Jag älskar att sjunga men av självklara skäl gillar ingen annan när jag sjunger. Det är ungefär som att lyssna på en plågad katt eller skriande åsna.
Men om inget mirakel sker med mina stämband nöjer jag mig ändå med att känna människor som kan framkalla gåshud bara genom att ta ton. Spelar ovannämnda någonsin in en skiva är jag den första att spela den repig.
2 kommentarer:
Haha, jag måste ju dock säga att din version av den där låten som Erik Grönwall på audition, va den nu heter var mycket bra i din tappning! Bättre än skjortpojken.
Om du nu möjligen ha glömt den incidenten så klämde du på den hemma hos Emma där under den tiden nångång. :P
Brynte: Men åh, det var typ den finaste kommentaren jag fått ever. Och det med tanke på hur mycket du avgudade Grönwall när det begav sig ;)
Men nej, jag måste ärligt säga att jag inte minns det. Det är inte lätt att komma ihåg alla gånger jag försökt mig på någon typ av skönsång...
Skicka en kommentar