Jag har tänkt mycket kring det här med minnen den senaste tiden. Inte bara på alla fina, underbara, konstiga och roliga saker jag alltid kommer att bära med inom mig utan också på minnen som fenomen.
Ta midsommarafton som exempel. Jag och Johan befann oss i San Agustín och jag hade min första lediga midsommar på flera år. Jäklar vad bra den skulle bli, nu när vi var utomlands och allt! Efter mycket letande efter den perfekta restaurangen där vi skulle inleda firandet hamnade vi på ett ställe som låg belägen i ett öde köpcentrum. Vi åt paella som serverades av hakets kinesiska ägare, omgiven av Skellefteå AIK-vimplar och visitkort av typen "Larsas åkeri". Inte den midsommar vi hade tänkt. Fast den blev ju bra ändå på ett knasigt och i slutändan mysigt sätt ändå!
Just den här kvällen pratade vi om och skrattade åt mycket efteråt och sa att "det blir en historia att berätta för barnbarnen". Men det blev heller inte som vi tänkt...
Sådana saker minns jag bitterljuvt. Både med värme och smolk i bägaren. Historierna kommer att leva vidare men det känns tungt att inte få se tillbaka på dem tillsammans med Johan. Vi skulle ju tala om de tillsammans!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar