Hur det är att vara sambo med VD

För er som undrar hur det är att vara inneboende hos VD i hennes (i jämförelse med min) stora etta kan jag ge en exklusiv inblick.
När jag kommer hem från jobbet står middagen oftast på bordet. Väldigt bekvämt, men samtidigt förenat med skuldkänslor. Jag måste försöka göra det här med matlagningen mer jämställt.

Meningsutbytet just efter vår arbets-/skoldag beskrivs nog bäst som obefintligt. Tystnaden bryts ibland av en grymtning, ett hummande eller en kort fras. Men så plötsligt glider ljudlösheten över till en diskussion, gliring eller ett högst normalt samtal. Jag upplever dock aldrig tystheten som pinsam. Tro det eller ej - vissa stunder tycker till och med jag om att hålla munnen stängd.

En favoritsysselsättning vi utvecklat under veckorna jag bott här är att skärskåda Kissies blogg. Vi analyserar språkbruket och frågar oss "hur kan Sveriges största bloggerska vara så inihelvetes dålig på svenska?" Av det hon skriver provoceras vi inte av nåt förutom alla stavfel och särskrivningar.

En annan gemensam aktivitet som vi ägnar oss åt är att hänga i soffan och kolla på varsin skärm. VD glor på tv'n och jag på datorn. Hon mobbar mig för att jag ser tant-tv (Jakten på lyckan, Uppdrag granskning och På spåret) och jag suckar över det hon kollar på (allt utom det Jakten på lyckan, Uppdrag granskning och På spåret).

Som ni hör funkar det bra att vara sambo med VD. När idyllen börjar rämna återkommer jag med en ny rapport.

Det går bra för vårt lag!