Far är rar och lussebullar är goda

Sedan tidigt i höstas har jag längtat efter lussebullar. I tisdagskväll kände jag att det äntligen var legalt att göra dessa ljuvliga bakverk, nu när det snart är första advent och allt. Tajmingen för baket blev perfekt eftersom att pappa hälsade på och sov över just den kvällen. Inte bara för att jag skulle ha fika att bjuda på utan också för att han kunde hjälpa till att snurra ihop bullarna.
Jag har hunnit trycka i mig flera katter redan och de levde helt klart upp till de förväntningar jag har byggt upp. Tänk om allt man längtar efter skulle kunna gå att knåda ihop och grädda i en ugn...

Förutom att jag fick bakassistans fanns det fler fördelar med att ha pappsen på besök. Ja, bara det att han var här var såklart mysigt. Men dessutom såg han till att jag fick vakna upp i går till ljudet av kaffebryggaren och frukost på sängen. Han är så fin min pappa.

Det ser nästan ut som att han sitter och spänner sig men faktum är att han kollar på en (enligt honom) väldigt intressant dokumentär om ryska maffian samtidigt som han kollar bilar och motorcyklar på Blocket... Multitasking tror jag visst att det kallas.

Mumma!