Tänkte avrunda kvällen med en hyllning - nämligen till min egna näsa! För ni måste ju ändå medge att det är något väldigt charmigt över mitt lilla gristryne?!
Faktum är att snoken var det första jag fick en kommentar om. En gång när jag fortfarande var outploppad och mamma gjorde ett ultraljud utbrast barnmorskan "det här var allt en uppnosig liten dam... eller var det nu än är!". Vilket inte möttes av några muntra miner hos päronen mina som inte ville veta könet på sin ofödda knodd.
Hur som helst - denna (helt sanna) historia är ju ett bra exempel på hur karaktäristisk min uppnäsa är.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar