Surströmmingspolkan i Norrland går...

Eftersom jag har varit rent utsagt värdelös på att blogga de senaste månaderna kommer det att poppa upp inlägg med sommarminnen lite nu och då. Det är ju alltid trevligt att tänka tillbaka på den underbara årstiden som har lämnat oss - åtminstone för mig, hehe.

Nåväl, jag börjar i bakändan i kväll. Förra fredagen hade jag och min släkt surströmmingsfest hemma hos mormor. Bortsett från stanken från den ruttna fisken och de oinbjudna myggen var det väldigt trevligt! Det är alldeles för sällan jag träffar släkten på mammas sida numera så det var ett riktigt bra initiativ av min ena moster att dra ihop nåt sånt här. Rätt roligt också att vi var fyra generationer - min kusin Angelica hade med sig sina två barn - som träffades!

Jag gjorde dock som ungarna och hoppade strömmingen till förmån för en grillad burgare. Trots odören som omgav mig smakade den ypperligt!

Johan var första skitluktsspridare. Ja, eller surströmmingsburksöppnare om man så vill.

Då jag inte vet hur pigg släkten är på att hamna på min blogg lägger jag inte upp någon bild på dem - förutom den här översiktsbilden då som visar nästan hela gänget och vårt snygga långbord. Mamma och Putte ser förresten ut som värsta arbetsledarna där de står och pekar åt varsitt håll...

Okej, den här bilden vet jag att M&M inte vill att jag ska lägga ut, men deras provisoriska myggskydd var så söt-fula att jag inte bara kan låta bli. Hemma hos mormor lämnar vi allt vad fashion heter därhän!

Min gulliga mormor! Hon är faktiskt en utav mina förebilder, men det berättar jag kanske om en annan dag...

Systeryster jobbade när "partyt" drog igång och kom först när vi hade ätit. Lyckligtvis (?!) fanns det fisk kvar till henne med.

Mamma (i en ny myggrustning) och brorsan.