Precis som förra måndagen satt jag i kväll bänkad framför Biggest Loser Sverige. Jag trodde inte att programmet skulle tilltala mig eftersom jag sett nån snutt av den amerikanska versionen och tyckt det varit rent blaj. MEN den svenska upplagan är ju rent fängslande och dessutom inspirerande. Trots att jag inte är överviktig blir jag jättemotiverad att träna hårdare. Något som Tanja Djelevic sa förra veckan har särskilt sporrat mig:
Om man alltid håller sig på den nivå där man är bekväm - mentalt eller fysiskt - då kommer man ju ingen vart. Då är man ju bara bekväm, då gör man bara det man kan. Man måste få lite ont, man måste tycka att det är jobbigt och man måste tycka att det är obehagligt. Det är nödvändigt för att man ska fortsätta framåt.
Med de orden i bakhuvuden kör jag lite hårdare på passen. Det är bara när svetten rinner ner i ögonen som jag pausar i ett set, för det gör så förbannat ont. Hehe!
Jag kan ha sagt det förr men nu jäklar ska det byggas magrutor och andra läckra muskler. Eller ja, lite antydan till det åtminstone.
2 kommentarer:
hmm, va faan då gitt ju ja me försöka mej på å skaffa muskler ;) hehe
Det tycker jag allt! Du får börja tjuvträna nu så att du kan hänga på sen när vi kan börja träna tillsammans ;)
Skicka en kommentar