästan tre veckor så nära inpå varandra skulle ge påfrestningar på vår vänskap men mina farhagor har inte alls besannats. Visst har det funnits stunder när vi inte velat sitta i varandras knä och plocka sand ur håret på varandra - fast några bråk har det inte blivit! Jag är enbart glad och nöjd med de människor jag spenderat de här veckorna med.
Det är kanske nu, dagen efter hemkomsten, jag skulle börja rabbla allt vi varit med om. Men jag tror att anekdoterna får ligga och vila en dag innan jag delger de på bloggen. Om jag känner mig själv rätt kommer jag att bjuda på historier och bilder från Laganas fram till årsskiftet...
Jag kan i alla fall konstatera att det är skönt att vara tillbaka igen - allt det roliga, härliga och underbara till trots. De sista dagarna hade vi alla byggt upp en längtan efter saker som förknippades med hemma. Sandra längtade bland annat efter mjölk och VD var sugen på korv och makaroner. Själv hade jag ingen matcravings (varför skulle jag ha det när jag fick njuta av det grekiska köket och kalla öl varje dag?), däremot hungrade jag efter Spotify, att inte ha sin garderob nerknölad i en väska och efter svenskar. Det sistnämnda berodde på att jag (vi!) var jäkligt less på britter efter att ha omgetts av de i två veckor. Missförstå mig rätt: de kan vara väldigt trevliga och sköna personer men när majoriteten tycks ha glömt att ta med hjärnan från en ö till en annan är det lätt att bli lite hatisk mot de.
Hur som helst. Jag och många har sagt det förr och jag väljer att säga det igen: borta bra men hemma bäst... Även om borta innebär 40-gradig värme, sköna rutiner och sand i sängen.
Tre av mina favoritbilder från Laganas:
Vi tog en standpromenad ut till ön där vi festat på ett White Party några kvällar tidigare, de små prickarna på bron är inga mindre än VD och Sandra.
Inne i en grotta dit inte ens de grekiska solstrålarna lyckades leta sig in. De gjorde sig i alla fall påminda i grottöppningen.
Jag älskar den här bilden bara för att den uttrycker genuin glädje. Eller en sjuhelvetes lycka, som jag kanske snarare skulle beskriva det.
Inne i en grotta dit inte ens de grekiska solstrålarna lyckades leta sig in. De gjorde sig i alla fall påminda i grottöppningen.
Jag älskar den här bilden bara för att den uttrycker genuin glädje. Eller en sjuhelvetes lycka, som jag kanske snarare skulle beskriva det.
1 kommentar:
Welcome home darling! Ja sista bilden uttrycker verkligen dig måste jag säga! Vet ej om vi hinner ses innan du kilar iväg till piteå igen men, vi kan väl höras då du börjar känna dig något sånär att du gjort bort allt du måste :) Vi hörs! Ciao
Skicka en kommentar