Gott nytt 2012!

Visste ni att det är nyårsafton i kväll? Jag påpekar det bara för att jag knappt hängt med på det själv. Förvisso jagade jag en nyårsstass förra veckan, väl medveten om den förestående firandet. Men efter att jag jagad mig fördärvad efter något som skulle förvandla mig till en fjällig fisk på väg till disco och insett att ena halvan av befolkningen redan köpt allt som skulle kunna förvandla mig till en fjällig fisk på väg till disco gav jag upp... Och sedan lämnade jag alla nyårsförberedelser därhän. (Skönt att vara bjuden på fest vid sådana tillfällen!)

Nu firar jag nyårsafton i julklänningen istället och har pimpat ansiktet med strasstenar (vilket tydligen är en fjortisgrej, fick jag höra). Champagnen är sprättad redan - såklart!

Ha en fantastisk kväll och gott nytt år till er!

... vi hörs i början av nästa år!

Såhär såg jag ut på 2010 års sista dag.
För exakt ett år sedan alltså.

Sista dagarna i paradiset

Sanur. Så hette sista anhalten på vår Indonesien-resa. Sanur. Snore. Öknamnet gjorde verkligen stället rättvisa. Jag har egentligen inget att säga om stället förutom att om ni är sugen på att åka till Bali - undvik Sanur! Inte för att det var hemskt. Absolut inte. Men om man är sugen på ett sånt ställe kan man lika gärna åka till Alanya, med kortare flygtid och till ett billigare pris. Sanur är verkligen en utpräglad turistort där vi fördrev de sista dagarna med att hänga på stranden och ta spa-behandlingar för inga pengar alls.

Hon vi bodde hos hade en exceptionellt läskig röst. Det var åtminstone spännande.

Avokadomilkshake - det MÅSTE ni däremot testa om ni får chansen!
Likaså ölen Storm som tillverkas i ett brittiskt bryggeri på Bali. Golden ale var absolut godast.

Strålande jul

Så var glada julen slut, den försvann minsann lika fort som den anlände. Kanske beror det på att jag hade julfixat minimalt innan själva aftonen?

I veckan arbetar jag dag för första gången på tre månader och min stackars sargade julkropp var sannerligen helt förstörd när den kravlade sig upp tidigt, tidigt igår morse. Men eftersom det är en tråkig historia att förtälja kör vi lite julbilder istället, va? För att sätta punkt för denna ljuva högtid liksom.

Vi tog som sagt en lång och stärkande promenad under julaftonen.
Stannade till vid älven där vinden blåste friskt för att posa en aning.
Lisa blev ett enda fladder på varje bild.
Sötnosarna bänkade framför Kalle + Kalle.
På kvällskvisten kom en medioker tomte förbi. Jag listade direkt ut vem det var! Nästa gång får farsgubben kanske testa det där med att "köpa tidningen"... (Ja, mitt tomtekrav står kvar!)
Berit var förstås också med och mös!
På juldagen käkade vi middag hos mamma innan det bar iväg till hotellet och hemvändarfest. (Anledningen till att det ser ut som jag käkat blåbär stavas lila läppstift. Torkade dock bort det då kombon baddräkt och Halloweenläppar tenderade att bli lite too much. Även för en sån som mig som gillar när saker och ting är just too much.)

Efter en mysig afton

Jag är så äckligt mätt. Mitt matintag under julaftonen har mest liknat hetsätning. Vill inte ens tänka på hur min kropp hade mått om vi inte tagit den där två timmar långa promenaden tidigare idag.
Sjukt mysigt att vara ute och vandra i vinterlandet förresten, med lagom kall kyla som bet fast i kinderna och vackert rosa himmel.

Klappar har jag också fått, trots att jag hade avsagt mig sådana i år. Ska dock erkännas att jag blev väldigt glad över att finna paket med mitt namn på under granen. Och i år var mängden mer rimlig än tidigare år. Är det ett tecken på att jag börjar bli vuxen som tycker så?

Bäst av allt har såklart varit sällskapet. Falsksång, kortspel och avslappnat julhäng tillsammans - det är inte att förakta. Ja, min julafton har faktiskt varit lika underbar som jag är mätt. Äckligt underbar, med andra ord.

God fortsättning!

Som ett barn dagen innan julafton

Har under hela veckan varit så stolt över att jag hunnit med både arbete och allt julfix. Effektiviteten personifierad - det är jag det. Sedan slog det mig att i princip alla jobbar och gör jul parallellt. Sådana insikter tar verkligen ner en på jorden. Kraschlandning.

Fast olikt många andra har jag inte gått på julledighet ännu. Slutar 22.30 i kväll och ska då försöka skrapa ihop några timmars sömn innan det bär av mot inlandet tidigt, tidigt i morgon bitti. Det där med att sova kan det dock bli sisådär med då jag är lika förväntansfull inför julafton som ett barn. Kan knappt bärga mig inför morgondagen!

God jul på er, så länge.

Rock'n'roll in a pair of shoes

Alltså, dessa skor - om ni tillåter uttrycket - gör mig smått våt. Skulle inte förvåna mig om det står "Anna" skrivet under sulan. Fast varför måste de vara slutsålda överallt?

Ber om ursäkt för att jag staplar produktinlägg på varandra just nu, men jag antar att det är okej under dessa önsketider?

Nusa Lembongan

Jag börjar närma mig slutet på sammanfattningen från vår resa och det fyller mig med ett lättare vemod. Att blicka tillbaka, förmedla en promille av det vi upplevde, lägga upp bilder får mig att befinna mig i Indonesien mentalt för en stund. Förhoppningsvis dröjer det inte speciellt länge innan jag drar ut på en resa igen. Och då ingen charter, för det kommer jag nog ha svårt med i framtiden.

Nåväl.
Efter Kuta, Lombok reste vi tillbaka till Bali igen. Avståndet mellan öarna är endast en fyra timmar lång resa med en skitig slow-ferry, förresten. Vårt mål var ön (utanför ön) Nusa Lembongan men innan vi reste dit övernattade vi i Sanur.

Lembongan var i alla fall gravt överskattat i mitt tycke. Eller så var det bara jag som målat upp en bild om att det skulle vara mycket bättre än det var. Olikt de flesta andra ställen vi besökte var stränderna inte vidsträckta utan mer utpytsade runt ön. Vi besökte både Dream Beach och Mushroom Beach och de var trevliga ställen, men inte mer. Hade tänkt passa på att surfa en sista gång på Lembongan men det var tydligen inte säsong. Tråkigt.

Helt fantastisk var däremot dykningen runt ön! Korallreven var mer magiska än vilken jävla svamp som helst och fiskarna var roliga. Skulle väldigt gärna åka tillbaka till Lembongan igen enbart för dykningens skull (med förhoppningen om att se mola molas, vilket det inte var säsong för när vi dök).

Märker att vi fotade mindre och mindre för varje ställen vi besökte. Här är dock ett axplock utifrån min skrala bildsamling från Lembongan:

Den sista skymt vi fick från Lombok. Bye bye, fina ön.
Vi kände oss som några luffare där vi låg på färjan. Fast med en ryggsäck som huvudkudde var det nästan bekvämt!
Bänkade på nästa båt mellan Sanur och Lembongan.
Utsikt från vår balkong. Älskade verkligen solnedgångarna på Bali.
Vår kompis Lennart satt uppe i vårt tak och surrade med oss varje kväll.
Trött men glad efter en mäktig dyktur.
Lågvatten på morgonkvisten.
Normal vattennivå på eftermiddagen.

Spelade in en liten film för att visa hur ett typiskt boende kunde se ut. Lagom otillrättalagt sådär.

Bara en sak till...

Kära tomten.
Jag har varit mycket snäll i år. Åtminstone vill jag tro det. Åtminstone vill jag tro att jag varit så pass snäll att jag förtjänar denna rock:

Den är förvisso ganska dyr men jag är säker på att den har en lägre tillverkningskostnad i din tomteverkstad.

Hälsningar med hopp om att finna denna tingest under granen,

Anna, 22 år.

Musik som räddar liv

Eftersom jag jobbar kväll i veckan, och är ledig när alla andra arbetar/går i skolan, har jag mest umgåtts med Musikhjälpen hela veckan. Mycket bra sällskap, måste jag säga! Blir ständigt varm i hjärtat av alla fina människor som engagerar sig. Själv fick jag tummen ur först idag med att önska en låt - det blir till att öka önskefrekvensen i helgen.

Min första önskelåt var Snuff med Slipknot. Vilken/vilka låtar har du önskat?
(HÄR kan du läsa mer om hur du bidrar till insamlingen för alla flickors rätt att gå i skolan.)

Om jag måste önska mig nåt så...

I år har jag avsagt mig det här med julklappar. Har för många prylar och för lite lägenhet att förvara de i, om vi säger så. Känns onödigt att packa ner ytterligare saker i lådor och stuva ner i ett förråd.

Fast om någon skulle vilja gå emot min vilja och ändå köpa något har jag förstås tänkt ut en önskelista. Min kortaste sådan, någonsin:

• Moroccan Oil
• Äta djur av Jonathan Safran Foer
• Ad Long från Jeffrey Campbell, storlek 38
• En skiddress, eller rättare sagt pengar öronmärkta för detta ändamål. Jag vill nog bestämma själv hur jag ska se ut i backarna i vinter.

Kuta - the Quiet Place

Efter Gili Trawangan tog vi vårt pick och pack ner till södra Lombok och staden Kuta. Då Kuta, Bali är en stimmig turistdestination är Kuta, Lombok dess stillsamma kusin. Då gatorna i Kuta, Bali myllrar av människor strör vattenbufflar fram efter Kuta, Lomboks gator.
Ja, ni fattar: Det var en avslappnad plats att komma till.

Andra dagen gick vi ner till stranden, där vi var helt ensamma. Helt ensamma, tills de där jäkla armbandsbarnen dök upp... Eftersom det rådde lågsäsong hopades alla försäljare kring oss få västerlänningar som ändå fanns där. Jag hade ett tag nio (!) ungar i en ring runt omkring mig som skrek i munnen på varandra att jag skulle köpa ett armband av just hon/han. Väldigt störande men vi kunde leva med det.

På Kuta hade vi även turen att stöta på Sean och Joni. Under andra kvällen gick vi till en restaurang som - trots att den rekommenderades i Rough Guide (ingen Lonely Planet-bok här inte!) - var helt tom. Efter ett tag stegade det dock in två kanadensiska snubbar som bjöd över oss till vårt bord. Efter det hängde vi varje kväll på de få barerna som fanns. Under en utav kvällarna satt vi tillsammans med 15 andra från bland annat Australien och Nederländerna och spelade imaginär pingpong... Så himla kul!

Andra saker vi testade på Lombok var surfing (vilket jag skrivit om HÄR) och mopedkörning. Om ni är sugna på att åka till Kuta kan jag varmt rekommendera att hyra en moped. Omgivningen är så vacker att ord inte kan beskriva dess skönhet - och inte heller går det att fånga på bild. Det var något frustrerande att knäppa av en bild och sedan konstatera att jag inte kunde fånga det jag såg med ögonen på ett bra sätt.

Söta vid första anblicken men ack så irriterande.

Som 15 år på nytt!
Jag kommer aldrig mer att klaga på dåliga vägar här hemma... Kan tilläggas att detta var en av de bättre sträckorna.

Moderna arbetsredskap - jajjamen!

Jag lyckades leverera en emofashionbloggerpose... De' ni!

Utsikten från en restaurang vi stannade till vid på vår mopedutflykt. De serverade för övrigt ekologisk, ruskigt god mat!

Vi unnade oss att bo på hotell på Kuta. 100 kronor per natt kändes ganska överkomligt...

This is Halloween

I fredags när jag var inne på Lindex i Lycksele kommenterade tjejen i kassan den outfit jag bar på Halloween. Hon hade sett en bild och tyckte den var "klockren" (jag tror det var hennes ordval?). Då slog det mig att jag inte hann lägga ut några bilder från Halloween innan jag drog till Bali!

Skam vore det ju att beröva er det, med tanke på hur kul vi hade spökat ut oss. Vid närmare eftertanke hade vi nog bäst kostymer på hela Corona - om jag nu får vara extremt, jäkla partisk för en stund.
Ser ni vad/vilka vi ska föreställa?

Totalt jävla mörker

Det är minst sagt frustrerande att försöka hitta en lägenhet i Umeå. Jag har bara sökt aktivt en vecka och det är på tok för tidigt att tappa tålamodet, men ändå... Jag vill ha ett boende nu, nu, NU!
Gjorde en intresseanmälan på en schysst tvåa förra måndagen. Då den fortfarande ligger ute på nätet för beskådan ringde jag upp hyresvärden idag för att höra hur läget ser ut. 400 sökande. Vilket mörker.

Nu lägger jag dock det lönlösa letandet åt sidan för att hänge mig åt något jag inte gjort på 1,5 månad: Jobba! Back to reality!

Vidare till Gili T

När vi slutligen lyckades slita oss från Ubud bar det av till Balis granne Lombok. Första anhalt: Gili Trawangan, en av tre paradisöar norr om provinsen. Trots att huvudstråket på Gili T kantas av barer som bjuder ut "bloody, fucking fresh magic mushrooms" till försäljning var det en ljuvlig plats att besöka. Hela ön inramas av turkost vatten och vita stränder. Det finns inte en bil eller moped i sikte: Orkar man inte ta sig fram för egen maskin är det hästdroskor som gäller. De blodtörstiga hundarna vi stötte på om kvällarna på Bali var utbytta mot söta, små katter som inte var främmande för att smita in i vårt rum när helst de fick chansen. Barerna var förresten bara öppna måndagar, onsdagar och fredagar - resterande veckodagar var så kallade quiet days.

Mesta delen av vår tid på ön spenderade vi på Gili Divers för att ta dykcert. Mellan klockan 8 och 18 pluggade vi teori, tränade diving skills och dök ner till 18 meter i havet. Jag som aldrig trodde att jag frivilligt skulle kliva upp vid 6-snåret på en semester för att läsa en handbok fick motsatsen bevisad för mig. Trots att det var långa, uttröttande dagar hade vi så jäkla kul! Att vår grupp - bestående av två andra svenskar förutom jag och Lisa - var grym förvärrade ju inte heller dagarna.

Med anledningen av att dykningen upptog så mycket tid har jag väldigt lite bilder från Gili. Här är dock några som jag lyckades skrapa ihop därifrån:

Vi tog färjan från Padangbai och vulkanen Gunung Anung var det sista vi såg av Bali.
Dagens första Bintang-leverans!
En kväll gjorde Lisa en upptäckt i vårt rum: "Anna, det är kön på väggarna!"